PLATÅOMRÅDET
Walla walla
Kronologi för platåområdet se: Kronologier
Indigenous peoples of the Northwest Plateau
The Plateau people - Canada’s first peoples
Indigenous People : Plateau - (Canadian encyclopedia)
Bancrofts bok ”History of the Northwest coast” berör British Columbia, men än mer Oregon Washington, Idaho och Montana.
Bancroft, Hubert Howe
History of the northwest coast .. / Hubert Howe Bancroft. - San Francisco : Bancroft & co, 1884. - (The Works of Hubert Howe Bancroft ; 27)
Vol 1. - 1543-1800. - 702 s.
Vol 2. - 1800-1846. - 768 s. - Index.
Also published as v. 22-23 of his History of the Pacific states, and separately. - First half of v. 1 written by H. L. Oak. cf. W. A. Morris in Quarterly of the Oregon historical society, Dec. 1903, v. 4, p. 352
Dunn, Jacob Piatt
Massacres of the Mountains: A History of the Indian Wars of the Far West / by J P Dunn. - New Yorik : Harper & brothers, 1886. - 786 p. ; Ill.
Index.
[Ogden, Peter Skene, 1794-1854]
Traits of American-Indian life and character / by a fur trader. - London : Smith, Elder and co., 1853. - 218 s.
Vol 1. - 1855. - 317 p. : index.
Vol 2. - 1855. - 282 p.
Victor, Frances Fuller, 1826-1902
The early Indian wars of Oregon : compiled from the Oregon archives and other original sources : with muster rolls. - Salem, Or. : Baker, 1894. - 719 p. : Index.
Judson, Katharine Berry
Early days in old Oregon. - Chicago : McClurge, 1916. - 263 s. : ill. Bibliography: p. 253-260
Barbeau, Marius, 1883-1969
Indian days in the Canadian Rockies / by Marius Barbeau ; with illustrations of Langdon Kihn. - Toronto : Macmillan, 1923. - 207 s. : ill.
Ethnographical album of the North Pacific Coasts of America and Asia Vol 1 / Jesup North Pacific Expedition (1897-1903) - New York : American Museum of Natural History, 1900. - 28 pl.
Planscherna är mestadels porträtt av Thompson indianer, Shuswap och Lillooet.
Någon annan del än den här publicerades aldrig.
Thompson platueu Wikipedia
ALLMÄNT OM PLATÅOMRÅDETS KULTURER
PLATÅOMRÅDET Språken på Platån »
Platåns kulturområde utgörs av den väldiga landsträckan mellan Klippiga bergen i öster och Sierra Nevada och Kaskadbergen i väster. Från Frazer River i Canada och ned genom Columbiabäckenet in i Förenta staterna. I söder övergår högplatån i ”Den stora bassängen” (Great Basin) som utgör ett annat kulturområde. I nutiden omfattar området delar av staterna Washington, Oregon, Idaho och västra Montana i USA samt British Columbia i Canada.
Platåns indianer kom ganska tidigt att skaffa sig en klädstil som påminde om präriens nomader. Man får ibland ett intryck av gamla bilder att platåindianerna var mer indianstereotyper än slätternas ryttare. Ja, i själva verket var dom det i ett par hänseenden, men skillnaderna var stora i övrigt. Vad hästen anbelangar, den som möjliggjorde präriekulturerna, så hade platåfolken den tidigare och här bedrev man kunnig avel och producerade rashästar. Här var präriekrigarna en smula efter kan man säga. Själva platån var en stor slätt kringgärdad av Klippiga bergens olika bergskedjor. Den var inte fruktbar och här fanns inte mycket vilt att jaga. Men uppenbarligen var miljön utmärkt för folken att ha gigantiska hästhjordar. Till de skenbara stereotyperna vad gäller platån är att här kan man också hitta kanoter snarlika östfolkens näverkanoter, något som definitivt inte hör ihop med präriefolken. På slätterna fanns ingen näver eller annan bark att göra kanoter av. Men det fanns det på platån. Närheten till stillahavskustens totempålesnidande fiskarfolk gjorde att även den stereotypen, totempålen alltså, inte är helt vansinnig om den skulle dyka upp i ett läger hos platåindianer. Även om det säkert var sällsynt. Hos prärieindianera helt omöjligt.
Ett intressant exempel från platåområdet är följande ögonvittne som också berömde platåindianernas karaktär och levnadssätt:
”Generally the Indian loves everything that flutters in the wind. Thus he wears his hair long; his horse’s tail and mane are long He loves to have hides fringed and uses color ribbons Every kind if fringe and feather, but especielly eagle feathers, pleases him so much that very often he would not relinquish this kind of things of this kind for a whole world full of useful goods. And it must be admitted that in the eyes of a vain man the costume of an Indian riding through camp at full gallop is not without its charm"
(Point : Wilderness kingdom s 110)
Kutenai kanot.
Bland de mest västliga folken som t ex Umatilla ser man kring sekelskiftet 1900 en ornamentik som helt är präriens. Samtidigt är nog präriens konstnärliga uttryck i sin tur mer influerat av östfolken i skogslandet än vad man tidigare förstått. Tittar man på de bilder som finns och väger av mot de få texter som finns om östfolkens kläder och ornamentik så blir svaret nog att de var prototyper till vad som blev präriens flamboyanta stilar. För att ta ett par exempel. Dekorerade örnfjädrar finns på målningar från 1700-talets slut av målare som kände indianerna.
I själva verket är det inte otroligt att fler av folken har sitt ursprung väster om Blackfoot nära Klippiga Bergen och drevs upp på Platån av Shoshoner, Blackfoot och andra.
