Delawarer (Lenape)
Algonkiner längs Centrala Atlantkusten Nanticoke »
Sulzman, Lee
Delaware History (Tolatsga)
Neil-Binion, Denise
The Delaware indians and the development of the Prairie-style beadwork
. Diss.
Inlandsalgonkiner och St Lawrencedalen
Lenapelandet
They were also considered a mediator between those tribes who were having disputes and often very hospitable toward European settlers upon their arrival in the 1650s.
But in 1698 the government of Maryland set aside the Chicacoan/Chicone/Chiconi reservation and in 1711 the Broad Creek and Indian River Reservations were established by colonial British authorities. There was also a reservation in New Jersey called the Brotherton Reservation located in Burlington County between the years of 1758-1802. Some of these places were intended to be protectorate locations for Native people, yet in fact became burdensome to the tribal people inhabiting the area. Once the reservations were closed, it left Native populations to fend for themselves in terms of land settlement. Land was already being encroached upon before the reservations were set in place. Then as the Native people were displaced to areas and forced to live in a sedentary manner not typical of their culture, their release from this land left them in the hands of the government which allowed settlement for the colonial population in areas previously lived in by the Lenape and Nanticoke tribes.
A migration of the Nanticoke people from the E. Maryland shore to S.E. Delaware in the 1600s would eventually lead them to unite with the Lenni Lenape people in the New Jersey region. Some Lenape people tried to adapt or assimilate themselves into the general population after the Revolution in order to survive and without having to migrate to other locations. Some lived as farmers and others as tradesmen. It is unfortunate however, that the Lenape people were not considered “persons within the meaning of the law” until 1879, due to a U.S. Federal Court law.
DELAWARE - LENI LENAPE Många menar att ordet Lenape är den mer korrekta benämningen på Delawarerna och delawaretalande folk. Ordet förekommer emellertid nästan aldrig i kolonialtida dokument. Såväl indianer som kolonister tyckte uppenbarligen att det blev för krångligt att använda Lenape i dagligt tal. Eftersom indianerna normalt sett identifierade sig som ett folk från en särskilt plats eller en speciell flod, så kom de också med tiden att använda Delaware som identitetsbeteckning. Ordet är som alla vet ett låneord, men började användas av såväl indianer som kolonister redan i början av 1700-talet. (Se sid 13 Grumet: The Munsee indians. - 2009)
Delawarerna kontrollerade landet som sträcker sig från vad som är nuvarande New Jersey genom östra Pennsylvania till Cape Henlopen i Delaware.
De folk som bodde vid Delawarefloden och som svenskarna umgicks med var Unamier som sedermera kom att kallas Delawarer (Egentliga delawarer). Lite längre norrut var det Munsees, och det var grupper bland dem som Holländarna köpte Manhattan av. Dessa kom snart också att kallas Delawarer.
De vid Delawarefloden talade Unami (och kallade sig själva urpsrungligen Lenape/Renappi) ett språk som var besläktat men skilt från andra algonkinska dialekter. Lenape på Unami betyder ”vanliga, riktiga människor” och var det som ord som man identifierade sig med ursprungligen. Men av andra kallades de Unami, som t ex av de närbesläktade Munsees, vars hemland låg mellan nuvarande centrala New Jersey, och sträckte sig genom New York. Unami och Munsee var de ord som varje grupp benämnde den andra. Unami betyder på Munsee, ”folket vid nedre floden”. Så i mitten av 1700-talet kom kolonisterna att kalla såväl Unami som Munsees för Delawarer, ett namn som då var enkelt att användas av indianerna själva. Det var ju egentligen samma sak, d v s en geografiskt placering av en grupp, företrädesvis ett bevattningsområde, en flod. Denna flod, Delawarefloden, hemland för Unamilenaperna kallade de själva Lenapewihittuck, holländarna och svenskarna kallade området och floden för Sydfloden och engelsmännen kallade den Delaware.
En introduktion till vilka Delawarerna är får man förstås via Wikipedia. Eng swe
En kort historisk sammanfattning ger Sultzman i Delaware History
Ett par användbara länkar är också: Delaware indians History files
Se även Pennsylvania och Delaware
Ruttenber, Edward Manning 1825-1907
History of the Indian tribes of Hudson's River : their origin, manners and customs, tribal and sub-tribal organizations, wars, treaties, etc., etc. / E M Ruttenber - Albany, N Y : J. Munsell, 1872. - 415 p. : ill.
