POWHATAN OCH ANDRA SYDALGONKINER LÄNGS ÖSTKUSTEN

Tsenacomoco (Powhatan Paramount Chiefdom)

Werowocomoco Research Project

Roanokekolonin 

Källskrifter i fulltext

Carolinaalgonkinerna

JOHN SMITH och POCAHONTAS - tyvärr ingen som helst kärlekshistoria.
John Smith var i Virginien från april 1607 till oktober 1609. Hans viktigare bok om indianerna var ”A Map of Virginia” 1612 och återutgiven 1624 som en del i hans ”Generall HIstorie”. En sansad och trovärdig resumé av John Smiths insatser för Virginiakolonin hittar vi i Encyclopedia Virginia. Liksom en balanserad kort berättelse om Pocahontas. (Att John Smith och Pocahontas skulle haft en kärleksaffär talar källmaterialet kring dem helt emot. Tyvärr alltså. John Smith var antagligen inte intresserad av kvinnor över huvud taget. Inbillningen om detta får vi skylla fiktionsförfattare för som läst Smiths texter en smula fånigt mellan raderna, samt avundsmän i kolonin som beskyllde John Smith för att vilja gifta sig med Pocahontas av maktbegär. Inget av detta har någon som helst relevans. När Pocahontas som snarast gift sig med John Rolfe för att skapa fred i området träffar John Smith i England 1617 (hon trodde han var död) så anklagar hon honom inte för att ha svikit deras relation utan för att han svikit fredsarbetet mellan indianerna och kolonisterna. Man kan t o m anta att Pocahontas som anklagar John Smith för brutna löften t o m ältar löftet om att indianerna skulle få gevär, krut och kanoner.
Enligt Smith snarast fräser Pocahontas: "You did promise Powhatan what was yours should bee his, and he the like to you; you called him father being in his land a stranger, and by the same reason so much I doe you: which though I would have excused, I durst not allow of that title, because she was a Kings daughter; with a well set countenance she said, Were you not afraid to come into my fathers Countrie, and caused feare in him and all his people (but mee) and feare you here I should call you father; I tell you then I will, and you shall call mee childe, and so I will bee for ever and ever your Countrieman. They did tell us alwaies you were dead, and I knew no other till I came to Plimoth; yet Powhatan did command Uttamatomakkin to seeke you, and know the truth, because your Countriemen will lie much”. (Hela texten hos Smith här)


Pocahontas var inte den ende englandsresenären från Jamestownkolonin på 1600-talet....
Pocahontas var inte den enda besökaren från Jamestown-kolonin i London.  Hon anlände ju först 1616. Tidigare hade ett antal Powhatanindianer varit där. Powhatan lät t ex  amiral Christopher Newport följas av en ung man vid namn Namontack som han väntade sig fungera som kunskapare och lära sig vad han kunde om England. Namontack reste tillsammans med Newport 1608. Han sägs ha skapat sådan uppmärksamhet att han nämndes i ett skådespel,Epicene, or the silent woman, (1609/10) av Ben Jonson. Namontack gjorde minst två resor till England på en av dessa resor följdes han av en annan Powhatanindian, Machumps. På återresan till Amerika en tid senare förliste deras skepp Sea Venture under en orkan, utanför Bermudas kust. Det verkar som om Machumps mördade Namontack på Bermudas, oklart varför. (Kuriosa: Machump skall ha känt till vad som hände The Lost Colony of Roanoke, en berättelse som nedtecknades av William Strachey i London).

Källa: Vaughan, Alden T. “Namontack’s Itinerant Life and Mysterious Death: Sources and Speculations” The Virginia Magazine of History and Biography. 126:2 (2018): 170-209. Jstor.

En annan indian, Nanawack skickades till England av Jamestowns guvernör Lord de la Warr år 1610 eller 1611. Nanawack hade blivit hängiven kristen men dog i unga år. Efter Nanawacks ankomst sände sir Thomas  Dale flera unga Virginska indianer för att skola sig i England. 1615 fanns ytterligare två namngivna Powhatanindianer där, Eiakintomino and Matahan. Eiakintomino visades upp ‘in St. James Park in the zoo by Westminster before the City of London’, enligt texten på en målning av den holländske besökande konstnären, Michael van Meer. 