Länkar:
Oregon Superintendency Correspondence 1844-1873.
Truwe, Ben
Northwest Indian Wars
Native American Treaties, Northeastern Oregon. - (The Oregon Encyclopedia)
Texter:
Ogden, Peter
Traits of American Indian life and character. - London 1853.
Teit, James A
The Salishan tribes of the western plateaus / by James A. Teit ; Edited by Franz Boas. - 373 s. : ill.
= Sid. 23-396 i: Forty-fifth Annual report of the Bureau of American Etnhology1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill. - Register till hela volymen sid 835.
Platåindianer - Salish - Coeur d’Alène - Okanagon - Flathead
Teit, James A
Tattooing and face and body painting of the Thompson indians British Columbia/ by James A. Teit ; Edited by Franz Boas. - 42 s. : ill.
= Sid. 397-439 i: Forty-fifth Annual report of the Bureau of American Etnhology 1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill. - Register till hela volymen sid 835.
Thompsonindianer - Platåindianer - Salish - Kroppsdekorationer
Teit, James A
Ethnobotany of the Thompson indians of British Columbia / based on fireld notes by James A. Teit ; Edited by Elsie Viault Steedman. -81 s. : ill.
= Sid. 441-522 i: Forty-fifth Annual report of the Bureau of American Etnhology 1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill. - Register till hela volymen sid 835.
Thompsonindianer - Platåindianer - Salish - Botanik - Växtanvändning
Kane, Paul 1810-1871
Wanderings of an artist among the Indians of North America : from Canada to Vancouver's island and Oregon through the Hudson's Bay Company's territory and back again. - London : Longman…, 1859. - 528 p. : ill.
de Smet, Pierre-Jean 1801-1873
Life, letters and travels of Father Pierre-Jean de Smet, S.J., 1801-1873. - New York : Francis P Harper, 1905. - 440 p. : ill.
Vol 1, Vol 2, Vol 3, Vol 4.
de Smet, Pierre-Jean 1801-1873
New Indian sketches / by Pierre Jean de Smet. - New York : Sadleir, 1863. - 198 p.
Life of Louise Sighouin.--Indian sketches.--The short Indian catechism in use among the Flatheads, Kalispels, Pends-d'Oreilles, and other Rocky mountian Indians.
Diomedi, Alexander, 1843-1932
Sketches of modern Indian life / by Alexander Diomedi. - [S.I : s.n] - 1894. - 79 p.
Calispelem (Kalispel) s 17 ff.
Humphrey, Seth King, 1864-1932
The Indian dispossessed / by Seth King Humphrey. - Rev. ed. - New York : Young People’s Missionary Movement, 1905. - 358 p. : ill.
Innehåller: The Umatillas s. 24-43. ; Nez Perce s 73-143. mm.
Cayuse
« Hästen PLATÅOMRÅDET Coeur d'Alene »
Cayuse - wiki
Cayuseindianerna är ett typiskt exempel på hur långt västerut väsentliga element av präriekulturen spreds under ganska tidigt 1800-tal. Kanske tidigare. Hästen fanns här långt innan Dakota sioux och Cheyenne var beridna. Dessutom bedrev man medveten hästavel, vilket knappast prärieindianerna brydde sig om. Ordet ”kuse” lär väl komma från Cayusehästen, även om ordet kanske orättvist betecknar en häst av mindre god kvalitet. En Cayuse på 1830-talet ansågs som fattig om han inte hade åtminstone 15-20 hästar, och en rik person kunde äga väl över 2000. (Handbook s 397) Handelsförbindelser och årliga färder till buffelprärierna var legio även om laxfiske och insamling säkert spelade större roll till vardags. Mest omtalade är Cayuse antagligen för sitt tidiga desperata försök att komma till rätta med de vitas inträngande och för dem i längden förstörande kulturpåverkan. Whitmanmassakern 1847 utlöstes när Cayuse lade skulden för epidemier de utsattes för på de vita missionärerna i området [Whitman mission], främst då Marcus Whitman och hans hustru Narcissa. I synnerhet en mässlingepidemi hade gått hårt åt Cayuse. Kanske dog hälften av indianerna och nästan alla deras barn. Indianerna såg hur Whitman vårdade såväl de vitas barn som indianernas. Men de vita barnen hade en annan immunitet än indianbarnen som dog som flugor och indianerna anklagade Whitman för det för dem obegripliga i situationen och slog ihjäl Whitman och hans hustru och 11 andra vita, samt brände ned missionen. Obekräftade rykten säger att händelsen påskyndades av katolska präster i grannskapet. Fientligheterna övergick till vad som kom att kallas Cayusekriget1847-1855. En av ledarna i båda konflikterna var Tiloukaikt hängdes av de vita 1850. Cayuse var med all säkerhet mycket misstänksamma mot epidemier, för det lilla antalet individer (okänt hur få) och trots det ryktet om stridbarhet tyder på att de förmodligen blivit hårt drabbade av smittkoppsepidemin 1780.
Oroligheter i området samtidigt eller i följd av Cayusekriget, se nedan.
Spokane-Coeur d'Alene-Paloos War
Att läsa:
Brouillet, Jean Baptiste Abraham 1813-1884 Rootsweb+
Authentic account of the murder of Dr. Whitman and other missionaries, by the Cayuse Indians of Oregon, in 1847, and the causes which led to the horrible catastrophe. - 2. ed. - Portland, Or : McCormick, 1869. - 108 s.