Index.
Ruttenber, Edward Manning 1825-1907History of Orange County, New York… / Compiled by E M Ruttenber and L H Clark. - Philadelphia : Everts & Peck, 1881. - 820 p.
Ruttenber, Edward Manning 1825-1907Footprints of the red men : Indian geographical names in the valley of Hudson's river, the valley of the Mohawk, and on the Delaware: their location and the probable meaning of some of them / by E M Ruttenber. - Newburgh, N Y : Newburg journal print, 1906. - 241 p. : ill.
Published under the auspices of the New York Historical Association.
Index.
Med New York state historical association. Proceedings. [Newburgh] 1906. 7th annual meeting. (Bl a artiklar om Sullivans kampanj ; Sebring: Character of Gen. Sullivan ;Halsey: Primary causes of the border wars. ; Williams: Organization of Sullivan’s expedtion. ; Ingalsbe: Bibliography of Sullivan’s expediton. ; Moulthrop: An indian civilization and its destruction. ; Wait: Sullivans campaign. ; Continuation of Nathanial Webb’s journal . ; Reid: Concering the Mohawks. ; Holden: Half-Way brook in history.
A bibliographical and historical essay on the Dutch books and pamphlets relating to New-Netherland : and to the Dutch West-India Company and to its possessions in Brazil, Angola, etc. ; as also on the maps, charts etc. of New-Netherland, with facsimiles of the map of New-Netherland by N. I. Visscher and of the three existing views of New-Amsterdam. - Amsterdam : Frederik Muller, 1854. - 22 p.
Cover dated 1868. Second part has separate title page : A list of the maps and charts of New-Netherland, and of the views of New-Amsterdam / by G. M. Asher ; being a supplement to his Bibliographical essay on New-Netherland. Amsterdam : F. Muller ; New-York : Ch. B. Norton, 1855. (22, 23 p. fold map).The map has title: Novi Belgii. Tabula ad N. J. Visscheri delineationem repetita quae ex xxx aliis tabulis colligi potuerunt additis lapidi incisa dirigente G. M. Asher.List of names on the maps: 23 p. at end."The best bibliography of the Dutch West-India Company and its connection with Brazilian history."--Winsor, Nar. and crit. hist. of America, v. 8, p. 350
Zeisberger, David 1721-1808
David Zeisberger's history of northern American Indians / Edited by Archer Butler Hulbert and William Nathaniel Schwarze . - Columbus, O. : Press of F.J. Here, 1910. - 189 p. Index.
Post, Christian Frederick, 1710?-1785
The second journal of Christian Frederick Post. - London : Printed for J.Wilkie, 1759. - 67 p.
The journal extends from October 25, 1758, to January 10, 1759 The account of Post's first journey, July 15-September 20, 1758, is to be found in "An enquiry into the causes of the alienations of the Delaware and Shawanese Indians from the British interest..." by Charles Thomson, published in London in 1759. Both journals were reprinted in Rupp's "Early history of western Pennsylvania," 1846, app., p.75-126.
Loskiel, George Henry
History of the mission of the United Brethren among the Indians in North America : in three parts / by George Henry Loskiel ; translated from the German by Christian Ignatius LaTrobe. - 1794. - ca. 600 p.
Proud, Robert, 1728-1813
The history of Pennsylvania, in North America, from the original institution and settlement of that province, under the first proprietor and governor, William Penn, in 1681, till after the year 1742. - Philadelphia : Printed and sold by Z.Poulson.
Vol 1. 1797. - 508 p.
Vol 2. - 1798. - 373 p. + Appendix 146 p.
Walton, Joseph S.
Conrad Weiser and the indian policy of colonial Pennsylvania / Joseph S Walton. - Philadelphia : George W Jacobs, 1900. - 420 p. : Index.
Elliott, Ella Zerbey
Blue book of Schuylkill County : who was who and why, in interior eastern Pennsylvania, in Colonial days, the Huguenots and Palatines, their service in Queen Anne's French and Indian, and Revolutionary Wars : history of the Zerbey, Schwalm, Miller, Merkle, Minnich, Staudt, and many other representative families. - 1916.
