Kung Philips krig 1675-78
Kung Philips krig 1675-78
« Pälshandeln - kronologi Kronologier New Englands historia »
Kung Philips krig sprider sig till Maine 1675
I motsats till de sammanhållna byarna i Massachusetts så var de engelska nybyggena i Maine vida mer utspridda längs kusten och längs de tillrinnande floderna. Ett sådant utbrett nybyggarsamhälle var svårt att försvara. Och det var ett glest befolkat kolonialområde och därmed skapade nyheten om Philips uppror söderöver panik i viss mån såväl bland de vita kolonisterna som bland indianerna.
Engelsmännen försöker förgäves avväpna indianerna. Andra diplomatiska dumheter skärper relationerna mellan europeer och indianer.
Redan nu flyr en del indianer och söker skydd hos fransmännen vid St Lawrence och till andra indiansamhällen utan för krigszonen. Ja en del ända borta hos senecairokeserna långt västerut. Andra från Connecticutfloden i söder till Penobscot i norr tog till vapen. Indianerna från trakterna kring Pemaquid och Penobscot stöttades av fransmän som blivit kvar i landet efter Pentagoetsförstöring. En av dem var baron Saint-Castain. I början av våren 1677 hade Massachussetts begärt Mohawkirokesernas hjälp mot de upproriska indianerna i Maine, något som lyckats i kampen mot Kung Philip. P g a den allmänna fiendskapen mellan algonkiner och irokeser skapade mohakernas inblanding bara kaos och de engelska kolonisterna fick avböja irokesisk inblandning. Men eftersom den katolske engelske kungen Charles II hade lovat bort området mellan Pemauid och St Croixfloden till sin bror James, hertig av York 1655 så föll landetunder New Yorks guvernör Edmund Andros myndighet. Vid slutet av Kung Phlips krig var den vita befolkningen i New England över 50 000 själar och i Nya Frankrike (St Lawrencedalen) var man omkring 10.000. Vid Pentagoet nära Acadiens gräns till New England byggde Saint-Castain en liten ekonomisk bas och i det området fanns ungefär 1000 andra fransmän utspridda lite här och där i regionen, huvudsakligen vid Port Royal. 1677 bodde ungefär 1500 Abenakis och andra indanska flyktingar undan Kung Philips krig vid Sillery nära Quebec. 1680 var den indianska befolkningen mellan Merrimack och Kennebecfloderna likaså ca 1500 individer.
Vid den här tiden hade fransmännen slutat att kalla indianerna mellan Kennebec och St Johnsfloden för Etchemins för att nu börja använda ett mar Micmacbenämningar: Canibas för de mellan Kennebec och Penobscot, och Maliseets för de som bodde mellan Penobscot och St Johns. Vad Champlain kallat Souriquois och vilka då levde öster om Malisset, kom nu att kallas Micmac. Folket vid övdre Kennebec och områdena väster därom kallades fortfarande Abenakis.
En mindre säker fred 1678-1688
1686 blev Edmund Andros utnämnd till guvernör över hela New England utom Connecticut.
1684 började indianerna i Sacoområdet att verbalt trakassera och hota de engelska nybyggarna, som misstänkte Saint-Castains inblandning. Fredsförhandlingar påkallades och lugnet lägrade sig temporärt. Istället började saker hända i det franska Nya Frankrike. Greve de Frontenac som byggt Fort Frontenac vid Ontariosjön och lagt grunden till fransmännens pälshandel kring de Stora Sjöarna i väst, "pays d’en haut” som fransmännen kallade det och som skapade band bland algonkinerna där i väst och därmed fördystrade det tillvaron för irokeserna som gjorde betydande förluster i pälshandeln när fransmännen handlade direkt med indianerna där. Nu började irokeserna blockera handelsflottorna, kanotlaster på väg till Montreal från västerns sjöar, och man hotade att förstöra de franska kolonierna längs St Lawrence också. 1685 hade nya frankrike en nyutnämnd guvernör vid namn Jacques-Réné de Brisay Denonville som var beredd att klara ut hotet från irokeserna. Här hade man redan tidigare räknat med Abenakis hjälp och i juli 1683 hade man lovat Jesuitmissionärerna att anlägga en mission åt Abenakis kallad efter Saint-Francois de Sales vid fallen i Chaudierefloden söder om Quebec city. Man bad också Saint-Castain om hjälp med att mobilisera indianerna.