Cannon, Miles 1862-1938
Waiilatpu : its rise and fall, 1836-1847 : a story of pioneer days in the Pacific Northwest based entirely upon historical research. - Boise, Idaho : Capital News Job Rooms, 1915. - 171 s. : ill.
Beeson, John 1803-1889
A plea for the Indians with facts and features of the late war in Oregon / by John Beeson. - New York : Beeson, 1858. - 143 p.
Bilder
oeur d'Alene
« Cayuse PLATÅOMRÅDET Flathead och Pend d'Oreille »
Coeur d’Alene - wiki
Teit, James A.
The Coeur d'Alene. - 160 p.
= p 37-197 in:
45th Annual report of the Bureau of American Etnhology 1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill.
Manring, Benjamin Franklin, 1866-1946
The conquest of the Coeur d'Alenes, Spokanes and Palouses : the expeditions of Colonels E.J. Steptoe and George Wright against the "Northern Indians" in 1858. - [Spokane, Wash. : Printed by Inland Printing Co.], 1912. - 280 p.
Flathead och Pend d'Oreille
« Coeur d'Alene PLATÅOMRÅDET Kalispel »
Flathead (Salish) och Pend d'Oreille
Teit, James A.
The Flathead group. - 101 p. : ill.
= p 295-396 in:
45th Annual report of the Bureau of American Etnhology 1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill
Ql’ispé (Pend d’Oreille or Kalispel) and Séliš (Salish or Flathead) People : Flathead Watershed Sourcebook
Till det yttre torde Flatheads/Salish gjort ett intryck som var nästan mer prärieindianskt än prärieindianeran själva. Sannolikt hade man större hästhjordar också. Dessutom ansågs de en smula mer vänliga och fria från arrogans. Det gällde rent generellt om Platåindianerna.
Ett intressant exempel från platåområdet av hur Flatheads kunde te sig för en besökande är följande: ”Generally the Indian loves everything that flutters in the wind. Thus he wears his hair long; his horse’s tail and mane are long He loves to have hides fringed and uses color ribbons Evrey kind if fringe and feather, but especially eagle feathers, pleases him so much that very often he would not relenquish this kind of things of this kind for a whole world full of useful goods. And it must be admitted that in the eyes of a vain man the costume of an Indian riding through camp at full gallop is not without its charm"
(Point : Wilderness kingdom s 110)
Litteratur:
Teit, James A
The Salishan tribes of the western plateaus / by James A. Teit ; Edited by Franz Boas. - 373 s. : ill.
= Sid. 23-396 i: Forty-fifth Annual report of the Bureau of American Etnhology 1927-1928. - Washington : Smithsonian institution, 1930. - 926 s. : ill. - Register till hela volymen sid 835.
Platåindianer - Salish Flathead - Coeur d’Alène - Okanagon
Ronan, Peter [Indianagent]
History of the Flathead Indian nation from the year 1813-1890 / by Peter Ronan. - Helena, Mont. : Journal Publishing, 1890. - 80 p. : ill.
Flathead ; Blackfeet
Smead, W[illiam] H[enry], 1863- [Indianagent]
Land of the Flatheads : a sketch of the Flathead reservation, Montana, its past and present / by W H Smead. - Missoula, Mont, : Press of teh Dailiy Missoulian, 1905. - 128 p. : ill.
Flathead p 53-71.
Work, John, 1792-1861
The journal of John Work, a chief-trader of the Hudson's Bay Co., during his expedition from Vancouver to the Flatheads and Blackfeet of the Pacific Northwest / Edited and with account of the fur trade in the Northwestand life of Work by William S Lewis and Paul C Phillips . - Cleveland : Arthur H Clark, 1923. - (Northwest Historical series ; 1)
A bibliography of the fur trade in the Northwest": p. [185]-190
Hudson's Bay Company, Fur trade, Indians of North America
Pend dOreille River
Kalispel
« Flathead och Pend d'Oreille PLATÅOMRÅDET Klamath »
Språk: Salish : Kalispel [1. Kalispel 2. Spokan 3. Flathead (Salish)]
Kalispel
Ql’ispé (Pend d’Oreille or Kalispel) and Séliš (Salish or Flathead) People : Flathead Watershed Sourcebook
Hodge,F: Handbook of North American indians - Kalispel (Blandar också ihop Kalispel med Pend d’Oreille) se nedan. Lahren och Carling i Handbook of North American indians Platreau, får utgöra riktmärket)
Kalispelfolket har ofta blandats ihop med Pend d’Oreilleindianerna. Så gör t ex de Smet. Orsaken är förstås att Kalispel interagerade med många grupper och hade själva ingen stark social kontur. Kontakter med andra kunde gälla handel, buffeljakter på prärierna och annat samarbete av försörjningsnatur som insamlandet av camas, eller fiske. Fisket utförde man t ex på Spokanterritorium. Själva höll man till längs en östvästlig viktig handelsväg, Pend d’Oreille River som var den självklara vägen för alla som skulle genom bergen mot Columbia River-trakten. Colvilleilndianerna vid Kettle Falls kontrollerade en av de viktigaste handelsplatserna på centrala Platån, där Lakes, Okanagan, Sanpoil, Spokane, Coeur d’Alene, Nespelem, Methow, Chelan och Kalispel träffades. Vid Spokaneindianernas handelsplatser träffade de dessutom Columbia, Nez Perce och Palousefolken. De här kontakterna blev bara starkare när en gång hästen gjort sitt inträde bland Platåindianerna. Kring 1810 var folken väl försedda med hästar.
Det stora kontaktnätet var förstås inte bara baserat på handel utan giftermål var mycket vanligt mellan de olika Salishtalande grupperna som t ex Flathead, Coeur d’Alene, Spokane och Colville och stundtals även med de Sahaptintalande Nez Perce.
