PRÄRIENs folk
Introduktion och allmänna anmärkningar
Prärieindianer är ju ett välkänt begrepp. De personifierar populärkulturens Hollywoodindian, de som enligt schablonen hade ensamrätt på fjäderhuvor och som var ett beridana och bodde i tält kallade tipis. Vi delar in ”stammarna” i högpräriens absoluta nomader och periferins bofasta befolkning.
Högpräriens nomader hittar vi så lång norrut som Sarsi i Kanada (eller som de vill kalla sig i dag ”Tsuu T’ina nation”) till de sydligaste Lipanapacherna som förde en prärietillvaro i motsats mot de flesta andra apacher som vandrat söderut. Dene kallas Lipaner och andra apahce och de är sena invandrare i Nordamerika. De i litteraturen och filmen kända apacherna hittar vi emellertid i det Sydvästra kulturområdet.
När man pratar om prärieindianer så är det i alla fall mest sioux mn menar, vilket egentligen Teton Dakota, de algonkintalande Cheyenner och en del grannstammar. Söder om desa folk finns en del till namnet kända men annars helt i svensk litteratur beskrivna som Kiowa och Comanche. I väster fanns siouxernas fiender Shoshonerna, i söder fiendefolk som Pawnee och i nordost Arikaree. I norr fanns de eleganta Kråkindinaerna (Crow ) och Svartfötterna. Dessa nordliga folk tillsammans med platåindierna i väst fulländade och tog tillvara den ornamentik och mycket av den materiell kultur de ärvt från prärien och därmed såg mer ut som prärieindianer än de av krigen drabbade siouxerna och cheynnerna.
Längs Missourifloden levde ett antal grupper som mest talade siouxindianska språk. Dessa folk kan med fördel kallas bofasta även om de gav sig ut på prärierna för att jaga buffel då och då. Man använde tipin bara då och bodde i mer permantenta boenden resten av året. Ett par grupper bodde i sådana städer mest mitt ibland nomadfolken som Mandaner och Anrikare. De senare var Caddotalande likt siouxernas arviender Pawnee i söder som vi inte nämnt tidigare.
Mest troligt är att siouxtalande folk kommit från Ohiodalen när livet där hade blivit omöjligt p g s sjukdomar som spridits från de vitas kolonisation, irokesernas bäverhunger och annat som man inte kunde stå emot. De västliga siouxolken hade ju inte vid den tiden vare sig hästen eller geväret och var lätta byten för t ex cree och andra som expanderade västerut. Ojibwe kom att bli deras arvidender öster med tiden.
När siouxtalande folk tvingades västerut kom de dåvarande Dakota (de första grupperna) att tvingas västerut. De som stannade mest i öster kallas Santee sioux eller Dakota vilket är den östliga dialektala varianten av ”stamnamnet”. En grupp som gav sig mer ut på prärierna men aldrig väster om Missouriflden kallade sig själva Dakota. Eller kom att kalla så senare. De som begav sig västerut, över Missouri var Lakotas sju grupper. De kom till slut att tvinga Kråkindianerna ut ur södra Montana, låg ständigt i i fejd med Shoshoner i väst och Pawnee i syd.
Fay, George E
Charters, constitutions and by-laws of the indian tribes of North America. - Colorado : Museum of Anthropology, 1967. -
Part I: The Sioux tribes of South Dakota. - 120 s. - (Occasional Publications in Anthropology, Ethnology series ; 1)
Part IIa: The Northern Plains. - 141 s.- (Occasional Publications in Anthropology, Ethnology series ; 3)
Fler rapporter här
Catlin, George, 1796-1872
Letters and notes on the manners, customs, and condition of the North American Indians : In two volumes / by Geo. Catlin. - New York : Wiley and Putnam, 1842. : ill.
Vol 1.- 264 p.
Vol 2. - 266 p.
Dunn, Jacob Piatt
Massacres of the Mountains: A History of the Indian Wars of the Far West / by J P Dunn. - New Yorik : Harper & brothers, 1886. - 786 p. ; Ill.
Index.
Foreman, Grant
Indians & Pioneers : The story of the American Southwest before 1830 / by Grant Foreman. - New Haven : Yale University press, 1930. - 348 p. - Index.
Osage, Civilized tribes (Cherokee).
Grinnell, George B
Warfare of the plains indians. -7 p.
= Sid 438-444 i:
Source book in anthropology / by A L Kroeber and T T Waterman. - Berkeley : University of California Press, 1924. - 586 p. : ill.
Bibliography.
Wissler, Clark
Costumes of the plains indians -9 p.
= Sid 325-333 i:
Source book in anthropology / by A L Kroeber and T T Waterman. - Berkeley : University of California Press, 1924. - 586 p. : ill.
Bibliography.
Wissler, Clark
The influence of the Horse in the Developement of Plains Culture -7 p. : ill.
= Sid 261-268 i:
Source book in anthropology / by A L Kroeber and T T Waterman. - Berkeley : University of California Press, 1924. - 586 p. : ill.
Bibliography.
Fay, George E
Charters, constitutions and by-laws of the indian tribes of North America. - Colorado : Museum of Anthropology, 1967. -
Part I: The Sioux tribes of South Dakota. - 120 s. - (Occasional Publications in Anthropology, Ethnology series ; 1)
Part IIa: The Northern Plains. - 141 s.- (Occasional Publications in Anthropology, Ethnology series ; 3)
Fler rapporter här
Gilmore, Melvin Randolph
Uses of plants by the indians of the Missouri river region. - 111 p. : ill.
= Sid. 43-154 i: 33 Annual report to the Bureau of American Ethnology to the Secreatry or the Smithsonian Institution [for the years] 1911-1912. - Washington : Smithsonian Institution,1919.
Accompanying papers.
MILITÄRA MEMOARER
Dodge, Richard Irving, 1827-1895
Our wild Indians ; thirty-three years' personal experience among the red men of the great West… / by Richard Irving Dodge. - Hartford, Conn. : Worthington, 1882. - 653 s. : ill.
Dodge, Richard Irving, 1827-1895. wiki
Our wild Indians; thirty-three years' personal experience among the red men of the great West. A popular account of their social life, religion, habits, traits, customs, exploits, etc. With thrilling adventures and experiences on the great plains and in the mountains of our wide frontier / by Richard Irving Dodge. - Hartford, Conn. : A. D. Worthington and Company, 1890 [c 1882]. - 653 p. : ill.
Dodge, Richard Irving, 1827-1895. wiki
The hunting grounds of the great west : a description of the plains, game, and Indians of the great North American desert ; with an introduction by William Blackmore / by Richard Irving Dodge. - 2. ed. - London, Chatto & Windus, 1878. - 448 p.
PRÄRIENS INDIANER - nomaderna
De hade inte alltid levt där. Bufflarna hade inte alltid funnits där. Torka under förhistorisk tid hade ödelagt slätterna. Men när klimatet blev bättre och bufflarna ökade till vad som verkade oändliga i antal, så kom folken från randområdena i väster. öster och norr ut på slätterna och anpassade sig till livet som storvitjägare. När hästen kom fulländades möjligheterna till präriekulturen som vi känner den.
Tsuut'ina
Lipan Apache
Plains Apache (Kiowa Apache)
Jicarilla Apache
S
(Wind River) Shoshone
Kiowa (Kiowa Tanoan)
Assiniboine
Assiniboinerna är en siouxtalande grupp prärieindianer. Språkligt och kulturellt är de mest besläktade med Sioux-stammarna (Dakota, Nakota, Lakota) och splintergruppen kallad Stoney.
Länge menade forskningen att Assiniboine framträtt som en autonom grupp under 1600-talet och skulle då ha brutit sig ur Yanktonsiouxerna. Vare sig historiska eller lingvistiska fakta talar för den närmast folkliga traditionen.