1687 anföll Denonville Senecairokeserna med en blandad styrka av 1300 militia och indianer. Samtidigt anlade han ett fort vid Niagara.
Squando
Madockawando, ledare för Penobscotindianerna
Saint-Castain d ä (fransman, svärson till Madockawando)
Frontenac
Denonville
Forts: Kung Williams krig 1688-99
New Englands historia
« Kung Philips krig 1675-78 Kronologier Kung Williams krig 1688-99 »
NEW ENGLAND - PILGRIMER OCH PURITANER
Pilgrimer är ett begrepp applicerat på de personer som kom till Massachusetts på Mayflower 1620, och/ eller på de tidigare nybyggare som kom till Plymouthkolonin.
Puritaner kallas i motsats till Pilgrimerna, de kolonister som var oppositionella mot kyrkliga lagstifting som utgick från The Church of England. De har sitt ursprung i Scrooby,England, varifrån de emigrerade till Amsterdam 1608 och sedan till Leiden. Bortåt hälften av den gruppen kom till Plymouth på Mayflower. Bland dem var William Bradford, William Brewster, John Carver, Edward Winslow, och John Alden.
Puritanerna tog intryck av och kan nästan sägas vara en gren av Kalvinismen och har så tycke av Hugenotternas ideal.
Puritan history in North America. wiki.
Thanksgiving
Myles Standish, militär, kom med the Mayflower.
John Alden, sjöman, kom med the Mayflower.
PLYMOUTHKOLONIN
Ett nybygge grundat vid kusten av Massachusetts 1620 av Pilgrimerna som anlände på Mayflower. De hade erhållit ett patent från the Council of New England. John Carver blev den förste guvernören och The Mayflower Compact kom att bli grunden för styret i kolonin fram till 1691. Den här bosättningen hade inget att göra med den puritanska kolonin i Massachusetts Bay förrän de gick samman 1684. William Bradford är den mest kände av de tidiga guvernörerna. Bland källorna: Mourts relation, Bradfors History, Winslows Good News from New England och Winthrops journal.
Bradford, William 1590-1657. Fler utgåvor.
History of Plymouth plantation, 1620-1647 / William Bradford. - [Boston] : Massachusetts Historical Society. - 1912.
Vol 1. - 446 p.
Vol 2: - 462 p. - Index.
Bradford, William 1590-1657
History of Plymouth plantation / Arranged and annotated for schools. - New York, E. Maynard & co, 1890. - 64 p.
Bradford, William 1590-1657. Wiki om boken
Mourt's relation or journal of the plantation at Plymouth. - Boston : J K Wiggin, 1865. - 176 p. : Index.
Mourt’s relation, en journal från Mayflowers resa, berättar om the Compact och de första dagarna i Plymouthkolonin. Detta anonyma dokument publicerades i England 1622 som "A relation or Journall of the Beginning and Proceedings of the English Plantation Setled at Plimoth in New England”. Mourt är eventellt bara den som publicerade berättelsen och förmodligen är den skriven av Edware Winslow och William Bradford.
MASSACHUSETTS BAY KOLONIN 1628-1691
Massachussetts Bay Company var en puritansk omorganisation av New England Company som skulle leda till kolonisering i Massachusetts Bay. (I sin tur var det en utväxt av de fiske och jordbrukskolonier som organiserats av Dorchester Company of Adventurers). 1628 fick man ett nytt patent av New England Council of Gorges, med tillstånd till kolonisation av land mellan Charles och Merrimacfloderna (med obegränsad utsträckning västerut!). En kunglig order 1629 bekräftade patentet och att det endast skulle gälla de nybyggare som skulle färdas med the Arabella 1630 i avsikt att anlägga nybyggen i Salem och senare Boston. Självstyret skulle verkställas genom en guvernör och ”General Court”. 1684 hade en del byråkratiska problem med England uppstått och kolonin gick samman med Plymouthkolonin. John Endecott och John Winthrop blev de ledande guvernörerna.
Council for New England, ett aktiebolag organiserat 1620 med fullmakt från brittiska kronan att kolonisera och styra det område som nu kallas New England. Företaget dominerades av sin president Sir Ferdinando Gorges, vars avsikt var att fördela landet bland rådets 40 medlemmar som en anglikansk, aristokratisk provins. Hans plan visade sig inte framgångsrik.