Språkligt talar Spokan och Flathead (Salish) också Kalispelspråket, som alltså är ett Salishspråk.
Länk: Kalispel Indians
Catholic Encylopedia
Diomedi, Alexander, 1843-1932
Sketches of modern Indian life / by Alexander Diomedi. - [S.I : s.n] - 1894. - 79 p.
Calispelem (Kalispel) s 17 ff.
de Smet, Pierre-Jean 1801-1873
De Smet's Letters and sketches, 1841-1842. - Philiadelphia : Fithian, 1843. - 411 p.
de Smet, Pierre-Jean 1801-1873
New Indian sketches / by Pierre Jean de Smet. - New York : Sadleir, 1863. - 198 p.
Life of Louise Sighouin.--Indian sketches.--The short Indian catechism in use among the Flatheads, Kalispels, Pends-d'Oreilles, and other Rocky mountian Indians.
Klamath
« Kalispel PLATÅOMRÅDET Klickitat »
KLAMATH
Språk:
Shapwailutan : Lutuamian : Klamath, Modoc (Mer om språk på platån)
The Klamath Indians of Southern Oregon Cascades. - Crater Lake Institute.
Foton här
Klamathindianerna levde i ett område bestående av träskland och floder runt övre Klamathsjön, Oregon. De förmåddes överge sin traditonella hemvist till Förenta staternas regering1864 och flyttade till reservat som de delade med Modoc och en del Paiute. Med tiden blev de mycket blandade med Euro-amerikaner och förlorade en hel del av sin gamla kultur, vilket ledde till att Bureau of Indian Affairs ansåg det lämpligt att avsluta reservatet (Se Termination policy) och alla de indianska rättigheter Klamath haft och delat med andra indianer. En status som de nu delvis återfått. Landet de en gång bebodde och tvingades lämna värnas nu av environmentalister som bland de mer värdefulla naturmiljöerna i Förenta staterna.
Språk
Gatschet, Albert Samuel
The Klamath indians of southwestern Oregon .- Washington : Government printing office, 1890. - 711p. - (Contributions to North American ethnology ; 2:1) Index.
Kort etnografisk skiss. - Texter och grammatik.
Gatschet, Albert Samuel
The Klamath indians of southwestern Oregon : [Dictionary of the Klamath language]. - Washington : Government printing office, 1890. - 711 p. - (Contributions to North American ethnology ; 2:2) Index.
Även Klamath påverkades tidigt av präriekulturen som många andra folk på platån. Detta skedde redan i slutet av 1700-talet och är ingalunda något sentida pan-indianskt drag.
Se t ex:
Swartz, B. K.
Klamath Modoc Culture Change
Sammanhang som Klamath ofta nämns i:
1846 Kit Carson och John Fremont anföll en Klamathby och massakrerade invånarna som vedergällning för vad antagligen en grupp Modoc ställt till med.
Bågskytte och pilar
Carson talar i sina memoarer om Klamaths pilars genomslagskraft. Han säger att det är metallspetsar på pilarna. Det verkar inte troligt. Med obsidianspetsar skarpa som skalpeller får man säkert större möjligheter att skjuta rätt igenom en häst.
Laubin (American indian Archery, s 29-30) anmärker ”The Klamath Indians of Oregon also made short bows of yew, ab out 3 feet long and 1 1/2 to 2 inches wide. they were made from green wood, the sinew was applied while still green, and they were hung up in the sweat house until cured. With these short bows the Klamaths used a 30-inch arrow, although it is doubtful that they drew them to the head.
Henrietta Stockel (The lightning Stick s 21) noterar att ”In the Pacific Northwest, some arrow shamans used ”medicine arrows” as part of healing ceremonies. The Klamath Lake and Modoc Indians of southwestern Oregon designated special arrows to be used only for curing or treating patiens. During a healing ceremony, the arrows, each two to three feet long and made of any number of woods, were believed to receive a spirit throught the healer. The healer stuck them into the ground, one on each side of the patient, who lay prone. These arrows kept the person’s soul intact and scared away the disease or pinned it down and killed it. If the arrows were handled in the correct manner, the patient sould recover withing a short time, but pulling them up before the sick person was entirely well would either kill the the patient or make him as sock as he was previousley. ”any kind of songss can be sung to them (the arrows) while they sdtand there for dayss and days, reported one non-Indian observer of the ceremonies. Often the medicine people sang songs about spiders, lightnng, clouds or the wind, believing that hte medicine arrows appreciated these topics.
In these two tribes anohter, different arrow sometimes completemented the first tuype, depending on wheter the healer thought it was necessary. The second arrow improved the medical power of the healer by calling up animal spirits who would help the shaman become a stronger doctor. The increased ability to heal came during a dance that lasted five days and five nights. During this time, the special arrjow caught the patient’s disease. the helar then took it to a deep pit where it was destroyed. Symbolically, of course, the ailment was also then defeated".
(Urpsrunglig källa:
Gatschet, Albert S.
Medicine Arrows of the Oregon Indians. - 2 s.
= Sid.111-112 i: Journal of American Folk-Lore ; 1893:6.
Dorsey, George A.
Certain Gambling Games of the Klamath Indians. - 15 s.
= Sid i: American Anthropologist 1901:3. (JStor)
Filmen här nedan visar ett lanskap som amerikanska environmentalister vill bevara orört. Det känns ibland som att flora och fauna är viktigare än människor, t ex de Klamath som bott här i (faktiskt) årtusenden och på ett unikt sätt anpassat sig till ett liv just här. Att man känner samhörighet med just den här platsen. Vilket ju verkar vara alldeles speciellt för indianerna också, vilka oftast förvägras just det.
