NORDVÄST-
KUSTENS KULTUROMRÅDE
FOLKEN PÅ NORDVÄSTKUSTEN
Nordvästkusten - allmänt
Folken på Nordvästkusten - ett annorlunda indianfolk
Den historiska utvecklingen
Vetenskapshistoria - kronologi
Bilden av indianen
Bancroft-Hunt, Norman
People of the totem : the Indians of the Pacific Northwest / text by Norman Bancroft-Hunt ; photographs by Werner Forman. - Norman, Okla. : Oklahoma Press, 1988. - 128 s. ill. - (Echoes of the world). -
Malin, Edward
Totem poles of the Pacific Northwest coast / Edward Malin ; with illustrations by the author. - Ny utg. - Portland, Or. : Timber Press, 2005. - 187 s. : ill.
Suttles, WayneCoping with Abundance : Subsistence on the Northwest Coast. - 12 s.
= Sid. 56-68 i:
Man The Hunter / Edited by Richard B Lee and Irven DeVore. - 11th printing. - New York : Aldine de Gruyter, 1987. - 415 s. : Index.
Origs ed. 1968.
Drucker, Philip 1911-1982.
Indians of the Northwest Coast. - American Museum of Natural History. - 1955.
Drucker, Philip, 1911-
Indians of the Northwest Coast / Philip Drucker. - Garden City, N.Y. : Natural History Press, 1963. - 224 p. : ill. - Index. - (American Museum Science books)
Originally published: New York : McGraw-Hill, 1955, in series: Anthropological handbook (American Museum of Natural History)
ÄLDRE TEXTER
Costello, J[oseh] A[llen] 1854-1943
The Siwash, their life, legends and tales; Puget Sound and Pacific Northwest. - 1895.
Goddard, Pliny Earle 1869-1928
Indians of the Northwest Coast. - American museum of Natural History. - 1924. - (Handbook series ; 10)
Boas: Indians of British Columbia
Bancroft, Hubert HoweHistory of the northwest coast .. / Hubert Howe Bancroft. - San Francisco : Bancroft & co, 1884.
Vol 1. - 1543-1800. - 702 s. - (The Works of Hubert Howe Bancroft ; 27)
Vol 2. - 1800-1846. - 768 s. - Index. - (The Works of Hubert Howe Bancroft ; 28)
Also published as v. 22-23 of his History of the Pacific states, and separately. - First half of v. 1 written by H. L. Oak. cf. W. A. Morris in Quarterly of the Oregon historical society, Dec. 1903, v. 4, p. 35
ÄLDRE TEXTER
Jacobsen, Johan Adrian, 1853-1947
Capitain Jacobsen's reise an der nordwestküste Amerikas, 1881-1883, zum Zwecke ethnologischer Sammlungen und Erkundigungen, nebst Beschreibung persönlicher Erlebnisse für den deutchen lesenkreis bearbeitet / Leipzig : M. Spohr, 1884. - 432 s. : ill.Register.
Gibbs,George
Dictionary of the Chinook Jargon Or Trade Language of Oregon Prepared for the Smithsonian Institution by George Gibbs. - Washington : Smithsonian Institution,1863. - 57 p. - (Smithsonian Miscellaneous Collections)
NORDVÄSTKUSTEN
Folken längs Nordvästkusten
Landet mellan Juan de Fuca Strait i söder och Yakutat i norr beboddes av många språkligt sett olika indianska grupper. De skilde sig likaså fysiskt från varandra, men gemensamt hade en väldigt ensartad kultur, naturligtvis delvis danad av den speciella miljö kusträckan utgjorde. Deras konst och hantverk, seder och trosuppfattningar skiljer så mycket från andra Nordamerikanska kulturområden att
deras kulturområde är den bäst definierade på kontinenten.
Tidig historia och språk
Det finns tecken på att Haida är den äldsta gruppen bland folken i norr och att en gång drevs till bosättningar på Queen Charlotte Islands (öarna kallas nuförtiden Haida Gwaii) av Tlingit och Tsimshian, (de senare antagligen språkligt är avlägset besläktade med Penuti i Kalifornien). Senkomlingar lite längre söderut är de Salishtalande folken, Bella Coola, Coast Salish, Tillamook och Athabaskerna (Kwalhioqua, Clatskanie o a) i Washington och Oregon. De vandrade antagligen in i området mellan 1000 f kr och 1500 e kr., under det att folken som talade Wakashanspråk (Kwakiutl och Nootka) och de som talade språkliga isolat (Chinook, Chemakum, Alsea, Siuslaw och Coos) var de tidiga inbyggarna.