Dorchester Company of Adventurers: Aktiebolag som försökte etablerad permanenta fiske och jordbrukskolonier på Cape ann 1623. Organisatörerna, bland vilka märks John White, identifierades med puritanerna men hade ingen avsikt att etablera en puritansk koloni. När koloniseringsföretaget misslyckades hamnade man tillfälligt under John Endecotts domvärjo, men omorganiserades som New England Company som hade en koloni i Massachusetts bay på agendan.
COLONY OF RHODE ISLAND AND PROVIDENCE PLANTATION 1636 - Roger Williams
Roger Williams (c 1603-1683) föddes i London, utbildad i Cambridge och tänkte sig bli jurist, men valde så prästyrket och knöts till Anglikanska kyrkan 1629. Snart kom han emellertid att influeras av puritanerna. Han anlände till Massachusetts 1631, men kom snart i delo med de religiösa utövarna där. Han tyckte folket i Boston var för konservativa och flyttade upp till Plymouth Bay för att strax återvända till Salem, där han predikade en långt mer avancerad relgiös hållning än separatisterna gjort. Han blev i stort bannlyst av Massachusetts teokrati p g a hans ”leveller”-principer 1635. (Levelers = de mest radikala under den Puritanska revolten i England. Men han antog också en mer politisk attityd och anklagade de kungliga fullmakterna för att vara imperialistisk expropriering av indianska rättigheter! Bannlysningen 1635 fick honom att fly Salem för Rhode Island där han grundade sitt första nybygge vid Providence 1636. Här levde han ut sina demokratiska principer och levde bland indianerna för att lära sig deras språk, vilket bl a resulterade i hans ”A Key into the Language of America” 1643.
Williams, Roger, 1604?-1683
A key into the language of America: or, An help to the language of the natives in that part of America, called New-England. : Together, with briefe observations of the customes, manners and worships, &c. of the aforesaid natives, in peace and warre, in life and death. On all which are added spirituall observations, generall and particular by the authour, of chiefe and speciall use (upon all occasions,) to all the English inhabiting those parts; yet pleasant and profitable to the view of all men: / by Roger Williams. - London : Printed by George Dexter. 1643. - 197 p.
Fler utgåvor.
Williams hamnade i stridigheter om inflytandet i kolonin, men återtog till slut makten där. Trots att hans vidsynhet tillät såväl judar som kväkare så var det religiösa livet inte konfliktfritt. När King Philips krig bröt ut 1675-1676 tog Roger Williams parti för kolonierna mot de indianer han haft en vänskapsförhållande med under en lång tid.
Kung Williams krig 1688-99
« New Englands historia Kronologier Maine och Akadien »
Kung Williams krig 1688-99 Eng Wikipedia
Jakob II (James II) tidigare hertigen av york, katolik och Ludvig XIVs allierade besteg den engelska tronen 1685. Vid den tiden var Ludvigs expansionistpolitik starkt kritiserad av en koalition av krafter från Rom till Sverige ledd av den holländske William av Oranien (Orange). 1688 inleddes den ärorika revolutionen i England och Jakob tvingades abdikera. Parlamentet välkomnade den protestantiske William istället och därmed var grunden lagd för krig mellan Frankrike och England.
I Amerika
Guvernör Andros ämnade förstärka fronten i Maine bland annat genom att försöka eliminera det hot som Saint-Castin och hans Canibasallierade (Abenakis mellan Kennebec och Penobscotfloderna) utgjorde vid Pentagoet. Andros började muta Abenakis med varor och engelska pirater förstörde Castains boning och hans fartyg. Det var nu Saint Castain övergav sin relativa neutrala hållning genom att försöka befästa sina besittningar och upphöra med handel med engelsmännen. Samtidigt färdades jesuiten Bigot i trakterna för att försöka få Abenakis att förena sig med de som bodde vid Chaudiere. Andra jesuiter organiserade missionsbyar vid Norridgewock, Pentagoet och Meductic vid St Johnsfloden. Andros strategi för att värna om den östra fronten inkluderade igen irokeserna som faktiskt sände emissarier till Penacooks, Abenakis vid St Lawrence och andra östliga indianer, förmodligen för att erbjuda dem en plats i fredsförbundet (Covenant chain alliance). Många av östalgonkinerna började dra åt närmare kontakter med engelsmännen.