Språkligt är Assiniboine som andra självständiga siouxdialekter, varken mer eller mindre lik någon av de övriga dialekterna, vilket talar för att de skiljde sig från övriga sioux samtidigt som de andra siouxgrupperna gjorde detsamma.
(En grupp Stoneys utvecklades emellertid i sin tur ur, och bröt sig ur Assiniboine och blev en självständig grupp, troligen under 1700-talet).
Assiniboine är så en del av ett språkligt kontinuum som utgörs av Sioux-Assiniboine-Stoney.
Nakoda, Nakota
Det har blivit vanligt inom forskningen att kalla Yankton-Yanktonaigruppen av Sioux för Nakota (Nadkoda), och under sent 1900-tal har många Siouxer börjat använda den benämningen själva. Emellertid så är Nakoda den korrekta självbenämningen för Assiniboine och Stoney.
Assiniboine betyder ”Stenkokare”, ”Folket som kokar med stenar", efter det gamla sättet att koka med upphettade stenar. Därför är de ofta kända som, eller snarare förväxlade med ”Stonies”, som ju är en separat grupp med ungefär samma namn!!
De tidigaste historiska referenserna till Assiniboine hittar vi i Jesuiternas Relationer för 1640, där det uttryckligen sägs att Naduesiu (Sioux) och Assinipour (Assiniboine) hade skilda stamidentiteter.
På 1600-talet levde de västerut från Lake Winnipeg in i centrala Saskatchewan, vilket styrks av arkeologiskt material.
Historiska källor antyder en västlig expansion av Assiniboineterritoriet under 1700-talet via Parklandsregionen i Saskatchewan ända in i östra Alberta. Antagligen en följd av den ökade kännedomen om de västliga prärierna som en effekt av pälshandeln med Hudson Bay och andra pälshandlare.
Fransmannen La Vérendrye mötte Assiniboiner på 1730-talet. Om inte Assiniboinerna deltog i pälshandeln lika fllitigt som Cree så blev de kända som de som försörjde handelsposterna och pälsjägarna med pemmican.
Under tidigt 1800-tal utökades deras territorium även söderut och kring 1840 levde väl en tre fjärdedelar av stammen i Montana kring Missourifloden.
Mot mitten av århundradet sägs deras territorium ha sträckt sig från Wood Mountain i öster till Cypress hill i väster och i norr avgränsades deras jaktmarker av North Saskatchewan river och i söder av Milk- och Missouri floderna.
De blev tidigt arvfiender med Siouxerna men var också kända som antagonister till Svartfötterna på de nordliga prärierna. Tidigt började också ett vanligt ingifte med Plains Cree och här fick man influenser till att engagera sig i pälshandeln med de vita. Många grupper drog sig mot Hudson Bays handelsposteringar. De östliga pälsjagande Assinibioines är kulturellt rätt lika Cree under det att de västliga behållit mer av präriekulturen, inklusive soldansen. Man har velat förklara Assiniboines fiendskap mot Siouxerna bl a genom att de kom att fungera i nära kontakt med Plains Cree genom såväl ingifte som just samverkan i pälshandeln.
En mer rättvisande karta av Assiniboinernas värld, med tanke
på deras handelsrutter i nord- och sydöst.
Efter 1870 när bufflarna var bortskjutna från prärierna var Assiniboinerna nära svältdöden, 1882 var de tvunga att acceptera livet på reservat men intog en aggressiv hållning gentemot de vita som de höll ansvariga för bufflarnas utrotande. P g a missnöjet med sin situation deltog de i den s k Northwest rebellion 1885, men tvingades tillbaks till reservaten efter det att man slagit ned upprorsförsöket. 1962 fanns det 2.586 assiniboiner bosatta på reservat i Saskatchewan joch Alberta. De i Edmonton delar reservateet med Cree.
RELIGION
I religiöst hänseende liknar Assiniboine (åtminstone de i väster) Siouxerna. Vardagsreligionen upptogs av begreppet wakan, som av tidiga religionsforskare (kristna präster som letade kristna paralleller till den helige ande) oftast översatts med ”helig”, men snarast verkar ha en vidare mening typ ”övernaturlig” ”märklig”. Något som man förhöll sig till till vardags. Wakan är också det begrepp som oftast översatts till ”medicin”. Övernaturliga hunden (medicinhunden) = hästen = chunka wakan. Medicinman o s v. Världen var besatt av wakan som oftast manifesterade sig i naturen, bland växter och djur. Skaparen av världen var också wakan, ”det stora märkliga, eller stora mysteriet, Wakan Tanka. Men det stora mysteriet var oftast inte tänkt som en person, utan snarare det ultimat övernaturliga. Människorna kunde beveka det övernaturliga för sina syften, goda eller onda.
Den här bilden av religionen liknar den som vi känner från Siouxerna. Likt dem var den viktigaste ceremonin bland Assiniboine Soldansen, en ceremoni som hölls i juni, vid en tid då man kunde samla alla stammens band. Den påminner om en slags midsommarfest i syfte att förnya världen ett år till. Soldansen fanns också hos Plains Cree och många av Assiniboines band i öst tog upp åtskilliga religiösa element från Cree, som t ex myten om jorddykaren.
GEORGE CATLIN BESKRIVER ASSINIBOINERNA 1832 - OCH HAN DOKUMENTERAR DEM I MÅLNINGAR (länk)
Assiniboine : Fulltext och länkar
Lowie, Robert H
The Assiniboine - Anthropoloigal papers of the Museum of Natural History ; IV part 1. - 1909.
Henry, Alexander d ä 1739-1824
Travels and adventures in Canada and the Indian territories, between the years 1760 and 1776. - 1809.
Sid 275 ff ”The hospitality of the Assiniboine indians”.
Burpee, Lawrence J. 1873-1946.
Pathfinders of the great plains : a chronicle of La Vérendrye and his sons. - 1914.
Dugas, Georges 1833-1928.
The Canadian West, its discovery by the Sieur de La Vérendrye, itsdevelopment by the furtrading companies, down to the year 1822.
Cocking, Matthew
An adventurer from Hudson Bay : journal of Matthew Cocking, from York Factory to the Blackfeet country, 1772-1773 / Ed by Lawrence J Burpee. - Royal Society of Canada, Section 2. - 1909.
Stoney
Îyârhe Nakoda
Nakoda. Stoney
Stoney är det mest nordvästliga av de siouantalandefolken på prärierna. Ofta förväxlas de med de närbesläktade Assiniboine, som de en gång bröt sig ifrån.
Stoneys är en del av ett språkligt kontinuum som utgörs av Sioux-Assiniboine-Stoney.
Under tiden för den begynnande pälshandeln identifierades två huvudgrupper Stoneys, Mouintain Stoney och Wood Stoney.
Under 1800-talet återfanns Stoney enbart i Canada, i gränslandet mellan Klippiga bergen och slätterna öster därom i Alberta. På slätterna i öster jagade man buffel och på Klippiga bergens sluttningar annat storvilt och bäver.
Stoney Nakoda Nation
Stoney Nakoda People
Nakoda, Nakota
Det har blivit vanligt inom forskningen att kalla Yankton-Yanktonaigruppen av Sioux för Nakota (Nadkoda), och under sent 1900-tal har många Siouxer börjat använda den benämningen själva. Emellertid så är Nakoda den korrekta självbenämningen för Assiniboin och Stoney.
Blackfoot
Dorsch, Peter
Svartfötterna
Kidd, Kenneth E.
Blackfoot ethnography / Kenneth E. Kidd / Edmonton, Alberta : Archaeological Survey of Alberta, 1986. - 217 p. - (Manuscrip series : Archaeological survey of Alta : 1986 :8)
Cocking, Matthew
An adventurer from Hudson Bay : journal of Matthew Cocking, from York Factory to the Blackfeet country, 1772-1773 / Edited with introduction and notes by Lawrence J. Burpee ; communicated by Wilfred Campbell and read May 26th, 1908. Spine title: Matthew Cocking's journal, 1772-1773. "From the Transactions of the Royal Society of Canada. Third series - 1908-1909, volume II, section II.” - 42 p.