Sammantaget kan man nog anta att många grupper verkligen bott vid kusten i årtusenden (det finns arkeologiska belägg för bosättningar som är 11.000 år gamla och som mycket väl kan vara anfäder till nutida folk) och utvecklat en egentartad språkförbistring som ju går igen söderut i det Kaliforniska kulturområdet. Det är också ett tecken på att överlevnad i dessa områden var en förhållandevis enkel sak och inbjöd inte till särskilt mycket innovationer vad försörjningsbördan beträffade. På Norvästkusten lade man mer vikt vid t ex konsthantverk och ceremonier.
Inom grupperna kunde sociala hierarkier vara viktiga, men allianser folken emelllan behövdes inte. Det var snarast den enskilda byn som var ens värld. Vad som skapade viss samhörighet med andra var språket. Fanns inte den gemensamma nämnaren fanns ingen annan sådan heller.
Kulturkontakter
Därmed inte sagt att de inte var olika sinsemellan. Den isolering som kunde uppstått p g a särskilt svårartade kommunikationer i ett land med skogar och havsvikar var inte för handen då samfärdseln till havs och på floderna var så mycket mer utvecklad.
Kontakterna med inlandet begränsades egentligen till Columbia River i söder och passen som följer Salmon och Bella Coola Rivers till Dean Inlet och Bentinck Arm. Chilcat pass spelade dåförtiden liten roll, liksom Stikine River, Nass, Skeena och Fraser River. Med bara två viktigare förbindelseleder österut är det klart att en isolering uppstår gentemot andra, men knappast inom området där kulturutbytet var betydande.
Naturen som tillstädjande faktor för kulturbygget
Naturligtvis är naturen en oerhört viktig faktor vid uppkomsten av kulturformer och inte minst på Nordvästkusten. Rikedom på trä och då främst den lättarbetade cedern var en förutsättning för t ex havsgående stora kanoter och de märkliga totempålarna.
Nordvästkustens indianer - ett annorlunda indianfolk...
Vetenskapshistoria- kronologi
Indianerna på Nordvästkusten skilde sig på många sätt från indianer i andra kulturområden som sinsemellan visade vissa mer gemensamma drag, i synnerhet som det kom att bli vid kontakten med europeerna. Här på nordvästkusten finns egenheter som skulle kunna förklaras med kulturpåverkan från kineser eller japaner. Bevisen för detta är emellertid oklara.
Precis som Kaliforniens många grupper så tycktes nordvästindianerna nöjda med sin tillvaro. Här fanns mat i överflöd, och förmodligen hade man bott här, bokstavligen, i årtusenden. D v s längs kusten förekom knappast några folkförlyttningar av försörjningsskäl eller av andra anledningar.
1. Denna nöjdhet med sin tillvaro visades t ex genom ett annorlunda förlopp i kontakten med europeerna som pälshandeln gav upphov till. I kontakten med vita handelsmän tycks nordvästindianerna varit den handelspart som hade ett solkart övertag. De hade inget behov av det som handelsmännen hade att erbjuda mot t ex de pälsverk som indianerna var väl försörjda med. Glaspärlor och annat krimskrams var ingenting man stod efter. Man hade sin försörjning och man ansåg sitt sätt att leva var överlägset de vitas. Visserligen och förstås så ville man ha gevär och eventuellt andra handeldvapen.
HANDEL OCH HANDELSTEKNIKER - DEN MARITIMA PÄLSHANDELN
Många kommentatorer av den handel som uppstod på Nordvästkusten menar utan att studerat handeln i detalj, att indianerna var dem som blev grundlurade av hänsynslöst giriga europeer. Det är knappast sant.
Det första kända mötet med indianer i vad som kom att bli British Columbia var i juli 1774 när den spanske sjöfararen Juan Pérez mötte en grupp Haida på nordvästspetsen av Langara ön. Indianerna beskrivs av krönikörerna Juan Crespi och Thomas de la Pena som reste med skeppet Santiago som nyfikna och fredliga. En grupp Haida kom ut till skeppet i sina kanoter men kunde inte förmås att komma ombord. De paddlade runt skeppet och kastade fjädrar i vattnet, ett tecken på att de kom med fredliga avsikter. Indianernas lust att idka byteshandel var emellertid strörre än deras fruktan för de väldiga skeppen. Ett skepp för fulla segel var en imponerande syn, men för indianerna blev de med tiden också vardag. Spanjorerna erbjöd tyger, pärlor och knivar och Haidas bytte mot några havsutterskinn och en mängd hantverksföremål som snidade tallrikar, mattor och hattar, men krönikörerna blev mest imponerade av de chilcatfiltar och de snidade trälådor som erbjöds dem. Skeppet Santiago låg för ankar i två dygn och något besök till lands skedde inte.