Upper Klamath Lake
(Klamath mountains (ecoregion) Wiki
At the Klamath Berry Festival / William Stafford
The war chief danced the old way -
the eagle wing he held before his mouth
and when he turned the boom-boom
stopped. He took two steps. A sociologist
was there; the Scout troops danced.
I envied him the places where he had not been.
The boom began again. Outside he herd
the stick game, and the Blackfoot gamblers
arguing at poker under lanterns.
Still-moccasined and bashful, holding
the eagle wing before his mouth,
listening and listening, he dances after others stopped.
He took two steps, the boom caught up,
the mountain rose, the still deep river
slid but never broke its quiet.
I looked back when I left:
he took two steps, he took two steps,
past the sociologist.
Att läsa på svenska, essäer av Olle Snismarck:
Snismarck, Olle
Förrädarens park : Bilder från nordvästra USA / Omslag och illustrationer av författaren. - Stockholm : Smålänningen, 1983. - 211 s. : ill.
Ur innehållet: Fyra sagor om Crater Lake :
Straffet:
”Innan den vite mannen kom hit med sina könssjukdomar, all sin sprit och
sin bisarra relligion var några Klamathindianer på jakt i vad som nu för tiden
kallas Södra Oregon….”
Andarnas hemvist:
Crater Lake var Den Store Andens och de andra andarnas hemvist, trodde
Klamathfolket. Den Store Anden bodde i bergstoppen som höjde sig ur vattnet.
Inne i beget brann alltid en eld och genom hålet i toppen sprutade röda flammor
och svart rök ut….
Klickitat
« Klamath PLATÅOMRÅDET Kutenai »
Klickitat
Klickitat people wiki
Klikitat - Oregon Encyklopedia
Hicks, Urban East
Yakima and Clickitat Indian wars, 1855 and 1856 : personal recollections of Capt. U.E. Hicks. - Portland, Or : 1886?. - 20 s.
An illustrated history of Klickitat, Yakima and Kittitas counties; with an outline of the early history of the state of Washington. - Chicago : Interstate publishiing company, 1904. - 941 s.
The Klickitat, Yakima and Umtilla Native Americans - beautiful photographs taken in
early 1900s.
Lillooet
Modoc
Modoc
Språk:
Shapwailutan : Lutuamian : Klamath, Modoc (Mer om språk på platån)
Indiangrupp i sydvästra Oregon och norra Kalifornien. 1864 sålde Modoc och Klamathfolken merparten av sitt stamland till Förenta Staterna och etablerade sig på Klamathreservatet. 1870 ledde en stamledare vid namn Captain Jack (Kintpuash) en del av stammen tillbaks till Kaliforniagränsen och i det därpå följande Modoc-kriget (1872-1873) dödades två fredsförhandlare. Efter att indianernas upprorsförsök slagsits ned hängdes deras ledare och stammen delades och en grupp fördes till Oklahoma och övriga till Klamathreservatet.
Joaquin Miller har skrivit en skildring av Modocindianerna ”Life among the Modocs”.
Modocupproret : svenska texter: se http://web.comhem.se/historiaocharkeologi/Bibliografi/facklitteraturen/plata--och-bassangomradet.html.
Kintpuash (Captain Jack) 1837?-1873.
Molala
Molala
Molala troddes förr vara ett språkligt isolat, men räknas nu som Penutian. ”Stammen” med samma namn höll under 1800-talet till på större delen av Kaskadbergen (Cascade Range) i västcentrala Oregon. (Hodge: Handbook - Molala)
Henry Yelkes, sista fullblodsmolalan.
Länkar:
The Oregon Encyklopedia - Molala Kate
Johnson, Oscar
The Molalla Indians of Clackamas County
Native Americans of the Wilamette County
Palouse
Palouse (Palus wiki)
Palouserna var som de flesta folken på Platån beroende av fisket. Men när hästen introducerades i slutet av 1700-talet blev de experter hästar och hästavel. Appaloosahästenhar utan tvivel fått sitt namn efter Palouserna.
Manring, Benjamin Franklin, 1866-1946
The conquest of the Coeur d'Alenes, Spokanes and Palouses : the expeditions of Colonels E.J. Steptoe and George Wright against the "Northern Indians" in 1858. - [Spokane, Wash. : Printed by Inland Printing Co.], 1912. - 280 p.
Shuswap
Shuswap
First nations.de
Shuswap, eller som man nu vill kalla sig Secwepemc.
Shuswap befolkar ett stort område i British Columbia som genomkorsas av Fraser och Thompsonfloderna och utgör det nordligaste av indianfolken på platån. Språkligt sett är det ett av salishfolken. De flesta byar ligger längs de stora floderna med biflöden.
Folket decimerades hårt under smittkoppsepidemier under tidigt 1860-tal.
Social organisation på Platån : allmänt (Hb s 515)
Under 1800-talet levde de flesta Platåindianer i storfamiljer, band och småsamhällen där de säsongsvis utnyttjade vad naturen hade att erbjuda för ders överlevnad.
Den absolut viktigaste sociala gruppen i det traditionella Platåsamhället var alltså storfamiljen (extended family). Kärnfamiljen existerade, men var en mindre viktig institution, inbakad i storfamiljen. Storfamiljen bestod alltså av ett antal kärnfamiljer som ofta inkluderade ett par far eller morföräldrar, deras söner eller döttrar, deras äkta hälfter och deras barn. Kollaterala släktingar ansågs också som farföräldrar och syskon av alla yngre medlemmar av gruppen.