McClintock, Walter 1870-1949
The Old North trail; or, Life, legends and religion of the Blackfeet Indians. - London : Macmillan, 1910. - 596 p.
Grinnell, George Bird
The lodges of the Blackfeet. - 20 s. : ill. [Fulltext at Archive.org and JStor]
= American Antropologist // 1901.
Materiell kultur - Tipis - Bostäder
Grinnell, George Bird
Early Blackfoot history. - 10 s. : ill. [Fulltext at Archive.org and JStor]
= American Antropologist // 1892.
VanStone, James W
Material culture of the Blackfoot (Blood) indians of southern Alberta. - 80 s : ill.
= FIELDIANA Anthropology. - Chicago : Field museum of natural history // New series ; 19. - 1992. (Publication 1439) [Fulltext at Archive.org]
The Scriver Blackfoot collection : repatriation of Canada’s heritage / Edited by Philip H R Stepney. - Edmonton : Provincial museum of Alberta, 1990. - 150 s. : ill. [Fulltext at Archive.org]
Bibliography Sid.. 134. - Scriver, Bob 1914-1999. - Siksika indianer. - Kultur -
Historia - Materiell kultur - Museiföremål - Sällsynta fotografier.
Wissler, Clark 1870-1947
Material culture of the Blackfoot Indians. - New York : The Trustees, 1910. - 192 p. : ill. - (= Sid 1 - 176 in: Anthropological papers of the American museum of natural history ; 5)
Bibliography p. 171-175.
Wissler, Clark 1870-1947
Mythology of the Blackfoot indians / By Clark Wissler and D C Duvall. - 1908. - 163 s.
= Sid 1 - 164 in: Anthropological papers of the American museum of natural history vol 2. - New York, 1909.
Religion - Mytologi - Siksika indianer.
This volume also contains: Lowie, Robert H: The northern shoshone. Även:
Notes on new collections.
Wissler, Clark 1870-1947
Social organization and ritualistic ceremonies of the Blackfoot Indians. - 317 s. : ill.
= Pages 1 - 164 in: Anthropological papers of the American museum of natural history vol 7. - New York, 1912. [Fulltext at Archive.org]
Wissler, Clark 1870-1947
The sun dance of the Blackfoot Indians / by Clark Wissler - New York : The American Museum of Natural History, 1918. - 47 s. : ill. - (Anthroplogical papers of The American Museum of Natural History ; 16:3)
Pag. s 223-270.
Kane, Paul 1810-1871
Wanderings of an artist among the Indians of North America : from Canada to Vancouver's island and Oregon through the Hudson's Bay Company's territory and back again. - London : Longman…, 1859. - 528 p. : ill.
Nevin, Arthur
Two Summers with the Blackfeet Indians of Montana / Arthur Nevin. - (The Music Quarterly vol 2)
DeSmet, Pierre-Jean 1801-1873
Life, letters and travels of Father Pierre-Jean de Smet, S.J., 1801-1873. - New York : Francis P Harper, 1905. - 440 p. : ill.
Vol 1, Vol 2, Vol 3, Vol 4.
Vol 2 och 3 med avsnitt om Blackfoot.
Albert Lacombe - Father Lacombe
Aktiv på de nordlliga prärierna. Blackfeet, Plains Cree. Katolsk mission.
Hughes, Katherine 1876-1925
Father Lacombe, the black-robe voyageur. - New York : Moffat, 1911. - 467 s. : ill. : Index
: sketches of history, sport, and adventure and of the Indians, missionaries, fur-traders, and newer settlers of western Canada / by Julian Ralph. - London : James R Osgood, McIlvaine & co, 1892. - 325 p. : ill.
Innehåller: Chartering a nation. - 40 p. : ill. A Famous missionary. - 13 p. : ill.
= Sid 11 - 52 =sid 53 - 65
Chartering a nation om Blackfoothövdingen Crowfoot och A famous Missionary handlar om Crowfoot och missionären Father Lacombe.
new ©
2017
Plains Cree
« Gros Ventre (Atsina) Nomadfolken Plains Ojibwa »
Plains Cree
Skinner, Alanson
Notes on the Plains Cree. - American Anthropologist // Vol 16. : 1914:01
VanStone, James
The Simms Collection of Plains Cree material culture from southeastern Saskatchewan. - Chicago, Ill. : Field Museum of Natural hIstory, 1983. - (Fieldiana, Anthropology, new series ; 6)
Skinner, Alanson
Plains Cree Tales. - 1916-07-01. - (The Journal of American Folklore ; 29) Jstor
Albert Lacombe - Father Lacombe
Aktiv på de nordliga prärierna. Blackfeet, Plains Cree. Katolsk mission.
Hughes, Katherine 1876-1925
Father Lacombe, the black-robe voyageur. - New York : Moffat, 1911. - 467 s. : ill. : Index
Poundmaker
Dictionary of Canadian Biography. wiki
Buffy Sainte Marie
Arapaho
« Plains Métis Nomadfolken Cheyenne »
Arapahoerna är ett av de mest typiska nomadiserande präriefolken. Antagligen motades de ut på prärierna under 1700-talet från skogsområdena i öster. De flesta algonkintalande folk på prärien visar tydliga kultursammanhang med skogsfolken. (Så t ex den mer upprättstående fjäderhuvan, även mer typiskt för de algonkintalande Blackfoot, men tydliga indicier finns att den också var uråldrig bland österns skogsindianer. Se bilder längst ned på sidan). Deras fiender i öst som cree och ojibwa hade tidigt fått eldvapen som gjorde att de fick ett övertag över de västliga nationerna som gradvis drog sig ut på prärierna. I kombination med att de samtidigt erövrade hästen möjliggjorde detta en kort tid av uppblomstring för nomadiserande buffeljägare som kan sägas erhöll en högtstående nomadkultur.
Arapahoerna som vanligtvis levde i Wyoming och Colorado splittrades som så många andra folk. Tidigt gav sig band som kom att kallas Gros Ventre iväg för att bilda en egen enhet, som med tiden sägs ha skaffat mer gemensamt med de siouxtalande Assiniboin (som i sin tur var en tidig avknoppning från den stora Dakotanationen. Arapaho Grosventre (Gros Ventre of the prairies) kallas också Atsinas och skall noga skiljas från de bofasta Hidatsa som också kallas just Gros Ventre (of the Missouri). Araphaoerna kom att dela öden med Cheyennerna och likt dessa delades de under 1800-talet upp i en nordlig och en mer sydligt strävande grupp.
Coel, Margaret
Chief Left Hand : Southern Arapaho. - Norman : University of Oklahoma press, c 1981. - ill. - (The Civilization of the American Indian series ; 159) Bibliography.
Kindle ed.
Left Hand, Southern Arapaho chief, ca 1820-1864.
Dorsey, George Amos 1868-1931
The Arapaho sun dance; the ceremony of the Offerings lodge. - Chicago, 1903. - 798 p. : ill. - (Field Columbian Museum publication ; 75)
Hilger, M. Inez
Arapaho child life and its cultural background / by Sister M Inez Hilger. - Washington : Smithsonian Institution, Bureau of American Ethnology, 1952.
- 253 s : ill. - (Bureau of American Ethnology // Bulletin ; 148) Rec Ewers H
Kroeber, Alfred Louis 1876-1960 +
The Arapaho. - New York : Published by the trustees, American Museum of Natural History, 1902. - 150 s. : ill.