Därefter dröjde det fyra år innan nästa möte ägde rum, och ett helt årtionde innan handelsförbindelser återupptogs. 1778 kom James Cook på sin tredje expedition kring Stilla havet att tillbringa en månad i Nootka Sound och fortsatte sedan mot Alaska.
Potlatch
Längs Nordvästkusten från Eyak till Chinook och även i många angränsande kulturområden var det vanligt att värdfolk gav gåvor till formellt inbjudna gäster vid ceremonier som allmänt är kända som Potlatch (att ge). Gåvocermonierna eskalerade uppenbarligen till den milda grad att bl a vita missionärer uppfattade detta som skadligt och/eller omoraliskt ett ceremonierna var förbjudna i Kanadensisk lag. Enligt Boas var potlatchceremonierna i huvudsak ett medel att skaffa sig social status.
Boas, Franz
The Potlatch of the Kwakiutl Indians of Vancouver Island. - 6 p.
= Sid 405-410 i:
Source book in anthropology / by A L Kroeber and T T Waterman. - Berkeley : University of California Press, 1924. - 586 p. : ill.
Bibliography.
Platthuvuden
Många av folken längs nordvästkusten praktiserade olika typer av artificiell huvuvdeformering.
Chinookan head flattening - Oregon history project
Målning av Paul Kane, som visar ett barn från Chinook som får sitt huvud tillplattat och en vuxen visar hur slutresultatet blev.
Nordvästkustens konst - masker, arkitektur och totempålarWikipedia
Canadian Encylopedia
Google Arts and Culture
Barbeau, C Marius
Totem Poles : A Recent native art of the Northwest Coast of America. - 17 p.
= sid 559-570 i:
Annual Report Of The Board Of Regents Of The Smithsonian Institution 1931. - Washington : The Government Printing Office, 1932. - 592 p.
Index. - Contents
Nordvästkustsk arkitektur och totempålar
Mekanisk mask med alternativa ansikten.
Typiskt hus från Haida. I Äldre tider låg även
väggbeklädnaden horisontellt.
Kontakter med Kina och övriga Asien
Mask från Salishfolken Nordvästkusten, Nordamerika
Bronsmask från Sanxingdu-museet, Kina
Det finns ett stort antal indicier på kulturkontakter mellan Asien och Nordamerikas indianer, i synnerhet bland Stillahavskustens folk i Nordväst och i Kalifornien. Naturligtvis kan vissa sådana drag eller tecken ha sitt ursprung från tiden före indianernas invandring till Amerika.
Till frågan om huruvida Nordvästkustens Nordamerika haft tidiga kontakter med Kina är omtvistad. Men man kommer inte ifrån det gemensamma Asiatiska ursprunget. Men det är ju de förkolumbianska kontakterna över hav som oftast ifrågasatts.
Ofta påpekar man när distributionen av föremål företeer likheter av självklart praktisk betydelse, så saknar de mening som bärare av sammanhang. Men ”onödiga” eller rent utav ”speciella” detaljer i konst eller annan föremålskultur är mer intressanta.
Redan tidigt intresserade sig religionshistoriker och kulturfilosofen Claude Levi Strauss för Salishfolkens masker och då särskilt en kallad Swaihwe med gapande mun, konstigt fågelhuvud, slängande tunga men framförallt de enormt framträdande cylindriska ögonen.
(Levi Strauss: The way of the Masks). Nu har fynd i Kina gjorts som än mer visar att någon form av kulturkontakter bör ha förekommit, trots de till synes logistiska problemen. Se bl a fynden från Sanxingdu. (Se China Daily ; Även Daily Art Magazine.)
NORDVÄSTKUSTINDIANERNA ÄR URÅLDRIGA
Man säger alltid om diverse folk att här har de levat i årtusenden. I de flesta fall är det nonsens. Folkförflyttningar av ekonomiska skäl är vanliga. Men många av Nordvästfolken (liksom Kalforniens indiangrupper) har bott länge på sina traditionella boplatser.
VALJAKT - ett cirkumpolärt försörjningssätt.