Virginia Kompaniet fick kungligt tillstånd att driva att nationellt lotteri för att finansiera sin verksamhet och vi ser både Eiakintomino och Matahan på en poster från 1615 tillsammans med James I, som skulle marknadsföra lotteriet. Se nedan: (Detta hände sålunda ett år innan Pocahontas landsteg i England).
Läs mer här: Thrush, Coll: Meere Strangers” : Indigenous and Urban Performances in Algonquian London, 1580–1630

När Pocahontas anlände 1616 följdes hon av ett entourage om ett dussin människor. En prominent man var vad som kallats Powhatans chefspräst (medicinman alltså) Uttamattamakin (Tocomoco) och han tycks ha hållit låda för Londons intellektuella i religiösa frågor vid flera nattliga möten.
   Andra indianer i London vid den här tiden inkluderar Squanto, eller Tisquantum, som hade blivit tillfångatagen tillsammans med tjugo andra vid kusten av Massachusetts 1614 av handelsmannen Thomas Hunt. Hunt tog dem till spanien där de såldes som slavar, men myndigheterna ingrep och såg till att de istället fick utbildning av katolska präster. Squanto kom till England med engelska köpmän som handlade på Spanien. Han återvände till Massachusetts 1619 där han kom att fungera som tolk och guide åt separatistpuritanerna, som vi känner bättre som ”Pilgrimerna, och som bosatte sig i Squantos hemtrakter 1620 och startade en framgångsrik koloni. Squanto hade ju tur i oturen. Under hans frånvaro hade merparten av hans stamfränder avlidit i de epiedmier de vita förde med sig.


Indianer hade ju besökt England en längre tid. Det kan t o m vara så att William Shakespeare träffat Squanto. Och många menar att Caliban i ”Stormen” skall vara en indian låt vara en karib. Några roliga citat ur Shakespeares verk kan man inte underlåta att notera:
1610 när Shakespeare skrev ”Stormen” inkluderade han ett skämt om förevisning av indianer. Trinculor klagar: ”When they will not give a doit to relieve a lame beggar, they will lay out ten to see a dead indian”.
Epenow

Epenow var en indian som förevisades i London som ett fysiskt praktexemplar. Hans rop ”Welcome, welcome” var välkänt bland Londonborna som besökte kaffestugor och tavernor. Shakespere tänkte förmodligen på denna välutrustade indian när han nämner en speciell indian i skådespelet Henrik VIII.   "What should you do, but knock 'em down by the dozens? Is this Moorfields to muster in? or have we some strange Indian with the great tool come to court, the women so besiege
us? Bless me, what a fry of fornication is at door! On my Christian conscience, this one christening will beget a thousand; here will be father, godfather, and all together.” Epenows fortsatta historia är kopplad till den mer kände Squantos (Tisquantum).


Pocahontas - extra

Cooke, John Esten 1830-1886. FIKTION
My Lady Pokahontas : A true relation of Virginia / writ by Anas Todkill, puritan and pilgrim ; with notes by John Esten Cooke. - Boston : Houghton, Mifflin & co, 1885. - 190 p.
Anass Todkill, fiktiv äventyrare med John Smith, berättar om Smiths fångenskap bland indianerna och hans räddning genom Pokahontas. Här berättas också om John Rolfes äktenskap med Pokahontas, efter det att Smith antogs ha omkommit i en olycka, Pokahontas resa till England och det sorgliga mötet med Smith. Smith träffar också på Shakespeare som berättar om Virginiakällorna till The Tempest (Stormen). Berättelsen slutar med Pokahontas död i England.

Kudlinski, Kathleen V. 
My Lady Pocahontas . -, 2013

KÄLLSKRIFTER I FULLTEXT

Key Treaties Defining the Boundaries Separating English and Native American Territories in Virginia

Smith, John 1580-1631 wiki
Travels and Works of Captain John Smith : President of Virginia and Admiral of NewEngland 1580-1631 / Edited by Edward Arber. - New ed with a Biographical and Critical Introduction by A G Bradley. - Edinburgh : John Grant, 1910.