Omslagstitel: The Mrs. Morris K. Jesup Expedition. - Includes bibliographical references. - "[The writer] visited that portion of the tribe located in Oklahoma in 1899, the Wyoming branch and a number of neighboring tribes in 1900, and the Gros Ventres and Assiniboines in 1901”
Kroeber, A. L. (Alfred Louis), 1876-1960
Arapaho dialects / by A L Kroeber. - Berkeley : University of California press, 1916. - 64 p = p. 71-135. - (University of California Publications in Archaeology and Ethnology ; 12:3)
Carter, John G
The Northern Arapaho Flat Pipe and the Ceremony of Covering the Pipe. - 33 s. : ill. Plates. SJ Ao
= Sid 69-102 i: Bureau of American Ethnology // Bulletin 119. - Washington : BAE, 1938. - ( Anthropological papers ; 2)
Mooney, James 1861-1921
The ghost-dance religion and the Sioux outbreak of 1890. - 495 s. : ill.
= Sid. 641-1136 i: 14th Annual Report of the Bureau of American Ethnology for the years 1892-1893. - Pt 2. - In two parts. - Washington : BAE, 1896.
Scabby Bull Black Otter
Arapaho i fiktionslitteraturen:
Coel, Margaret
Arapahoexperten Margaret Coel har skrivit ett antal deckare med motiv från Arapahos på Wind Riverreservatet. Se Amazon för Kindle editions.
Deckare i serien vanligen arapahoadvokaten Vicky Holden och Father John O Malley.
Wind River Reservation Series (Goodreads)
Siouxerna - dakotas
Siouxerna
Eftersom ingen övergripande term för Dakota = Santee (Mdewankaton, Sisseton, Wahpekute, Wahpeton), Nakota (Yankton, Yanktonai) och Lakota (Oglala, Sicangu, Hunkpapa, Minikowoju, Sihasapa, Oohenunpa, Itazico) existerar, så har forskare föreslagit termen Sioux för dem.
Väl att skilja från att Siouaner är alla folk som tillhör språkgruppen siouan, och det är åtskilligt fler än präriefolken
Lakota (Teton) sioux
Census : Folkräkningar
Sitting Bulls Surrender-Census
Här kan vi bl a se att One Bull räknades som Hunkpapa, familj 3 (sid 186.) medan White Bull räknas som Minniconjou. Båda bröderna hade samma mor (Hunkpapa) och samma far, Minniconjou. One Bulls
nära anknytning till Sitting Bull var ingenting märkligt. Ofta (särskilt i äldre tider) var det morbrodern (här Sitting Bull) som ansvarade för systersönernas uppfostran.
Dorsch, Peter
Sioux
Sioux Research - Dakota, Lakota, Nakota (Proboard)
A History of the Dakota Or Sioux Indians : From Their Earliest Traditions and First Contact with white men to the final settlement of the last of them upon reservation and the consequent abandoment of the old tribal life. - Published by the state, 1904. - 523 p.
Med en hel del text om the Society och South Dakota som förtext.
Densmore, Frances
Teton sioux music / by Frances Densmore. - Washington : Smithsonian Institution, 1918. - 561 s. : ill. - (Bulletin // Smithsonian Institution. Bureau of Ethnology ; 61)
Dorsey, J. Owen
Migration of Siouan Tribes. - 13 s. -
= Sid. [210]-222 i: AMERICAN NATURALIST // 1886:3. (JStor)
Heinz, Elizabeth Allen
Original Sioux folk-lore. - Kansas State College of Agriculture and Applied Science. - 70 s. : ill.
Diss.
Dorsey, James Owen, 1848-1848
Siouan Sociology. - Book from Project Gutenberg Ed 1. - 2006.
Extextbok som bygger på Dorseys text i BAE 15 Sid. 205-244..
Tidiga resenärer:
Keating, William Hypolitus, 1799-1840
Narrative of an expedition to the source of St. Peter's River, Lake Winnepeek, Lake of the Woods, [etc.] : performed in the year 1823, by order of the Hon. J.C. Calhoun, secretary of war, under the command of Stephen H. Long, U.S.T.E. : compiled from the notes of Major Long, Messrs. Say, Keating, [and] Colhoun : In two volumes. - London : Printed for Geo B. Whittaker. - 1825.
Vol 1. - 458 s.
Vol 2. - 248 s. - Naturvetenskapligt appendix. + Vocabulary of Indian Languages.
Läs mer hos Börje Dorch
Sitting Bull med familj
1. Four Horns (farbror till SB) . - 2. White Bull (Minniconjou/Hunkpapa, bror till One Bull) . - 3. Seen By Her Nation och Four Robes, hustrur till SB, barnen Lodge in Sight och Standing Holy . - 4. Sitting Bull med hustrun Her Four Robes, sönerna Runs Away From och Left Arrow In Him, plus yngre syskon i knäet. - 5 . One Bull , Hunkpapa/Minniconjou ev adopterade av SB (systerson till Sitting Bull). - 4. Gall . - 6. Crow Foot, SBs son . 7. Fyra generationer av Sitting Bulls familj fotograferade 1881. Från vänster i bakre raden: Good Feather Woman , SBs syster, mor till One Bull och White Bull. Sedan Walks Looking, SBs dotter. Främre raden SBs mor Her Holy Door, SB och dottern Many Horses med hennes baby Courting a Woman (!?). - 8. Standing Holy , dotter till SB och Seen by her nation.
Old smoke
Nedan Old Smokes krigarskjorta
Old Man Smoke (wiki) or Šóta (uttalas Sho-tah) föddes 1774 och dog 1864 nära Fort Laramie Wyoming i en ålder av 89 år. Han dog av naturliga orsaker, alltså av hög ålder. Chief Smoke var överhövding, stark man, för Oglalagruppen Hunk-pa-ti-la, senare kända som den viktiga Oglalagruppen. Hans tid som hövding (stark man) kan sägas vara tiden 1800-1864.
Smoke var förstås en väldig hästtjuv och krigare i sin ungdom, men blev med tiden mer av en ledargestalt. Somliga säger att han valdes till ”överhövding”. Folket gav honom en örnfjäder för varje god gärning han gjorde för stammen, och det blev förstås med tiden en hel fäderhuva med släp. Smoke var sex och en halv fot lång och vägde säkert 125 kilo, men han var muskulöst välbyggd.
Smoke hade anor från dels Sihasapa (Blackfeet sioux) och Hunkpatila
Hans far var Body Parts och hans mor Looking Walker Woman.
Smoke hade 4 lakotahustrur och en från cheyennerna. Först Looking Cloud Woman en Minnicoju Sioux, sedan Comes Out Slow Woman en Oglala Sioux, därefter Burnt Her Woman Si-can-gu (Brulé) Sioux, och så Yellow Haired Woman från sydcheyennerna till sist Brown Eyes Woman en Hunk-pa-pa Sioux.
Smoke hade 10 barn. En dotter och 9 söner.
Dottern var Ulala / Spotted Horse woman. Sönerna var (adopterad) Red Cloud, (adopterad)
Bull Bear III (Porträtt ovan), Man Afraid of His Horses I, Solomon ”Smoke” II, American Horse I, Big Month (tvilling) Blue Horse (tvillling) f. 1822, Womans Dress och No Neck.
Red Cloud adopterades då hans föräldrar dog redan när Red Cloud var tre år (1825).
Bull Bear låg uppenbarligen i fejd med sin egen familj. Red Cloud sköt ju hans far
Spotted Tails far, Tangle Hair var kusin med Smoke genom Smokes fars sida, Blackfeet siouxbandet, vilket då gjorde Spotted Tail till brorson till Smoke. (Spotted Tails dotter Bring Water hade en önskan kom att bli begravd tillsammans med hennes farfar Smoke och när hon dog 1865 vid 18 års ålder placerades hon bredvid farfar Smokes gravställning.
Smoke hade två systrar: White Cow Woman och Walks as She Thinks.
White Cow Woman hade två söner, Lone ”One” Horn och Black Bull II med Black Buffalo.
(Märk: Black Bull tog sig broderns namn Lone Horn efter dennes död 1835 och Black Bull adopterade sin bror son, Spotted Elk alias Big Foot, som sin egen son.
Walks as She Thinks hade en son, Red Cloud med Lone Man.