Drottning Annas Krig 1702-13
Drottning Annas krig 1702-13
« Maine och Akadien Kronologier Guvernör Dummer's krig 1721-26 »
Drottning Annas krig (Queen Anne’s war) var den amerikanska fasen av Spanska tronföljdskriget. Det började när England förklarade krig mot Frankrike 1702. En separatfred existerade mellan New York och Kanada därför att ingen av dem ville hetsa irokeserna som just hade slutit fred med fransmännens algonkinska allierade 1701. Kriget fördes emellertid mellan Akadien och New England och på New Foundland.
1703 - Härjar de franskvänliga Abenakis Wells och andra New Englandnybyggen i Maine.
1704 - Kanadensare och indianer massakrerar invånarna i Deerfield, Massachusetts. Nya Engländare under Benjamin Church slår tillbaka genom att förstöra Beaubassin and Minasnybyggena i Akadien, men de misslyckas med att ta Port Royal (Annapolis Royal). Fransmännen hade framgångar på New Foundland där de förstörde Bonavista.
1708 Fransmännen tillintetgör St. Johns på New Foundland.
1707- En andra attack mot Port Royal misslyckas även den.
1710 - Port Royall faller.
1711 - En engelsk marinexpedition under Sir Hovenden Walker förolyckas på St Lawrencefloden.
1713 - Fred förklaras genom Fördraget i Utrecht där frankrike förlorar New Foundland, Hudson Bay och stora delar av Akadien till England. Frankrike behåller Ile-Royale (Cape Breton Island), Quebec och Ile-Saint-Jean (Prince Edward Island)
Guvernör Dummers krig 1721-26
Guvernör Dummer's krig 1721-26
« Drottning Annas krig 1702-13 Kronologier Kung Georgs krig 1744-48 »
Kung Georgs krig 1744-48
« Guvernör Dummer's krig 1721-26 Kronologier Kriget mot fransmän och indianer 1754-1763 (1766) »
1744 TREATY OF LANCASTER
The treaty held with the Indians of the six nations, at Lancaster, in Pennsylvania, in June, 1744… - Williamsburg : Printed and sold by William Parks, 1744. - 79 s.
Publication date 1744-06-22
Weiser, Conrad
Walton, Joseph Solomon, d 1912
Conrad Weiser and the Indian policy of colonial Pennsylvania ..- Philadelphia : G.W. Jacobs & co, 1900. - 418 s.
Treaty of Lancaster 1744 s. 93ff
Kriget mot fransmän och indianer 1754-1763 (1766)
Kriget mot fransmän och indianer 1754-1763 (1766)
« Kung Georgs krig 1744-48 Kronologier Amerikanska frihetskriget »
KRIGET MOT FRANSMÄN OCH INDIANER 1754-1763 - (Sjuårskriget) var en av de första verkligt globala konflikterna. I Nordamerika kallas kriget oftast ”The French and Indian war” och här började stridigheterna mellan franska och engelska intressen två år tidigare än i dess europeiska och indiska fas, sent på våren 1754 I Nordamerika kallas kriget oftast ”The French and Indian war” och här började stridigheterna mellan franska och engelska intressen två år tidigare, sent på våren 1754 och egentligen varade det bara fram till dess Quebec föll för engelsmännen 1760.
I Nordamerika riktades intresset kring herraväldet över Ohiodalen och landet däromkring, men också kring vilken nation som till slut skulle dominera Nordamerika. (Jfr även French and Indian wars 1688-1673)
1748 OHIO COMPANY OF VIRGINIA - LANDSPEKULATIONER
Skapas Ohio Company of Virgnia (Ohiokompaniet), ett företag vars intressenter ofta kallats ”Landjobbare”, med starkt inflytande av den rika virginier somWashingtonsläkten och Virginiens guvernör Robert Dinwiddie . Kompaniet var avgörande för motsättningarna mellan England och Frankrike om dominansen i Ohiodalen och ledde fram till ”Kriget mot fransmän och indianer”. Kompaniet ansåg sig på några grunder ha fått rätten till Ohiolandet av någon diffus grupp indianer. [Treaty of Lancaster 1744]. D v s irokeserna ansåg att man sålde bitar av New Jersey och Pennsylvania, under det att de vita tolkade överenskommelsen som att man hade access till allt land västerut ända bort till Stilla Havet. Ohiokompaniet hade fått koncession av engelske kung George på 200 000 acres i Ohiolandet nära Ohiofloden i Pennnsylvania. Avsikten var förstås att man skulle sälja lotter med avans, av landet till nybyggare. Engelske kungen förutsatte förstås att ett fort anlades för att garantera kolonisternas säkerhet.