En sådan storfamilj utgjorde ungefär hälften av befolkningen i en vinterby i det traditionella samhället. (Hb s 515). Storfamiljen hade alltså gemensam boplats och delade på försörjningsbördan.
Band, byar och andra större grupper
Man får lätt intrycket att en folk som Shuswap skulle vara politiskt eller på annat sätt indelade i (enligt Teit 1909) 25 identifierbara ”band” som också hade ”huvudbyar" eller ”högkvarter”. Efter smittkoppsepidemin under tidigt 1860-tal minskade många sådana band eller rent utav helt upphörde. De 17 återstående banden definierades senare av Canadian Indian Act under sent 1800-tal.
Men (Hb s 203) i Shuswapspråket finns ingen generell term för divisioner, grupper eller band. Deras ord med suffixet -emx betecknar folk i en viss lokalitet.
Alltså typ ”De som bor norr om sjön”. "Dom som bor där det sankt" o s v.
Tittar man närmare på de synonymer till bandnamn och liknande så bekräftar det ofta den här tanken. Sid 217 Hb. ”Lower Lake people”, ’’People of the outlet of Kamloops lake” Vad som i litteraturen kallas Bonaparte division, sexcinemex = "downstream people". Namnet på Pavillion band betydde egentligen ”hoar frost land” etc.
Det vanligaste bland jägare och samlarfolk är ju trots allt att om det finns en gemensam term för de som känner sig besläktade genom språk kultur mm, så är den ”vi är människor”. (Alla andra är fiender). ”Banden” är inget annat än geografiska bestämningar för att ange var de efterfrågade indianerna håller till.
På platån var det mest de som hade gemensamt vinterviste som kände sig som en enhet.
Tidigare var bandepiteten endast benämningar för små bosättningars plats i geografin. Senare övergick de i de vitas och administratörernas ögon att vara egentliga namn på divisioner och band.
Ledarskap
De äldsta ”farföräldrarna” ledde storfamiljen och rådfrågades alltid när det kom till viktiga beslut. Deras inflytande på barnbarnen var ofta större än föräldrarnas eget.
Ledarskap i praktiken
Att generationen farföräldrar utpekas som ledare är förstås en sanning med modifikation. Hos de flesta folk av jägar- samlar karaktär är det en äldre med bevisad tur hos makterna som fattar beslut ifråga om gruppens boende och allmänna mellanhavanden. Den här personen var eller kan kallas ”fredshövding”. Han var dock aldrig hövding på det sätt som vi vanligen tänker oss begreppet. Mest vanligt var istället att olika talesmän s a s tog befälet när något skulle uträttas. Man följde en tursam jägare på jakt till exempel. Han fick en temporär ledarroll. Skulle av någon anledning en krigsexpediton skickas ut så var det någon annan med bevisad tur i sådana förehavanden som tog ”befälet” och blev det projektets ledare (hövding). Detta är det vanligaste skälen till varför vita betraktare sett så många hövdingar och så många band hos indianerna, när det ofta inte fanns några alls. Inte i den meningen vi fått det till oss.
En ledare med tur var hos många folk uttalat viktig. Indianen var noga med att hålla sig väl med makterna. Man följde gärna en person som hade tumme med dem. Ofta var han väl allmänt kapabel kana man förmoda.
Konkret för äldsten var att välja rätt boplats där det fanns mat att hämta. Där vädret var bra. Jaktledaren var omvittnat tursam och skicklig i jakten. Den politiske ledaren var verbal och karismatisk. O s v. Det var sällan samma person.
June Helms har myntat begreppet ”task groups”, ungefär projektgrupper, för de konstellationer man mer ofta tillhörde för att genomföra en viss uppgift. Vanligt var att man slöt sig till sin genetiska grupp i vinterläger. Alla avvikande beteende var dock möjliga. I historisk tid kan man urskilja ledare som var ”en stor man”, en som var karismatisk och hade inflytande på olika nivåer.
Bilateralt släktskapssystem (HB s 518)
I huvdsak var släktskapssystemet på Platån bilateralt, d v s folk räknade sin släkt på båda sidor av familjen.
Början till ett klassamhälle i väster.
Västliga Shuswap lånade sociala element från Carrier och Chilcotin (subarktiska folk). Alla dessa folk hade rudiment, eller begynnande klasstruktur som bestod av nobless, vanligt folk och slavar. Den här utvecklingen har sitt ursprung i början av det tidiga 1800-talet. Dessa rudiment pekar väl mot Nordvästkustområdet där klassamhället var en realitet i många stycken.
Teknologi och kommunikationer
Shuswap är särskilt berömda för sina snöskor.
Husdjur
Hundar som ibland korsades med coyotes eller vargar användes till att spåra rådjur.
Hästen nådde dem under sent 1700-tal men blev knappast vanlig bland de mer isolerade banden förrän under 1800-talets mitt. Även här i norr revolutionerade hästen emellertid samfärdseln och jakten. Tidigare hade transporter skett med kanot och ekstock (Dugout).
Historia
Den första europe som kom i kontakt med Shuswap var Alexander MacKenzie (swe) som hastigast stannade till vid Soda Creek på sin väg mot Stilla Havet. Här blev han visad vägen genom Shuswaplandet till Lillooetindianernas område av hövdingen X’losem. 1808 mötte Simon Fraser några västliga Shuswaps när han utforskade floden som fick namn efter honom. Tre år senare färdades Alexander Ross och David Stuart för Pacific Fur Company i området och Stuart tillbringade en vinter med Kamloops grenen av Shuswap. Tiden 1820 till 1860-talets slut gjorde Hudsons’ Bay Company anspråk på päls- och fiskhandeln med Shuswap.