LITTERATUR, mest källtexter och äldre kommentarlitteratur:
Arch. Lenape = osorterad sökning i Archive.org.
Campanius, Johannes
[Luther, Martin]
Lutheri Catechismus : öfwersatt på American-Virginiske språket. - Stockholm : Burchardi, 1696. - 160 s. Alt digitalisering. Om katekesen.
Collijn, Isak
Den svensk-indianska katekesen. - 8 s. : ill.
= Sid 353-360 i : ORD OCH BILD // 1937:7
Tischohan - Lenapeledare
Hanna, Charles A 1863-1950
The Wilderness Trail or The Ventures and Adventures of the Pennsylvania Traders on the Allegheny Path. - New York : Putnam, 1911.
Vol 1 och Vol 2.
Ohiodalens städer längs vildmarksvägen.
Lindeström, Per [Peter Mårtensson, 1606?-1691Geographia Americae; with an account of the Delaware Indians, based on surveys and notes made in 1654-1656 / by Peter Lindeström ; Translated from the original manuscript with notes, introduction and appendix of indian geographical names with their meanings by Amandus Johnson. - Philadelphia : The Swedish Colonial Society, 1925. - 418 p.
Index.
Holm, Thomas Campanius
Kort beskrifning om provincien Nya Sverige uti Amerika, som nu förtiden af the Engelske kallas Pensylvania… / utsirad af Thomas Campanius Holm. - Stockholm : Tryckt uti Kongl. Hoftr…., 1702. - 190 s. : ill.
Campanius, Holm, Thomas
Description of the province of New Sweden : Now called, by the English, Pennsylvania, in America. - 1834. - Philadelphia : M’Carty & Davis, 1834. - 166 s. : ill.
Donck, Adriaen van der, 1620-1655
A Description of the New Netherlands. - 1649
Narratives of New Netherland, 1609-1664 / edited by Jameson, J. Franklin (John Franklin), 1859-1937. - New York: Charles Scribner’s Sons, 1909. - 478 p. : Index.- (Original Narratives of Early American History)
Narratives of Early Pennsylvania 1630-1707 / Edited by Albert Cook Myers. - New York : Charles Scribner’s sons, 1912. - 476 p. Index. - (Original Narratives of Early American History)
Lapowinsa - Lenapeledare
The Lenape and their legends with the complete text and symbols of the Walam Olum : a new translation and an inquiry into its authenticity by Daniel G Brinton. - Philadelphia, 1885.
Linton, Ralph
A Pre-Lenape Culture in New Jersey. - American Antropologis, 1917
McLeod, William Christie
The family hunting territroy and Lenape political organization. - American Antropologist 1922.
Harrington, M R
A Preliminary Sketch of Lenápe Culture. - American Antropologist, 1913.
Harrington, Mark Raymond 1882-1971
Religion and ceremonies of the Lenape. - New York : Museum of the American Indian, Heye Foundation. - 1921. - 286 s. Bibliography s 201-205.
Speck, Frank G.
A study of the Delaware Indian big house ceremony : in native text dictated by Witapanóxwe / In native text dictated by Witapanoxwe ; by Frank G. Speck. - Harrisburg : Commonwealth of Pennsylvania, 1931. - 192 p. - (Publications of Pennsylvania Historical Commission ; 2)
Biografi
Wimer, James
Events in Indian History : Beginning with an Account of the Origin of the American Indians, and …. - Lancaster : Hills, 1841. - 633 p. : ill.
Historia. - Biografier. - Fångenskapsberättelser.
Buck, William
Lappawinzo och Tishcohan : chiefs of the Lenni Lenape. - 1883. - Jstor
Keyser, Charles S. (Charles Shearer), 1825-1904
Penn's treaty with the Indians. - Philadelphia : D McKay, 1882. - 99 s. : ill.
Walton, Joseph Solomon, d 1912
Conrad Weiser and the Indian policy of colonial Pennsylvania ..- Philadelphia : G.W. Jacobs & co, 1900. - 418 s.