1748-1750 anställer kompaniet en av grundarna Thomas Cresap för att röja en väg över Appalacherna ned till Monongahela River, för att sedan vidga den till en väg farbar med vagnar.
1750
Ohiokompaniet anlitar Christopher Gist, en erfaren skogskarl och upptäckare för att utforska Ohiodalen för att utröna var man bäst kunde anlägga nybyggen. Gist färdades västerut ända bort till Miamiindianernas by Pickawillany. På basis av Gists rapporter anlägger Ohiokompaniet bosättningar i västra Pennsylvania och nuv West Virginia. Rättigheterna till landet var diffusa. Till det land som Guvernör Dinwiddie ansåg tillhöra kompaniet, enligt kungligt mandat, var ”the forks of Mongahela” (alltså vid Fort Duquesne, nuv Pittsburg. Just det landet ansåg även Pennsylvanias koloniala styre vara deras. Fransmännen gjorde också anspråk på det och slutligen var det naturligtvis indianernas land från början. Dinwiddie kommer att göra allt för att gynna Ohiokompaniet och alltså sina egna intressen. Men frankrike (och förstås indianerna) kom att sätta hårt emot.
1750-talet
Fransmännen anlägger en linje fort från Fort Presque Isle vid Lake Erie i Pennsylvania, följt av Fort Le Boef, ca 1 mil inåt landet, och Fort Machault, vid Allghenyfloden.
1753 vintern
Irriterad över fransmännens ökade närvaro i Ohiolandet skickar Virginiens guvernör Robert Dinwiddie den unge George Washington och Christopher Gist med en protestnot till den franske kommendanten vid Fort Le Boef. Fransmännen bryr sig inte och skickar bara Washington tillbaka.
1754 FORT DUQUESNE
Vinter - vår
Fransmännen anlägger Fort Duquesne vid sammanflödet där Allegheny och Monongahelafloderna bildar Ohiofloden. Placeringen var strategisk när det gäller kontrollen av Ohiolandet. Efter det att Washington återvänt till Virginien i januari hade Dinwiddie skickat virginier för att bygga Fort Prince George vid "the Forks of the Ohio". Arbetet började 17 februari. Redan 18 april anlände en fransk styrka om femhundra man under befäl av Claude-Pierre Pécaudy de Contrecœur till ”the forks” och tvingade britterna att kapitulera. Fransmännen förstörde vad fort engelsmännen byggt och byggde själva Fort Duquesene, uppkallat efter Marquis Duquesne, generalguvernör i Nya Frankrike.
1754
Fler försök att mota bort fransmännen från land som (förstås tillhör indianerna) och som engelsmännen (läs Virginien och Ohiokompaniet ) vill lägga vantarna på, skapade initialt ett par duster i vildmarken. Givetvis hade Ohiokompaniets, tillika överste i Virginiens milis George Washington i uppdrag att utföra dessa hot mot frankrikes närvaro i området.
28 maj - Slaget i Jumonvillegläntan (Jumonville Glen)
1754 juni KONFERENSEN I ALBANY
Lords of Trade (Board of Trade, engelsk myndighet med bl a ansvar för kolonierna) var inte nöjd med hur de engelska kolonierna i Amerika godtyckligt handskades med frågor rörande indianerna. Därför förordnade man New Yorks nyblivne guvernör Sir Danvers Osborne, att kalla till ett möte i ärendet. Mötet skulle hållas i Albany. (Osborne fick sina instruktionr i London, begav sig över Atlanten, men hittades död hösten 1753 (troligen självmord) så mötet kom inte till stånd förrän juni 1754). Ansvarig för mötet blev istället guvernörlöjtnant James DeLancey som efterträdde Osborne som guvernör för staten New York.