Smokes hövdingaskapet kom att utmanas 1834 och 1841. Hans nära kusin Bull Bear ville ta makten över Hunkpatilabandet, så att Smoke var tvungen att dela stammen i två hälfter. Men Bull Bear fortsatte sin fejd mot Smoke genom att kasta sand i ansiktet på honom och kalla hans hälft av bandet för ”Fula ansikten” (Bad Faces) Kiy-ya-ksa. Men Bull Bear dödades av Red Cloud 1841. Det var så Oglalas kom att bli kallade med sitt kända namn, ”De som splittrar sig”.
År 1851 efter fördraget det årett: Man Afraid I, tar upp det mesta av ledarskapets ansvar från Chief Smoke. För att Chief Smoke gjorde honom till en hedersskjortbärare på 1830-talet och gjorde honom till nästa hövding att leda folket. Han utnämnde Man Afraid I till huvudman 1851. Men Man Afraid I, sköts åt sidan när Chief Smoke dog 1864, och återigen vid fördraget 1868 av Red Cloud, chefsagenterna och generalmajoren William Tecumseh Sherman från USA:s regering.
Kroppen av Chief Smoke togs bort och skickades till Smithsonian Institute efter några dagar efter hans död av en armékirurg stationerad på Fort Laramie, men 130 år senare. Resterna av Chief Smoke återlämnades till familjen Smoke 1994, de begravde honom vid staden Porcupine, South Dakota. På den där krigströjan från Chief Smoke, det var en gåva till överste William Collin från Chief Smoke, och nu är den på Smithsonian Institute.
Efter att Chief Smoke dog, försöker hans 4:e son: Chief Solomon "Smoke" II och hans barnbarn: Chief Wendell Smoke att behålla det traditionella ledarskapet i familjen Smoke. Den dog ut efter att Wendell Smoke dog 1920, men Wendells direkta barnbarnsbarn: Wendyll Smoke försöker återskapa det idag. Kanske en dag kommer Smokes att se ledarskapet återföras till sin familj. 1915 fick Wendell Smoke sin enda son; Melvin "Emil" Smoke. Tyvärr dog Emil 1967, men han har 3 barn Vi-na, Edward & Benjamin Smoke som lever idag. Emil har 5 barnbarn som bär namnet Smoke; Oleaupi, Wendyll, Gwendyllyn, Šótah C., BJ Smoke & 1 barnbarnsbarn Zhaine Smoke. Det fanns 2 döttrar till Emil men den andra dottern dog 2002 & hon hette Bertha Smoke; 44. Emil har 12 barnbarn & många barnbarnsbarn. Men bara en bär namnet Smoke & det är Zhaine! Emil lyckades aldrig till ställningen som den traditionella hövdingen och hans söner; Edward & Ben vill inte ha det. Gubben rök; 89 {1774-1864}, "Smoke" II; 60 {1835-1895}, Wendell Smoke; 44 {1876-1920}, Emil Rök; 52 {1915-1967}.
In 1851, the treaty: Man Afraid I, took up most of the responsibilities of the leadership from Chief Smoke. Because Chief Smoke made him as an Honoring Shirt-wearer in the 1830’s, & made him the next chief to lead the people. He appointed Man Afraid I a main-head man in 1851. But Man Afraid I, was pushed aside when Chief Smoke died in 1864, & again at the Treaty of 1868 by Red Cloud, the head Agents & Major General William Tecumseh Sherman of the U.S. Government.
The body of Chief Smoke was removed & sent to the Smithsonian Institute after couple days of his death by an Army Surgeon stationed at Fort Laramie, but 130 years later. The remains of Chief Smoke were return to the Smoke family in 1994, they buried him by the town of Porcupine, South Dakota. On that War-shirt of Chief Smoke, that was a gift to Col. William Collin from Chief Smoke, & now it's in the Smithsonian Institute.
After Chief Smoke died, his 4th son: Chief Solomon “Smoke” II & his grandson: Chief Wendell Smoke try to keep the traditional leadership going in the Smoke family. It died out after Wendell Smoke died in 1920, but Wendell’s direct great-grandson: Wendyll Smoke is trying to restate it today. Maybe one day the Smokes will see the leadership returned to their family. In 1915 Wendell Smoke had his only son; Melvin “Emil” Smoke. Sadly Emil died in 1967, but he has 3 children Vi-na, Edward & Benjamin Smoke who are alive today. Emil has 5 grandchildren carry the Smoke name; Oleaupi, Wendyll, Gwendyllyn, Šótah C., BJ Smoke & 1 great-grandson Zhaine Smoke. There were 2 daughters of Emil but the 2nd daughter died in 2002 & her named was Bertha Smoke; 44. Emil has 12 grandchildren & many great-grandchildren. But only 1 carry the Smoke name & that is Zhaine! Emil never succeeded to the position of the traditional chief & his sons; Edward & Ben don’t want it. Old Man Smoke; 89 {1774-1864}, “Smoke” II; 60 {1835-1895}, Wendell Smoke; 44 {1876-1920}, Emil Smoke; 52 {1915-1967}.
The Smoke family was the most prominent & dominant family amongst the Lakotas during the 18th & 19th centuries.
The Pine Ridge B.I.A. Papers says: the Smokes are 31/32 Oglala. The Smoke family is mostly Oglala, but also from the Si-ha-Sa-pa, Si-can-gu & Minni-con-ju Lakota Sioux. The American Horse I & Woman Dress Families is apart Cheyenne, & not the Smokes.
There are 9 original Smokes who are alive today, & who are the direct descendants of the old Chief Smoke. The oldest to the youngest; Vi-na Conroy Smoke, Edward Smoke, Benjamin Smoke & Oleaupi Good Lance Smoke, Wendyll Smoke, Gwendyllyn Smoke, & Šótah Conroy, Benny Smoke Jr. & Zhaine Smoke.
The founder & writer of Indian Country Today, Tim Giago said; "If there was so called a throne among the Lakota or Sioux people today. The Red Cloud family would be the royal family & Chief Oliver Red Cloud would be sitting on the Lakota Sioux throne." But one of the old Chief Smoke's direct grandsons, Wendyll Smoke says different; if you trace the history back, you would see there are two old original lines that came out of the old Chief Smoke; the Man Afraid & Smoke families, who are the rightful royal heirs, if you put it in that fact. So it is possibility that Chief Man Afraid I's direct great great grandson, Ed Afraid of His Horses or Chief Solomon “Smoke” II's direct great great grandson, Wendyll Smoke would be sitting on the Teton Lakota Sioux throne of today!
Read more: http://amertribes.proboards.com/thread/239/chief-smoke-family?page=4#ixzz5fKm4xcXGr
TWO KETTLE / OHENONPA
Författarens namn
Om Two Kettles se Kingsley M. Bray. (American-tribes.com)
The Two Kettles (Oohe-nompa) var nära Miniconjouerna, ursprungligen en del av undergruppen Broken Arrow-bandet. De bröt sig ut under tidigt 1840-tal. Det fanns tre huvudsakliga band, nämligen egentliga Broken Arrows, Two Kettles och Eat no dogs.
There were three basic sub-bands: the Broken Arrow proper, the Two Kettle, and the Eat No Dogs. As late as 1840 S. R. Riggs, visiting Fort Pierre from Minnesota, noted "The Oohenonpa or Shunkayutexni", i.e. Eat No Dogs, at 100 lodges "and commonly range north of the Black-feet." The Sihasapa range is given as Grand River.
About 1840-41 the Broken Arrow band broke up. Two tiyoshpaye, the Broken Arrows proper and the Eat No Dogs, remained part of the Miniconjou tribal organization. Their leading families in the succeeding generation included such famous names as Black Shield, No Heart, and Hump. Part of the band simply dissolved, families joining relatives across the Lakota domain. The third segment formed a newly autonomous band, the Two Kettles. Unlike their parent band, which had an unenviable reputation - "not well looked upon by the other bands of Sioux, being considered rather refractory & ungovernable", according to Atkinson in 1825 - the Two Kettles would create a very different community.