Reservatstiden (Hb s 494-95)
Indianreservat i British Columbia 1850-1871.
De första reservaten i British Columbia etablerades under ledning av guvernör James Douglas under 1850 talet. Han intog ett brittiskt förhållningssätt som menade att indianerna hade all rätt till sitt land och reservaten skulle bekräftas enligt indianska önskemål och kompensation skulle utgå. Det innebar ju ändå en begränsning av indianskt land och trots den välvilliga inställningen så blev det fel. Trots att Douglas instruerat sina kommissionärer som sändes ut att förhandla med indianerna att indianerna själva skulle välja sitt område så tillämpades en delningspolitik som i praktiken innebar att indianerna valde, eller fick det land de säsongsvis utnyttjade, men kom att fråntas områden som de behövde under andra årstider eller i tider med andra sätt att försörja sig. Dessa första reservat i British Columbia var lokaliserade i området kring Shuswap Lake, Okanagan, Nicola dalen, Kamloops, Fraser Canyon, Fraser Valley och på södra Vancouver Island.
Den reservatspolitik som följdes av Commissioner of Lands and Works Joseph Trutch var en till Douglas politik motsatt. Han reducerade vissa reservat, motsatte sig etablerandet av nya och ansåg inte att indierna hade någon ursprunglig rätt till landet. Exempel på Trutchs metoder att krympa reservaten kan ses längs Thompsonfloden. Här hade Kamloops, Neskainlith och Sushwap Lake ursprungligen ett reservat längs sydliga Thompsonflodens norra strand från Kamloops till Shuswap Lake. Området inkluderade Little Shuswap Lake och Adams Lake. Under 1866 ”anpassades” dessa reservat av Trutch till ungefär nuvarande område.
Indianreservat i British Columbia 1871-1910.
1871 ändrades British Columbias status till att bli en provins i Canada och allt land som inte betraktades som reservat förklarades nu av Trutch som kronans land och öppnades för vita nybyggare. Indianer som inte hade reservat men land exproprierades utan fördrag. Detta ansåg indianerna vara brott mot Royal Proclamation of 1763. De federala myndigheterna ansåg sig vidare besitta det administrativa ansvaret för såväl indianerna som deras land.
Konsthantverk
Percy Casper
Litteratur:
MacKenzie, Alexander 1764-1820
Voyages from Montreal on the river St. Laurence, through the continent of North America, to the frozen and Pacific Oceans ; in the years 1789 and 1793 : With a preliminary account of the rise, progress, and present state of the fur tdrade of that country / Illustrateed with maps. - 1801. Alt.
Dawson, George M 1849-1901.
Notes on the Shuswap people of British Columbia. - 1891.
Biggs, Alexander 1825-1905
History of British Columbia from its earltest discovery to the present time. - 1894.
MacKenzie, Fraser, Thompson m fl.
The Shuswap by James Teit – originally published in 1909 as Part VII of The Jesup North Pacific Expedition, edited by Franz Boas and published as a Memoir of the American Museum of Natural History
1915 Map of the Shuswap – 5th Edition, June 1, 1915 Sicamous Sheet map that shows features with original names and ancient trails
Adventures of the first Settlers on the Oregon or Columbia River
by Alexander Ross (147 pages)
Notes on the Shuswap People
by George Mercer Dawson, 1891 (44 pages)
The Shuswap
by Franz Boas in The Sixth Report on the North-Western Tribes of Canada, 1890 (15 pages)
A Story of the Fraser River’s Great Sockeye Runs and Their Loss
by D.S. Mitchell, 1925, (58 pages)
UMATILLA
Umatilla people
Humphrey, Seth K.
The Umatillas. - 20 p : ill.
= P 24-43 in:
Humphrey, Seth King, 1864-1932
The Indian dispossessed / by Seth King Humphrey. - Rev. ed. - New York : Young People’s Missionary Movement, 1905. - 358 p. : ill.
The Klickitat, Yakima and Umtilla Native Americans - beautiful photographs taken in
early 1900s.
Bilder Umatillas Amertribes.proboard
Wishram-Wasco (Upper chinook)
Wishram-Wasco (Upper chinook)
Wasco och Wishram är två chinooktalande folk som vi räknar till platåns indianer. Deras byar låg precis öster om Kaskadbergen i Oregon och Washington. Befreeppet Wasco-Wishram är snarast ett ord för en inlandsdialekt av Chinookspråket. Med beteckningen Wasco-Wishram avser språkforskarna alltså språkgruppen Upper Chinook. Hit hörde också ett antal smågrupper som kom att kallas Cascades samt byarna White River (i Washington) och Hood River (i Oregon).
Namnen är egentligen bara geografiska beteckningar för ett folk i stil med ”De som bor vid… (och ett platsnamn)”. Wasco och Wishram tillbringade vintern nära Columbiafloden och kan sägas vara östliga grupper jämfört med Cascades som levde där floden skär genom bergen, lite västerut. Cascades, White River och Hood River kom med tiden att identifieras med antingen Wasco eller Wishram. Därför är det mest korrekt att tala om de här indianerna som Östliga Chinookans eller Platåchinook.
Inget av folken hade alltså någon fast struktur som kan kallas social eller politisk. Inga fasta gränser eller benämningar var ursprungligen relevanta. Det är därför först efter fördrag med Förenta staterna 1855 som vad vi kan kalla Wishrambyarna och några Cascades officiellt kom att tillhöra Yakamareservatet norröver i Washington och kom att identifieras som just Wishram, även om de levde kvar i sina gamla trakter detta till trots. Andra byar kom att enrolleras till Warm Springs reservatet i Oregon och de kom att ses som Wasco.