Carl Johan Gurt (Ymer 2007) framhåller ju förekomsten av starka bevis för att fler av Nordvästfolken har ett ursprung i en ursprunglig cirkumpolär valjägarkultur som de delar med såväl eskimåer som sibiriska folk. Kontaktvägar behöver ju inte varit över Stilla Havet, utan små gruppers förflyttningar från Östasien vi Berings sund och ned längs Nordvästkusten i sen förhistorisk tid.
Valjakten, säger Gurt (s 191), är troligen mycket gammal, då indianerna redan för kapten Cook 1778 berättade att deras förfäder hade börjat med valjakten för mycket länge sedan.
Bland folken längs Nordvästkusten var det förutom eskimåer och Inuiter i norr enast Nuu-chaha-nulth (Nootka), Makah, Quilleute och Quinault som var valjägare. Det finns en teori (Drucker, Lantis, i Gurt, s 193) om att dessa fyra sydliga stammar är de sista resterna av en gammal cirkumpolär valjägarkultur som en gång sträckte sig ned hit, och som skars av när de tre nordliga och krigiska grupperna tlingit, haida och tsimshian kom ner till kusten från inlandet. Teorin stöder sig på arkeologiska bevis och på historiskt använda föremål. T ex harpuner, liksom platsen i kanoten där harpunen vilade. Även bruket av järn i små kvantiteter (före kontakten med européerna) samt likheter mellan de mekaniskt operereande masker och dockor som användes i riter och ceremonier m m.
Här finns också en förbluffande likhet med det rituella användandet av människolik och skelett som också på träffas i riter i delar av eskimåområdet. Så liknar Nootkas och de övra nämnda gruppernas valkult mycket lik den man hittar i nordöstra Sibirien
NORDVÄSTKUSTINDIANERNA ÄR URÅLDRIGA
Man säger alltid om diverse folk att här har de levat i årtusenden. I de flesta fall är det nonsens. Folkförflyttningar av ekonomiska skäl är vanliga. Men många av Nordvästfolken (liksom Kalforniens indiangrupper) har bott länge på sina traditionella boplatser.
Flera forskare har försökt hitta konstvetenskapliga bevis för att konststilen i det sydliga nordvästkustområdet speciellt just hos Nuu-chah-nulth (Nootka) representerar en äldre nordvästkustindiansk eskimåliknande stil. Bill Holm skriver (i Gurt, 2007, sid 195): ”the Nootka and the Kwakiutl of the southern and central British Columbia coast may be descendants of very early coastal dwellers who shared culture features with their then Eskimo neighbors and who developed a powerful strightforward, freely sculptural art style termed ”old Wakashan”… This style is best exemplified in historic times by Nootkan sculptures, and less perfectly by early Kwakiutl work before it was influenced by the intellectualized northern art spreading down the Coast in the 19th century.” Föremål insamlade av kapten Cook 1778 visar på denna, en naturlistisk inhemsk stil. Den skiljer sig lite från föremål insamlade årtionden senare i det fynd som går 300 år längre tillbaka än kapten Cook, fynden från Ozette
Konsthistorikern Coe (Coe: Asiatic Sources of Northwest Coast Art (i American Indian Art, 1972:85-91) är av åsikten att konsten i det nordliga nordvästkustområdet hos tllingit, haida, tsimshian (som då enligt Drucker är nykomlingar i området) är mycket tydligt influerad av asiatisk konst.
VARFÖR SER NORDVÄSTKUSTENS KONST SÅ ANNORLUNDA UT MOT ALL ANNAN KONST KÄNDA I NORDAMERIKA???
Vi jämför ”rustningar”, huvudprydnader, gravstolpar, skålar, skulpturer. Coe menar att konsten är mer liknar TIDIG asiatisk konst och form, och signalerar därmed kulturkontakter från avlägsna tider.
BANCROFT OM NORDVÄSTINDIANERNA
Bancroft menar att Nordvästindianerna var väldigt olika på olika sätt. Bl a när det gällde de fysiska företrädena. Folken i norr (som Gurt menar är sena i området) Tlingit, Tsimsian och Haida var mycket längre än Kwakiutl och Nootka. Salishfolken var av samma längd som Kwakiutl men hade en mörkare hudfärg. Även om folkens historia är klent dokumenterad så vet vi ju att de härstammar från mongoliska folk. Faktum är säger Bancroft, Tlingit, Haida och Athabaskerna i inlandet liknar Paleo-sibiriska Chuckchee, Koryak och Yukaghir till den grad att de stundtals klassas tillsammans som en fysisk typ. (Bancroft s 12)
"Split-representation, an art form which characteristically separates the subject into a number of elements which are recombined according to regularized rules, appears in the art of these prehistoric Siberians and among the tries of the Northwest coast, and according to….Levi-Strauss among the Caduveo…, the Maori…and the archaic Chinese". Bancroft s 12.