At a time in the 1840s when the first hints of buffalo depletion were apparent, the Two Kettle leadership soon formulated a new strategy. They co-operated closely with traders and official US personnel, settling semi-permanently near such trading posts as Fort George and Fort Pierre. Some groups planted small gardens of corn and beans. E. T. Denig characterised the Two Kettles as thrifty, able hunters who trapped for fine furs and participated only marginally in the expansionist war complex identified with most Tetons.
This response to the gathering resource crisis was approved by many Teton peoples. The proof is in the growth of the division, which grew from 60 lodges in 1850 to peak at ca. 170 just fifteen years later. People must have been marrying in to the group in very significant numbers to create this growth, which far outran the average for the Tetons as a whole.
The first separate notice I can find is that of Andrew Dripps, in his capacity as Upper Missouri agent, who distributed presents to the Two Kettles (at Fort Pierre?) on March 25, 1844 (SDHC 9: 200). Other distributions were to recognized tribal divisions. The Two Kettle goods were receipted for by chiefs Two Soldiers and Four Bears. In August 1845 A. R. Bouis, writing from Fort Pierre, stated that 15 lodges of Two Kettles had taken possession of the abandoned buildings of Fort George. The rest of the band had gone hunting on White River, but had left their baggage at Fort George. (SDHC 12: 206-07.) We know that Four Bears himself took over the buildings. In 1850 Culbertson rated the Two Kettles at 60 lodges, @standard = 420 people, chief Four Bears.
Several tiyospaye are reported for the later 19th Century, including the following noted by Josephine Waggoner:
tiyospaye chiefs and headmen
1. Wanuwaktenula, [Killed Accidentally] Swift Bird
2. Sunka-yutesni, Eat No Dogs Long Mandan I
3. Minisa-la, Red Water Black Spotted Horse
4. Oiglapta, [Take All That Is Left] Four Bears II
The December 1876 Cheyenne River Register lists Two Kettle bands, of which several are "consolidated", indicating either (a) hierarchies of nested or (b) amalgamated tiyospayes. The consolidated bands (with Waggoner attributions added) are as follows:
1. (a) Long Mandan (Eat No Dogs band)
(b) Bear Eagle
(c) Red Tomahawk
(d) Whirlwind
2. (a) Four Bears II (Oiglapta band)
(b) Swift Bird (Killed Accidentally)
(c) Black Spotted Horse (Red Water)
The above indicates that these "consolidated" bands - especially Four Bears' group - are more factions of amalgamated tiyospayes. We know for instance that Killed Accidentally and Eat No Dogs were originally both tiyospaye within the Broken Arrow band. Each one has aligned itself with one of the two leading families (Long Mandan; Four Bears) of the Two Kettles. It is worth noting that according to a statement by Two Lances (Two Kettle headman, 1865) Long Mandan I (born 1804) was originally a Sihasapa who married in to the Two Kettles.
The existence of a Minisa tiyospaye is surprising, representing an offshoot from the Sans Arc parent-band (possibly via the Minisa splinter that rejoined the Sans Arcs in 1845, after a lengthy sojourn among the Brules). Note too that in the December 29, 1876 register (p.160) Black Spotted Horse, headman of the Minisa, has in his lodge another man, Elk Head, who died at the agency about May 1877. The name again ties Black Spotted Horse to the leading family of the Sans Arc Minisa.
Riggs and Dorsey divide the Two Kettles into two bands:
1. Two Kettles proper
2. Mawahota, Skin Smeared with Whitish Earth.
Toksha!
Kingsley
Detta är det andra föremålet i din lista
Detta är det tredje föremålet i din lista
Rosebud reservationen
Ett gott stycke söder om Lower Brulé, hade White River som nordgräns och nådde i söder ner till Nebraskagränsen.
Här hade de obändiga brulésiouxerna slutligen hamnat 1878. Till antalet kanske bortåt 4 000. Kallas ofta Spotted Tailagenturen efter den välkände hövdingen som valde platsen för reservationen.
Efter det att Spotted Tail (ca 1823-1881) mördats av Crow Dog var gamle Two Strike (Nomkahpa 1821-1914) den viktigaste hövdigen.
Spotted Tail + Two Strike Crow Dog
Short Bull Short Bull och Kicking Bear
Rosebud agency
Poole, Dewitt Clinton
Among the Sioux of Dakota: Eighteen Months Experience as an Indian Agent / Captain D C Poole. - New York : Van Nostrand, 1881. - 234 p. Whetstone agency / Richmond L Clowe. - Family Search.
Newell, C. (Cicero), b. 1840
Indian Stories / by Cicero Newell - Boston : Silver, Burdette & co, 1912. - 191p.
Vocabulary.
Av mindre intresse är:
Newell, C. (Cicero), b. 1840
Life among the Sioux Indians / C. Newell. - New York : New York Popular Publishing, 1889?. - 13 p.
Standing Rock reservationen
Standring Rockreservationen
Standing Rock
Agenturen låg i Nord-Dakota vid Missouri och skyddades av det svagt garnisonerade Fort Yates. Agent: James McLaughlin 1842-28 jul 1923. (Vid Standing Rock 1881-1895)
På Standing Rock bodde hunkpapa- och sihasapasiouxer, men också en del
yanktonai.
Hunkpapasiouxerna leddes av Sitting Bull, ständigt motarbetad av agenten James McLaughlin.
John Grass Iron Horn (bror till…) Rain in the face Low Dog (oglala)
Pine Ridge reservationen
Kicking Bear
Oglala / Minniconjou
Cheyenne River reservationen
Cheyenne Riverreservationen
Lower Brulé och Crow creek reservationerna »
Omedelbart söder om Standring Rock.
Agenturen låg 1889 vid Missouri, nära Fort Bennett och Fort Sully.
Här levde framförallt minniconjouerna ledda av hövdingar som Hump (Canchacha-ke) 1847-1908, Big Foot (Unpan Galeska = Spotted Elk).
Här fanns också sansarc och twokettlesioux och ett sihasapaband.
Big Foot 1826-1890 Touch The Clouds (bror till Big Foot)
Hump d y (med familj)
Galleri - klicka för större bild -
Seth eastmans målningar av dakotas kring fort snelling, tidigt 1800-tal.
DAKOTA (SANTEE) SIOUX
Minnesotaupproret 1862
- Minnesota uprising - Wikipedia
- Minnesota Dakota 1862 - Archive org
- Minnesota uprising Memories - Archive org
- Dakota indians - Archive.org
- Myrick's insult : a fresh look at myth and reality / Gary Clayton ...
- Minnesota Dakota 1812 - You tube
1805
Utan att ha någon som helst laglig rätt att sluta fördrag med indianerna så skriver Zebulon Pike på en fördragsavtal med två indianska ledare. Dakotas avstår nio kvadratmil land, där Fort Snelling anläggs. (Sedermera blev fortet till St. Paul och Minneapolis)
1837
Mdewakanton Dakota undertecknar ett fördrag med Förenta Staternas regering där de avstår från alla anspråk på landet öster om Mississippifloden.
1851 23 juli
Fördraget vid Traverse des Sioux undertecknas. Förhandlingarna här skedde med de övre dakotabanden av Sissetons och Wahpetons. (Ett gränsbröllop skedde bland indianerna som under stort festande på USAs regerings bekostnad, hade väntat in de ännu buffeljagande Sisseton och Wahpetonsiouxerna. Det var halvbloden David Faribault som gifte sig med den unga och mycket vackra Nancy McClure. (Se genealogin).
1851 29 juli
Ett rådslag hålls i Mendota, Minnesota, mellan en amerikansk fördragskommission och ”de lägre” Mdewakanton och Wahpekute Dakotas.