  Part 1. - 382 s.
  Part 2. - s. 383-984 . - Index

Smith, John (Övrigt av John Smith)
The generall historie of Virginia, New-England, and the Summer Isles: with the names of the adventurers, planters, and governours from their first beginning an[n]o 1584. to this present 1626. : With the procedings of those severall colonies and the accidents that befell them in all their journyes and discoveries. Also the maps, and descriptions of all those countryes, their commodities, people, government, customes, and religion yet knowne. Divided into sixe bookes. - 1627. - by Smith, John, 1580-1631; Purchas, Samuel, 1577?-1626; Symonds, William, 1556-1616?; Barra, John, approximately 1574-1634; Hole, William, -1624; Pass, Simon van de, 1595?-1647; Vaughan, Robert, active 17th century; Charles II, King of England, 1630-1685. fmo RIBRL

Strachey, William 1572-1621 wiki EncyVir
Strachey var i Virginien from maj 1610 till sempember 1611 vid en tid då relationerna till indianerna hade försämrats. Han vistades mest i Fort Jamestown men hade tydligen konversation med två indianer, Kemps och Machumps. Kemps levde mest bland britterna, men dog redan 1611. Machumps hade varit i England och återvände samma år som Strachey kom till Virginien, kanhända dock inte på samma skepp.

Strachey, William, 1572?-1621
The historie of travaile into Virginia Britannia / by William Strachey. - London : Hakluyt Society, 1849. - 203 s. - (The Historie of Travaile Into Virginia)

Spelman, Henry 1595-1623 wiki
Spelman var i Virginia från augusti 1609 till mars 1611, från ca 1616 till 1618 och från ca 1619 till sin död. Han levde bland indianerna först hos Powhatan och sedan hos Ioipassus (Japazaww). På grund av Spelmans ringa ålder ”sålde” Smith honom till Powhatan i mening att han skulle lära sig språket. Spelmans korta handskrift är ovärderlig därför att det är den enda skriven av en engelsman som levt en längre tid bland indianerna.

Spelman, Henry
Relation of Virginia - (American Journeys) Excerpt EncyVir

Bilden: Ralph Hamor hos Powhatan 1609. wiki

Hamor, Ralph, d. 1626           
A true discourse of the present state of Virginia / by Ralph Hamor. - Richmond : Virginia State Library, 1614/1957. - 114 s.
Original title page reads: A trve discovrse of the present estate of Virginia, and the successe of the affaires there till the 18 of June, 1614.
The discourse is followed by three letters: (1) From Sir Thomas Dale, dated Jamestown, June 18, 1614; (2) From Rev. Alexander Whitaker, dated Virginia, June 18, 1614; (3) From John Rolfe, giving his reasons for marrying Pocahontas.

  Pastor Samuel Purchas 1577-1626 var aldrig i Virginien. Han var samlare och utgivare av andras berättelser grundade på intervjuer med återvändare från Virginia. Sålunda pratade han med John Smith efter 1611, John Rolfe och Uttamatomakkin. Han var inte särskilt intresserad av indianerna i sig, utom när det gällde religion. Ändå ger hans intervju med Uttamatomakkin (1616-1617) somligt unikt. 1614 års version 1617 års version anses bäst och är mindre antiindiansk och därför mer informativ än den lättare överkomliga 1625 års version som finns i Hakluytus Postumus (nedan) som skrevs efter indianupproret 1622. (Länken ovan till 1614 års version innehåller sålunda inte intervjun med Uttamatomakkin).

Hakluytus posthumus, or, Purchas his Pilgrimes: contayning a history of the world in sea voyages and lande travells by Englishmen and others. - Vol 1. - / Samuel Purchas. - Glasgow : MacLehose, 1905. - 588 p.
Reprint of the 1625 edition, with folded facsimiles of title-pages; illustrations, maps, etc., reproduced in facsimile.
   Fler delar här

Beverley, Robert 1673-1722  wiki
Beverley föddes och levde det mesta av sitt vuxna liv i Virginia, men utbildades i England. Han var intresserad av historia och av indianerna. Han kom att syssla med indianaffärer som medlem om Virginia House of Burgesses. Han bodde mitt emot en av de sista stora indianägda områdena i kolonin vid Mattaponi River. När engelsmännen trånade efter de sista landområdena indianerna ägde, kom han att samverka med Pamunkey och Chickahominy indianerna i frågan. Hans berättelse om detta upptar en fjärdedel av hans långa opus. En del av fakta tog han från John Banisters (1650-92) bok ”On the Natives” och han blandade in annat från andra skribenter. Hans egna material anses emellertid värdefullt.