"Goods were also introduced from other areas and many items of material culture may be traced back to China, including wood slat armor, froms of woven hats and grave-markers, and some types of edged club. Certainly some are attributalble to fairly recent cultural exchange or are due to the influence of early Russian traders who operated in Tlingit territory and introduced Chinese goods prior to the arrival of the European explorers. Some leather articles from the northern tribes are embossed with ancient Chinese coins and ladrge blue Russian beads weree popularly used items. The Russians remained until 1867 when they sold Alaska to the United States". Bancroft: People of the totem. - 1979 s.
A crested bronze mask with protruding pupils is one of best known artifacts of Sanxingdui site. [Photo by Wang Kaihao/chinadaily.com.cn]
3.SENTIDA KONTAKTER KINA - NORDVÄSTKUSTEN
Från Nordvästkusten? Nej, Sanxingdui, i Kina!
Här däremot en mask från Nordvästindianerna.
Understundom skall kontakter med Asien förekommit. Sålunda är den amerikanske forskaren George I Quimby av den uppfattningen att ”…the bulk of the iron blades that reached the northwest coast were made in Japan…” (Quimby cit i Gurt, 2007). Dessa järnföremål skulle så ha nått nordvästkusten redan innan den första kontakten med de vita på 1700-talet, genom uppspolade japanska skeppsvrak, som ibland hade överlevande ombord. De överlevande japanerna blev kvar som slavar hos indianerna. Även koppar skall ha använts i förhistorisk tid. Under slutet av 1700-talet kom hade ett antal kineser som medföljde Mears expeditioner möjlighet att bli kvar bland indianerna. Tidigt 1788 befanns sig en Nootkaman i Kina nära Kanton. Han följde Mears på skeppet Felice Adventurer tillbaks till Kanada. Hans namn var Comekela, bror till Maquilla som för Nootkas berömda hövding. Se Quimby nedan:
Quimby, George I
Culture contact on the Northwest Coast, 1783-1795. - // American Anthroplogist ; 1948:50.
Många kineser migrerade in på norra Nordvästkusten under 1870- och 1880-talen, i synnerhet kring Tlingitbyarna i Sitka, när europeisktägda laxkonservindustrier hämtade arbetskraft just från Kina för att ersätta indianernas säsongsarbete. Dethär skapade en väldig spänning och Tlingit tillät bara Kineserna att sköta dessa arbeten på villkor att de lovade återvända till Kina efter slutfört uppdrag. En skulptur föreställande en kines utförd av en Tlingit finns på sid 17 Bancroft 1979.
Kinesiska byråer
Sökn: Chinese on the Northwest coast
Nordvästkustsk bäver
Från Sanxingdu
Constructing cultures then and now : celebrating Franz Boas and the Jesup North Pacific Expedition / Laurel Kendall and Igor Krupnik, editors. - Washington, D.C. : Arctic Studies Center, National Museum of Natural History, Smithsonian Institution, 2003. - (Contribution to circumpolar anthropology ; 4)
ANDRA TÄNKBARAK KULTURKONTAKTER
Typisk Quapawindianskt lergods med virvelmotiv.
Quapaw (Arkansa-indianerna)
Kanske inte fullt så unikt är det här ständigt återkommande virvelmotivet på Quapawindiaernas lergods. Quawpaw / Arkansa är ett siouantalande bofast präriefolk.
Virvlar på lergods tycks vara ett mycket vanligt förekommande motiv också från kinesisk stenålder. Östasiatiska museet visar ett flertal objekt. Ett av dem här nedan.
Övriga tankar om kulturkontakter mellan Asien och Amerika under forntiden - mest Sydamerika
DNA
Ohio Central
Jomon culture. wiki
Valdivia kulturen
Motivexempel - Sisiutl
Sisiutl
Sisiutl, den dubbelhövdade ormen är ett vanligt motiv bland nordvästindianerna. Ett sällsynt motiv som också dyker upp i tidig kinesisk medeltida skulptur förknippade med västra Weis buddhistiska stelar från 500-talet. Sådana gamla kinesiska dubbelormar, säger Coe, har också ”arched body, scroll noses, parallel rdows of teeth in profile, and clawed feet”.