1851 5 augusti
Fördrag sluts i Mendota. Det undertecknas på Pilit Knob med utsikt över Minnesota- och Mississippifloderna. Dakotaledarna vägar emellertid att underteckna ”handelsmännens” paper. (Trader’s papers) Dakotas var aldrig eniga i frågan om att sälja det mesta av deras land i utbyte mot ett reservat och årliga utbetalningar. Wahpekutes var emellertid för uppgörelsen, då de inte såg någon annan utväg när det gällde att överleva över huvudtaget. Efter flera veckors förhandlingar skrev alla dakotabanden på fördraget, vilket innebar att man gav upp allt sitt land i Minnesota, Iowa och nuvarande South Dakota öster om Big Sioux River och längs en linje som sträckte sig från Lake Kampeska till Lake Traverse och Sioux Woods River. Området motsvarar ungefär 24 miljoner acres land och för detta skulle dakotas erhålla 275 000 dollar direkt och ytterligare 1.4 miljoner dollar i årliga utbetalningar under de kommande femtio åren. Dakotas var aldrig eniga i frågan om att sälja det mesta av deras land i utbyte mot ett reservat och årliga utbetalningar. Oenigheten hade varit stor innan alla skrev på. Wahpekutes var emellertid för uppgörelsen, då inte såg någon annan utväg när det gällde att överleva över huvudtaget.
De skulle också få ett reservat som sträckte sig 150 miles och 10 miles brett längs Minnesotafloden.
Nu var det emellertid så att Dakotas stod djupt i skuld till handelsmännen i trakten och andra pengar skulle gå till halvbloden, så i slutänden blev resultatet att dakotas sålde sitt land för futtiga 7 cent acern. Även här hade indianledarna opponerat sig men gav till slut med sig på att betala handelsmännen i november 1851. 23 juni 1852 ratifierade USAs regering fördraget, som förstås blev en katastrof för indianerna. Det gällde sålunde såväl fördraget i Traverse des Sioux och Mendota.
4 september 1852 undertecknade 45 indianledare det slutgiltiga fördraget.
1862 i augusti Står inte indianerna ut längre och gör ett desperat men omöjligt försök att slänga ut samtliga vita ur Minnesota med katastrofala följder. Nämligen total etnisk rensning av Dakota från Minnesota.
Klicka för större bild
Little crow med familj
Från vänster till höger. Två foton av Little Crow , hustru och barn, sonen Wowinapa, döttrarna. Hans mest kända by Kaposia . Sedan Little Crow tecknad 1851 (Little Crow d ä?) till sist Kaposia, teckning 1851.
A History of the Dakota Or Sioux Indians : From Their Earliest Traditions and First Contact with white men to the final settlement of the last of them upon reservation and the consequent abandoment of the old tribal life. - Published by the state, 1904. - 523 p.
Med en hel del text om the Society och South Dakota som förtext.
Dahcotah; Life and legends of the Sioux around Fort Snelling / by Mary H Eastman ; illustrated from drawings of captain Seth Eastman. New York : Wiley, 1849. - 310 p. : ill. +
From the deep woods to civilization; chapters in the autobiography of an Indian. - Boston : Little Brown, 1916. - 266 s.
Riggs, Stephen Return 1812-1813
Mary and I : forty years with the Sioux / by Stephen R. Riggs ; with an introduciton by S.C. Bartlett. - Chicago : W.G. Holmes, 1880. - 428 s.
Connolly, Alonzo P.
Pond, Samuel William, 1808-1891
Indian warfare in Minnesota. - Minnesota Historical Society, 1880. - 10 p.
Sid. [129] - 138. - Daterad 1870.
A thrilling narrative of the Minnesota massacre and the Sioux war of 1862-63 :graphic accounts of the siege of Fort Ridgely, battles of Birch Coolie, Wood Lake, Big Mound, Stony Lake, Dead Buffalo Lake and Missouri River. - Chicago : A.P. Connolly, 1896. - 288 p.
Lass, William E
The Removal From Minnesota of the Sioux and Winnebago Indians. - 1962.
Daniels, Asa Wilder 1829-1920
Reminiscences of the Little Crow uprising. - Minnesota Historical Society, 1915. - 28 p.
Dakota Conflict of 1862 Manuscripts Collections (Volume Microfilm Reel 1, 2, 3, 4
This compilation comprises a variety of small collections of letters, reminiscences, reports, diaries, and related materials dealing with Minnesota’s Dakota Conflict and related activities of 1862-1865. A collection summary, a reel contents list, and a description of each individual collection are available on the Internet: http://www.mnhs.org/library/findaids/m0582.pdf.
Minnesota in the civil and Indian wars 1861-1865 - Vol 1.
2. ed. -- prepared and published under the supervision of the Board of commissioners
appointed by the act of the Legislature of Minnesota of April 16, 1889. - 1891.
Vol 2.
Den glömda historien - Drama i USAs svenskbygder
För 150 år sedan, den 17 augusti 1862 hade de östliga siouxerna (Dakota) fått nog av de vitas oförrätter och tog till vapen. Men de gick en katastrof till mötes. I december hängdes 38 indianledare och resten fördrevs från Minnesota. Skottpengar på 25$ utlovades för varje dödad indians skalp.
Ett och annat om dessa indianer äger vi i Sverige som forskningen inte utnyttjat till fullo. Dels då Fredrika Bremers iakttagelser 12 år före konflikten, dels Albin Widéns efterlämnade papper som finns på Emigrantinstitutet i Växjö om svenskamerikanarnas minnen av händelsen.
- Länkar till diverse fulltextböcker i ämnet.
Bilderna nedan: Dakotaindianer porträtterade av Fredrika Bremer 1850 nära
Ft Snelling. Kvinnan är Fjädermolnskvinnan, hennes man vid namn
White Dog ses t h och tv är Grey Iron, far till Big Eagle och Medicine Bottle två av krigsledarna 1862. Se nedan.
När Fredrika Bremer besökte Dakota- (sioux) indianerna i Minnesota 1850 fann hon hos dem en viss orientalisk prakt och ett enkelt välstånd. Hon fick revidera sin bild av såväl indianerna generellt som kvinnans roll hos dessa indianer. (Läs här!)
12 år senare var den indianska kulturen helt i sönderfall och detta följdes av ett totalt fördrivande av Dakota och Winnebago från Minnesota. I desperation hade svältande indianer rest sig i ett blodigt uppror som slutade i total tragedi, inklusive den största massavrättningen som ägt rum i USA. Händelsen är så infekterad av man helst av allt förtränger den i USA. Hela skeendet utspelades i svenskbygderna för bara 150 år sedan.
Upproret inleddes 17 augusti 1862 och kan sägas ta sitt slut definitivt 26 december då 38 indianer avrättades genom hängning. Den största massavrättningen i USA:s historia.
Resultatet blev också tre år senare total etnisk rensning av ursprungsbefolkningen Siouxindianer (Dakota) från delstaten Minnesota. Ett pris på 25$ per indianskalp utlovades hädanefter.
Detta var början till slutet för den fria nordamerikanske indianen och det skedde vid tiden för det amerikanska inbördeskriget (1861-65). Det snabbt eskalerade förtrycket och lurendrejeriet av indianer strax väster om Misssissippi resulterade i ett uppror som i sin tur fick konsekvenser som USA i allmänhet och Minnesotas invånare i synnerhet inte vill minnas än i dag. Det var ju ett slags favoritområde även för svenskar tyskar och norrmän. Vi känner ju till det via Vilhelm Mobergs Utvandrarepos och från Jan Troells filmbearbetning av detsamma.
Det vitas övertagande av landet skedde kvickt och som vanligt genom landrofferi, falska löften och hänsynslöshet. På bara ett bar årtionden hade fria, förhållandevis välmående indianer blivit hjälplöst alienerade, ibland svältande tiggare som inte såg någon annan utväg än att ta till vapen.
Ja, en handelsman vid namn Andrew Myrick som vägrat ge dem deras lagstadgade ersättning för landköp hade till och med sagt att för hans del kunde de (indianerna) lika gärna äta gräs eller dynga!