Beverley, Robert 1673-1722
The History of Virginia in four parts / Robert Beverley ; with an introduction by Charles Campbell. - Richmond, Va. : Randolph, 1855. - 264 s.
Origs utg. 1722.
  Sid 127 Of the indian and their dress.

Hamor, Ralph, d. 1626
A true discouse of the present estate of Virginia, and the successe of the affaires there till the 18 of Iune. 1615. Together with a relation of the seuerall English townes and forts, the assured hopes of that countrie and the peace concluded with the Indians. The christening of Powhatans daughter and her mariage with an English-man. - Albany : J.Munsell, 1907. - 190 p.


-----------------------------------------------------------------------------
JOHN SMITH
Smith, John
A True Relation by Captain John Smith, 1608 

Smith, John
A Map of Virginia : With a Description of the Countrey, the Commo-dities, People, Govern-ment and Religion - 1612

Smith, John
Generall Historie of Virginia by Captain John Smith; the Fourth Booke. - 1624

Carolinaalgonkinerna

CAROLINAALGONKINERNA OCH DERAS LAND” : ROANOKE, CROATOAN OCH SECOTON.

Med hjälp av kartan och bilderna kan vi få en överblick över landet och byarna. Genom att läsa sidan ”Roanokekolonin” får vi ett hum om de källor som finns kring indianerna och en smula reda i vilka som stod bakom kolonisationsäventyret.

Till vänster här ser vi byn Secotan (Secoton) som är nummer 23 på kartan.

Den mycket omtalade byn Croatoan, dit en grupp kolonister skulle försvunnit, hittar vi ute bland öbanden som nr 5 på kartan här. (Nu förtiden kallas platsen Hatteras), och byarna Pommouik eller Pomeico längre upp i Pamlico sound, nr 15.

Mer om byar och bosättningar finner vi längs den här länken, tillsamans med en gammal karta över området:

Nook, Maurice A.
Algonkian ethnohistory of the Carolina Sound Part 1 Part 2 -(Rootsweb)

Estes, Roberta
Where have all the indians gone? Native American Eastern Seabord Dispersal, Genealogy and DNA in Relation to Sir Walter Raleigh’s Lost Colony of Roanoke.

It was America’s First English Colony. Then It Was Gone. - National Geographic.

KARTA ÖVER NORTH CAROLINA OCH INDIANERNA UNDER 1500-TALET

Roanokekolonin - Engelsk kolonialism : en bakgrund

Elizabeth I

”…her husband’s to Aleppo gone, master on the Tiger”.
(Shakespeare, Macbeth akt I scen 3)


I Skrifter om tidig kolonialhistoria dyker ett antal personer och begrepp upp som ofta faller utanför sina sammanhanag. Här en kort introduktion:
—————————————————————————————————————————————————————

Det hade förkommit spanjorer i området som nu är North Carolina under 16e århundradet, de satte inga spår bland kustalgonkinerna. De första egentliga kolonisationsförsöken gjorde England. Walter Raleigh hade fått fullmakt (patent) på att kolonisera Nordamerika av Eliazbeth I och låg bakom de första expeditonerna fin ansiellt och organisatoriskt.

1584
En första rekognosceringsexpedition som landade i North Carolina var Amadas och Barlowes färd dit 1584. De publicerade senare en relation över resan och beskrev folket i området som vänliga, tog med sig pälsverk samt två frivilliga indianska medresenärer hem igen, croatoanen Manteo (t h) och roanokeindianen Wanchese.