Sisiutl som överliggare - målning av Emily Carr
Sisiutl ceremoniellt bräde (Kwakiutl)
Konst och konsthantverk på Nordvästkusten
När Claude Lévi Strauss vandrade genom indianutställningarna i Natural History Museum i New York 1943 utbrast han full av beundran: ”Den dag kommer när samlingarna av nordvästkustindianerna kommer att lämna de etnografiska museerna för att ta sin rättmätiga plats i konstmuseeerna”
Carrigan, Margaret
How the Native Americans of Aaska Influenced the Surrealists : A fascinating exhibition at New York’s Di Donna Galleries sheds light on a long overlooked cultural exchange. - GALERIE // May 2018.
Cohen, Alina
How the Native Americans of Alaska Influenced the Surrealists. - ART // Apr 2018.
Boas, Franz
The decorative art of the indians of the North Pacific Coast. - 18 p. : ill.
= Sid 445-463 i:
Source book in anthropology / by A L Kroeber and T T Waterman. - Berkeley : University of California Press, 1924. - 586 p. : ill.
Bibliography.
Barbeau, C Marius
Totem Poles : A Recent native art of the Northwest Coast of America. - 17 p.
= sid 559-570 i:
Annual Report Of The Board Of Regents Of The Smithsonian Institution 1931. - Washington : The Government Printing Office, 1932. - 592 p.
Index. - Contents
Boas, Franz
Primitive Art. - New York : Dover, 1955. - 372 s. . ill.
Orig. ed 1927. Kwakiutl, Tlingit. Amazon. SJ
Malin, Edward
Totem poles of the Pacific Northwest coast / Edward Malin ; with illustrations by the author. - Ny utg. - Portland, Or. : Timber Press, 2005. - 187 s. : ill. - Amazon SJ
Study of the totem poles of the North Pacific Coast of North America, analyzing their stylistic and design components, discussing their symbolic meanings, and exploring the cultural, spiritual, and social traditions of the tribes that created them.
Karaktäristiskt för nordvästkusten är ju träsniderier och vävnader.
Totempålar
Vad som inte fanns var krukmakeri.
Korgflätning
Cavana, Violet Virginia 1874-
Alaska basketry. - Beaver Club of Oregon. - Portland, Or., : Private printed by the Beaver Club of Oregon, 60 p : ill.
Haida, Tlingit, Dene, Inuit
FÖREMÅL
Heye, George G.
Ceremonial stone chisel from Northwestern America. - 2 s.
= Sid.335-336 i:
Boas anniversary volume; anthropological papers written in honor of Franz Boas .. New York : Stechert, 1906. - 559 s : ill. (Contents, Index)
TOTEMPÅLAR OCH ANDRA HERALDISKA REPRESENTATIONER
HERALDISKA REPRESENTATIONER - BILDER OCH FÖREMÅL SOM VISADE SLÄKTENS STATUS
Nordvästkustens folk lade vikt vid samhälleliga hierarkier. Dessa uttrycktes mest genom välstånd, förmögenhet. Bland saker och ting som Nordvästkustens folk räknade som förmögenhet fanns också immateriella uttryck. Till sådana hörde rätten att berätta historier om saker som skett i forna tider, att dansa och att sjunga vissa sånger och att framställa hierarkiska symboler (ungefär heraldiska vapen, eng. crests). Ett sådant "heraldiskt vapen/bild var en antropomorf eller zoomorf varelse, eller något ickelevande föremål som en sten, eller t o m sett meteorologiskt fenomen som en regnbåge, med vilka förfäder hade interagerat i ett mytologiskt förflutet, och som hade givit rätten till ättlingarna till dessa förfäder att berätta historier om dessa bilder eller händelser och att använda regalia som masker, att framföra danser och att framställa dessa "heraldiska vapen/bilder" i konsten. Både materiell och immateriell förmögenhet samlade man i sina plankhus. I trälådor hade man högt värderade "vapen" regalier, som kopparplåtar, vävda fällar och filtar, snidade huvudprydnader och annat som togs fram vid potlatcher. Arkitektoniska funktioner som husstolpar, exteriört målade fasader och minnespålar (totempålar) visade också dessa heraldiska representationer. Inne och ute visade dessa huse vilka privilegier familjen samlat på sig sedan äldsta tider. Represenatationer som berättade deras historia om viktiga händelser och som stolt visade de nu levandes betydelse.
Se bilden nedan tagen bland Tlingit i slutet av 1800-talet.