Ett blodigt uppror med ett blodigt avslut blev följden. Omständigheter tvingade även de sansade ledarna som t ex Little Crow att i desperation slå tillbaka de vita kolonisterna.
Resultatet blev total etnisk rensning av Siouxindianer (Dakota) från vad som blev delstaten Minnesota. Vilket i sig bara var en logisk följd av tidigare åtgärder årtionden innan då praktiskt taget hela östra USA, öster om Mississippi hade avfolkats på indianer.
Minnesota översvämmades förstås av vita nybyggare efter inbördeskrigets slut, då mängder av före detta soldater behövde en utkomst. Att statskassan också behövde guld ledde snart till att de fria nomadstammarna ute på högprärierna inte heller kunde behandlas med omdöme och sans. Efter 1890 var i stort sett samtliga Nordamerikas indianer berövade sitt traditionella sätt att leva
Det här är en händelse som inte tar plats i USA:s allmänna minne. En saklig artikel hittar vi emellertid i New York Times. Artikeln är skriven av militärhistorikern Ron Soodalter och titeln är Lincoln and the sioux. I
Eastman, Mary
Dacotah : life and legends of the sioux around Fort Snelling. - 1849
Eastman, Mary
The american aboriginal portfolio / Illustrated by Seth Eastman. - 1853.
Eastman, Mary
Romance of indian life. - 1853.
Ögonvittnen - källor
Berghold, Alexander
The indians revenge : or days of horror. - 1891.
Bryant, Charles
A history of the great massacre by the sioux indians in Minnesota, including the personal narratives of many who escaped. - 2 ed. - 1864.
Flandreau, Charles
History of Minnesota and tales of the frontier. - 1900.
Heard, Isaac
History of the sioux war
Minnesota in the civil and Indian wars 1861-1865 / Prepared and published under the supervision of the Board of commissioners appointed by the act of the Legislature of Minnesota of April 16, 1889. -
Vol 1. - 1891.
Vol 2- - 1893.
Riggs, Stephen Return
Mary and I : Forty years with the Sioux
Indianupproret i Minnesota 150 år
Den glömda historien - Drama i USAs svenskbygder
För 150 år sedan, den 17 augusti 1862 hade de östliga siouxerna (Dakota) fått nog av de vitas oförrätter och tog till vapen. Men de gick en katastrof till mötes. I december hängdes 38 indianledare och resten fördrevs från Minnesota. Skottpengar på 25$ utlovades för varje dödad indians skalp.
Ett och annat om dessa indianer äger vi i Sverige som forskningen inte utnyttjat till fullo. Dels då Fredrika Bremers iakttagelser 12 år före konflikten, dels Albin Widéns efterlämnade papper som finns på Emigrantinstitutet i Växjö om svenskamerikanarnas minnen av händelsen.
- Länkar till diverse fulltextböcker i ämnet.
I FIKTIONSLITTERATUREN
Ellis, Edward Sylvester, 1840-1916
Red plume. - 1900. - New York : - Gosset & Dunlap, 1900. - 385 p.
Big Eagle
FRANK BY MAYERS SKETCHBOOKS - unika illustrationer av dakotaindianer kring 1851
Galleri
Fredrika Bremer vid fort snelling 1850
Dakotaindianer vid Fort Snelling tecknade av Fredrika Bremer 1850.
White Dog, Grey Iron och Fjädermolns-kvinnan (Checkered Cloud).
Medicine Bottle i nedre raden (mitten) är förmodligen identisk med Grey Irons son med det namnet . Han är omgiven av två foton av brodern Big Eagle)
Checkered Cloud (Checkers Cloud) borde väl vara Fjädermolns-kvinnan. (Mock-Pe-En-Dag-a-win Checkered cloud hos Mary Eastman, Mochpedaga wen hos Fredrika Bremer Fjädermolns-kvinnan)
Första kapitlet: Mock-Pe-En-Dag-a-win; or Checkered cloud, the medicine woman.
Grey Iron är verkligen Medicine Bottles fader
Alla dessa Eastmans
seth Eastman och släkt
Cloud Mans Ḣeyate Otuŋwe ,( och pdf ) målad ca 1835/1836. -2. Lucy Wakaninajiwin Eastman . -
3. Seth Eastman . - 4. Mary Nancy Eastman (Winona). - 5. Charles A. Eastman +. - 6 Mary Henderson Eastman.
Superscript
Litet kompletterande
Wind River Shoshoner
« Siouxerna Nomadfolken Comanche »
Wind River Indian Reservation
Eastern Shoshone
Lemhi shoshone
Shoshone - wiki
Steward, Julian H
Lemhi Shoshoni Physical Therapy. - 5 s.
= Sid 177-181 i: Bureau of American Ethnology // Bulletin 119. - Washington : BAE, 1938. - ( Anthropological papers ; 5)
Hultkrantz, Åke
Kulturbildningen hos Wyomings Shoshoni-indianer. - 25 s. : ill.
= sid. 132-157 i : // YMER ; 1949 : 2. (Särtryck SJ)
Wilson, Elijah Nicholas 1842-1915
The white Indian boy; the story of Uncle Nick among the Shoshones / by E. N. Wilson ; in collaboration with Howard R Driggs ; Illustrated with drawings by F.N Wilson. - Yonkers-on-the-Hudson, N.Y. : World Book Co, 1926. - 220 s. : ill. -(Pioneer life series)
Annan utgåva: Among the Shoshones. - Salt Lake City, Utah : Skelton publishing
company, 1910.
Comanche
« Wind River Shoshoner Nomadfolken Kiowa »
Comanche - wiki
Catlin, George
Great Camanche village, Texas... i:
Catlin, George, 1796-1872
Letters and notes on the manners, customs, and condition of the North American Indians : In two volumes / by Geo. Catlin. - New York : Wiley and Putnam, 1842. : ill.
Vol 1.- 264 p.
Vol 2. - 266 p.
Chaves, Amado, b. 1851
The defeat of the Comanches in 1717 / by Amado Chaves. - Santa Fe, N.M. : New Mexican printing company, 1906. - 9 p. - (Historical society of New Mexico ; 8)
Fångenskapsberättelser
DOT BABB
Babb, Theodore Adolphu, 1852-1912
In the bosom of the Comanches / by T A Babb - Dallas : J F Worley printing co, 1912. - 145 p. : ill.
Mer känd som Dot Babb.
Frontier Times Magazine. - Wise County historical Society. - History Net. - COMANCHE-MADE NECKLACE, 1867 : A parting gift presented to Dot Babb : Bullock Museum
CYNTHIA ANN PARKER
DeShields, James T., 1861-1948
Cynthia Ann Parker, The story of her capture at the massacre of the inmates of Parker's Fort; of her quarter of a century spent among the Comanches, as the wife of the war chief, Peta Nocona; and of her recapture at the battle of Pease River, by Captain L. S. Ross, of the Texian rangers / by James T DeShields. - St. Louis : Printed for the author, 1886. - 80 p. : ill.
Cynthia Ann Parker - wiki
JAMES HOBBS 1819-1880 påstådd sonsonson till Tecumseh.
Hobbs, James, b. 1819
Wild life in the far West; personal adventures of a border mountain man. Comprising hunting and trapping adventures with Kit Carson and others; captivity and life among the Comanches; services under Doniphan in the war with Mexico, and in the Mexican war against the French; desperate combats with Apaches, grizzly bears, etc., etc / by Captain James Hobbs. - Hartford, Wiley, Waterman & Eaton, 1872. - 488 p. : ill.
Notis om person. - Find a grave
Kiowa
« Comanche Nomadfolken Plains Apache (Kiowa Apache) »
Mooney, James
Calendar history of the Kiowa Indians. - Washington : Government printing press,1898. - 336 s. : ill. - (pag s 132-468).
Extract from the Seventeenth Annual Report of the Bureau of American Ethnology.