3 juli - Slaget om Fort Necessity (Battle of Great Meadows)
FRANKRIKE MOBILISERAR
1755
Tidigare under året hade frankrike lyckats skicka militär över havet för att förstärka sin position i Nya Frankrike. Med dem följer också Kanadas nye guvernör (Pierre de Rigaud de Vaudreuil de Cavagnial), the Marquis de Vaudreuil, som visserligen var född i Quebec men som hade vistas i Frankrike sedan 1753. Han hade emellertid varit Louisianas guvernör sedan 1742 och han hade med oro märkt av engelsmännens eskalerade närvaro i väster, i Illlionois, Ohio och i Carolina. Han skrev redogörelser hem till frankrike om situationen och han anlade posteringar längs Mississippi och i Illinoislandet för att blockera engellsmännens eventuella framåtskridande.
1 april får Vaudreuil hemliga order av franske kungen att försvara de franska kolonierna mot englands intrång. Med Vaudreuil kom också till Kanada General Jean-Armand Dieskau.
1755
Efter de blygsamma försöken av Washington året innan, skickar nu England reguljära trupper för att få fransmännen att ta reson. Tillsammans med de indianska stödtrupperna tillintetgör emellertid fransmännen mot alla odds den engelska armen:
1755 9 juli SLAGET VID MONONGAHELA, BRADDOCKS NEDERLAG
Braddocks nederlag (Slaget vid Monongahela) Washington är där, och förmodligen var han Braddocks rådgivare och möjligen ansvarig för den avgörande delningen av regementet.
Se också: Vad hände på annat håll:
[Utvecklingen i Akadien före 1756]
1758 - Fransmännen använder Louisbourg som bas för attacker på brittiskt territorium till dess att fortet intas av Jeffrey Amherst trupper 1758. Som militärt fäste upphör Louisbourg att vara när besfästningsmurarna rasas 1760.
1763 - Frankrike ger upp Akadien till Storbritannien.
Pepperell, William
An accurate journal and account of the proceedings of the New-England land-forces during the latde expedition against the French settlements on Cape Breton, to the time of the surrender of Louisbourg. Containing a just representation of the traqnsacstions and occureences, and of the behavioiur of the said. - London 1746.
Amerikanska frihetskriget
« Kriget mot fransmän och indianer 1754-1763 (1766) Kronologier Engelsmännen går över Alleghany »
1774 Lord Dunmore’s war
Thwaites, Reuben Gold, 1853-1913
Documentary history of Dunmore's war, 1774. - Madison : Wisconsin historical society,1905. - 472 s. : ill. - [(Draper series ; 1)] Index.
1774 10 oktober Battle of Point Pleasant (Battle of Kanawha)
Lewis, Virgil Anson, 1848-1912
History of the battle of Point Pleasant, fought between white men and Indians at the mouth of the Great Kanawha River (now Point Pleasant, West Virginia) Monday, October 10th, 1774 / by Virgil A Lewis. - Charleston, W.Va : Tribune printing company, 1909. - 313 s.
1775-1783 Amerikanska frihetkriget
Engelsmännen går över Alleghany
Ohiodalen och de stora sjöarna
Thwaites, Reuben Gold, 1853-1913
The revolution on the upper Ohio, 1775-1777. - Madison : Wisconsin historical society, 1908. - 275 s : ill. - (Draper series ; 2). Index.
Thwaites, Reuben Gold, 1853-1913
Frontier defense on the upper Ohio, 1777-1778 : compiled from the Draper manuscripts in the library of the Wisconsin Historical Society and pub. at the charge of the Wisconsin Society of the Sons of the American Revolution. - Madison : Wisconsin historical society, 1912. - 329 s. : ill. - (Draper series ; 3) Index.
The Oneida Nation in the American Revolution Oneida wiki
Oriskany 6 aug 1777
Bilharz, Joy
Oriskany : a place of great sadness : a Mohawk valley battlefield ethnography / Joy Bilharz with assistance from Trish Rae. - Boston, Ma : Northeast Region Ethnography Program, National Park Service, 2009. - 177 p. : litt. - (Fort Stanwix National Monument special ethnographic report)
1776 juli
Oavhänginghetsförklaringen 1783
Fördraget i Versailles slutar kriget (mellan Frankrike och Spanien)
Wiki
Calloway, Colin
Stories from the Revolution. -
Stone, William Leete 1792-1844
Border wars of the American revolution. - New York : Harper & brothers, 1845.
Vol 1. - 1857. - 384 p.
Vol 2. - 381 p.
Stone, William L. (William Leete), 1792-1844B
Border wars of the American revolution. - New York : Harper, 1874 (1843).
Vol 1.(1874) 1900
Vol 2. - 381 p.