Bosättningar och byar växte naturligtvis fram längs Columbiafloden där forsar och bifloder och sådant genom sina bättre fiskemöjligherter var attraktiva. Det var fiske och jakten på ätliga rötter som gav trakten ett visst välstånd.
Språk
Utöver de grupper som nämns här hör chinooktalande folk närmast till Nordvästkustens kulturområde.
Språk: Penutian: Chinookan : Upper chinook
: Kiksht (Multnomah-Clackamas and
Cascade-Wasco-Wishram)
: Kathlamet (I nordvästra Oregon längs nedre
Columbiaflodens södra strand).
Väl att märka, att även om Multnomah-Clackamas talade samma språk som Cascade-Wasco-Wishram, ja man kunde inte identifiera en skarp linje mellan byarnas dialekter, så räknar vi Multnomah-Clackamas till Nordvästkustindianerna liksom Kathlamet). Alltså byarna låg längs Columbiaflodens båda stränder och när vi kommer tillräckligt långt västerut blir bybornas materiella kultur alltmer kustbaserad även om språket fortsätter att vara detsamma som de folk talade som bodde mer inåt landet.
Levnadssätt
Oavsett annan kulturpåverkan så var fisket grunden i ekonomin för folken längs Columbiafloden. Camasrötter och andra vegatbilier liksom jakt kompletterade förstås.
Folktro kring språk.
Wishram trodde att nyfödda talade samma språk som hundar, coyotes och skyddsandar. (Handbok 17 : Languages s. 239)
Namn
En egenhet i namnskicket bland Wishram är säkert lånat från Nordvästkustens statusintresserade grannar. Sålunda sammanföll ibland en persons namn med hans titel vilket då markerade hans status, förpliktelser och befogenheter. (Handbook 17 s. 202). Ofta vägrade ju indianerna att nämna sina riktiga namn. Det här ovan nämnda statusnamnet var det dock inga problem att använda öppet. (Handbok 17 s. 213).
Det hände att en Wishram ändrade sitt namn efter det att en person i familjen avlidit och som brukade tilltala personen ifråga med namnet. (Handbook 17 s. 212)
Materiell kultur och kulturutbyte
Platåns indianer antog i mycket prärieindianernas sätt att klä sig och modet spred sig mycket långt västerut, nästan ända till Stillhavskustens folk. Detta p g a goda handelsförbindelser. Det var ju knappast Hoolywood som spred präriekulturens ikonografi västerut. Varför det blev så kan man försöka reda ut, men faktum är att platåindianerna såg mer ut som prärienindianer än prärieindierna själva vid sekelskiftet 1800 - 1900. Mest därför att präriefolken varit utsatta för krig och förstöring. Deras materiella kultur kunde inte återskapas. De kunde nog aldrig sätta upp ett ordentligt tältläger efter 1880-talet. Som bara ett exempel. Men det kunde platåns indianer. Men varför de valde prärieuttrycken kan man ju alltid undra över.
Marknader och handelsvägar
”Vid The Dalles, där kanotfärderna på Columbia River avbröts av forsar, anordnade wishram en årsmarknad, där skinnkläder och torkat buffelkött byttes mot sådana produkter från kusten som fiskolja och snäckor. (Underhill 1957 s. 247). Den livliga handeln här blev till stor hjälp för de vita, när de kom hit, och Chinook vid Columbia Rivers mynning blev mellanhänder, som förde med sig pälsverk från det intre av landet till fartygen. Buffelkött och andra varor från prärien strömmade in på platån via de sedan länge beridna centrala och östliga platåfolken som gjorde årslånga färder ut på prärierna.
Religion och mytologi
Indianska myter är ofta humoristiska, ja inte sällan bara obscena bara för skojs skull. Något som retade tidiga missionärer. Just därför är deras berättelser om indiansk liv ibland opålitliga. Obscen tycker säkert många att t ex Wishrammyten där Coyote praktiserar fellatio på sig själv är. Se Sapir nedan s. 30-35. För övrigt är ju just Coyoten trickstern par preferens på platån. Nästan alla kulturheroer och tricksters omges av mytsamlingar. Andra figurer som är ickemänniskor kan vara t ex Vinden (Sapir 1909 s. 102-105) (HB 17 s 270-71)
Sapir, Edward
Wishram texts : together with Wasco tales and myths / collected by Jeremiah Curtin and edited by Edward Sapir. - Leyden, 1909. - (Publications of the American Etnological Society ; 2).
Länkar:
Wikipedia:
Waco - Wishram
National Geographic : Lewis & Clark
Lewis &/ Clark org.
The Columbia River Images
Allmänna E-böcker:
Lyman, William Denison
The Columbia River its history, its myths, its scenery, its commerce.
Wishramkvinnor foto: Lee Moorehouse
Litteratur:
Sapir, Edward
Collected Works of Edward Sapir : - Berlin. New York : Mouton de Gruyter.
Vol VII. - Wishram text and Ethnography / Edit by William Bright. - 1990. - 518 p.
Contents. - Index.
Wilkinson, Charles
The salmon people. - 15 s.
= Sid. 150 [159] - 173 i:
Wilkinson, Charles
Blood struggle : the rise of modern indian nations. - New York : Norton & company, 2005. - 541 s. : ill.
KINDLE
Fisher, Andrew
Shadow trike : The making of Columbia River indian identity. - 2015. - 320 s. : ill. Förlagsreklam.