1585-1586
Manteo och Wanchese återvände till hemlandet tillsammans med 100 kolonister 1585. Snart kom engelsmännen i allvarlig konflikt med indianerna p g a en försvunnen silvermugg, som man antog indianerna lagt beslag på. Engelsmännen brände majs och förstörde byar som repressalier samt dödade och halshögg områdets ledande hövding Pemisapan (Wingina). Därefter valde man att återvända till England. Bland de som återvände var John White, konstnären som målade en ovärderlig serie akvareller av indianerna.

1587
Ännu en Engelsk grupp kolonister gjorde ett försök att bosätta sig i Carolina 1587, men det uppstod snart motsättningar mellan indianerna och kolonisterna. John White som återvänt till England för att skaffa förnödenheter, men som p g a Spansk agression (Armadan) inte tilläts lämna England förrän efter 3 år.

1590
John White återvänder till North Carolina, men av de lämnade kolonisterna finner man inte ett spår. Mycket tyder på att kolonisterna tagit sin tillflykt till Croatoanerna, den grupp som en av deras tolkar (Wanchese) tillhörde.




TEXTER OCH KÄLLOR

Skeppen som förde kolonisterna till Roanoke, termer och begrepp i de gamla skrifterna, se: National Park Service : Ships of the Roanake Voyages.

PERSONERNA BAKOM KOLONIALÄVENTYREN OCH TEXTERNA

Indianerna i North Carolina var den första indiangruppen som hade längre och kontinuerlig kontakt med engelska kolonister. Under en kort tid producerades en hel del text och bild om dem.

Amadas och Barlowe 
Walter Raleigh skickade Amadas och Barlow på en första recognoceringsexpediton till North Carolina. (rapport 1589, i Hakluyt ”Principall Navigations…Vol XIII:2” - Amadas och Barlowe. s 283 ff). Deras rapport är det första dokument vi har som beskriver indianerna i detalj. Manteo och Wanchese var två indianer som följde med skeppet tillbaks till England. De kom givetvis att fungera som informationskällor särskilt vad språket beträffar och kom att fungera som tolkar för expeditonen 1585-86.

Thomas Hariots ”Briefe and true report” (1588) innehåller en mycket värdefull passage som beskriver de etnografiska förhållandena bland kustalgonkinerna i North Carolina, som han kompletterade med kommentarer till John Whites akvareller. (1590) Tyvärr så publicerade Hariot bara ett fragment av de etnografiska data han samlade in.

Hakluyt, Richard 1552?-1616
Hakluyt var en brittisk geograf och framförallt kompilatör av berättelser om tidens upptäcktsresor. Bland hans viktiga publikationer som rör Amerika och som bevarat originalberättelser som annars antagligen skulle gått förlorade finns ”Divers Voyages touching the Discoverie of America”, 1582; ”A notable historie containing foure voyages made by certayne French captaynes into Florida”, 1587, inkluderande berättelsen om Laudonnaière; ”Virginia richly valued”, 1609, innehållande bl a berättelsen om De Sotos upptäckter; och hans viktigaste arbete i tre volymer: ”The Principal Navigations, Voyages, traffiques, and Discoveries of the english Nation”, 1589 (Utökad utgåva 1598-1600). Hakluyts arbete fortsattes av Samuel Purchas, som samlade hans opublicerade papper i ”Hakluytus Poshumus” 4 vol, 1625.
  Principall Navigations…Vol XIII:2

Grenville, Sir Richard c 1541-91
Brittisk sjöofficer. Förde befäl över en flotta på sju skepp som förde kolonister till ön Roanoke, 1585, ett företag som initierats och finansierats av sir Walter Raleigh. Grenville återvände året efter med förnödenheter, men alla kolonisterna hade lämnat området på Sir Franis Drakes skepp som passerat.

Lane, Sir Ralph c 1530-1603
Engelsk militär och kolonisatör, var guvernör i Roanokekolonin 1585-86, och som han berättat om i en rapport publicerad i Hakluyts ”Principall Navigations…Vol XIII:2”. - Lanes rapport. (s 301 ff) - (Gutenberg Pdf, transkribering). - Amadas och Barlowe (s 283). - Richard Grenville 1585. (s 293 ff)

Troligen en akvarell föreställande Manteo