Treaty of Lancaster 1744 s. 93ff
DET SENASTE OM LENAPERNA
Soderlund, Jean R
Lenape Country : Delaware Valley Society Before William Penn. - 2015.
Schutt, Amy C.Peoples of the River Valleys : The Odyssey of the Delaware Indians. - 2007.
Fur, Gunlög
A nation of Women : Gender and Colonial Encounters Among the Delaware Indians. - 2009.
Delawarer, lenaper, munsees - vad är en stam, ett band….?
För bara 400 år sedan, levde förfäderna till de delawaretalande folket som senare skulle bli känt som Munsees, i ett land som bara vara deras eget. Det var ett land av täta skogar, vida myrland och klart vatten som sträckte sig över mellan atlantiska låglandet i Nordamerika mellan nedre Hudson och övre Delawareflodernas dalgångar. Två öar Manhattan med nedre Hudson och Minisink vid övre Delaware låg i utkanterna av detta hemland. I landets östra delar levde indianer på Manhattan och en morgon 1609 såg de Henry Hudsons skepp de Halve Maen (Halvmånen) segla in i och uppför floden som skulle komma att uppkallas efter kaptenen. Etthundrafemtio år senare, skulle ättlingar till samma Manhattanindianer ha tvingats flytta till Minisink som för många av dem blivit en sista tillflyktsort i ett hemland taget av europeerna.
Fastän dessa Manhattanindianers hemland nu utgör platsen för en av världens största metropoler är indianerna i dag fullständigt bortglömda. Så glömda är de att ingen i dag med full säkerhet vet var deras land låg eller vad de ursprungligen kallade sig själva Språkvetare som letar ursprunget till indianska platsnamn och personnamn nedskrivna på kartor och i dokument efterlämnade av europeer, är av den uppfattningen att de flesta indianer här talade Munsee, den nordligaste Östalgonkinska dialekten som kallas Delaware. Deras efterlevande kom att kallas Munsee, men inte förrän efter 1727, då kolonisterna fördrev dem från deras sista nedärvda landområden. Namnet Munsee betyder passande nog ”Folket från Minisink”. De flesta munsees, i sin tur, blev en del av den Delaware Indian Nation som formades under deras exil i Pennsylvania och Ohio kort efter det att Minisink slutgiltigt övergavs av sina ursprungliga inbyggare, alldeles innan tiden för den Amerikanska revolutionen. I dag finns ättlingar till detta folk, av vilka en del kallar sig Munsees och andra identifierar sig som Delawarer eller Mohicans, utspridda i exil på platser som Wisconsin, Oklahoma, Kansas och Ontario.
Munsees ursprungliga hemtrakter låg över ett 12.000-kvadratmiles land bestånde av tidvattenområden och skogsland som sträckte sig från Atlanten över piedmontplatåns lågland, åsar och dalar till Appalacherbergen hundra miles längre inåt landet. Landet innefattade de västra delarna av Long Island Sound och nuvarande Connecticut, vidare över New York Harbor och anknytande inland, sydöstra New York och norra New Jersey till nordöstra Pennsylvanias Pconoplatå och Lehigh Valley. Catskillsbergen utgjorde nordgräns; Bershires, Taconicbergen och centrala Long Islands karga tallmarker ramade in territoriets östra gräns. New Jerseys tallskogar utgjorde områdets sydliga gräns. Det höglänta område som delade Delawares från Susquehannaflodens vattenområden formade västgränsen.
”Städer" hade man anlagt på lämpliga platser i hela området. De flesta var små samhällen lagda som små öar i kedjor spridda i ett hav av skog. Många, Manhattan och Minisink var bokstavligen öar. Andra utgjordes av röjningar på väldränerade terrasser med utsikt över floder, strömmar, åkermarker, träsk, myrland och sträckor av sandstränder. Nätverk av familje och vänner länkade samman dessa öar till samhällen.Man kan kalla dessa samhällen vattengrupper, anlagda där det fanns försörjning. Fisk och musslor t ex, men också vid forsar som hindrade mygg att lägga ägg och bli ett bekymmer. Mest var man skogsmänniskor och brydde sig inte särskilt mycket om havet i öster. Strandkanten var förstås en viktig näringskälla. Man kom i sinom tid att sätta segel på sins kanoter, men det var knappast deras mest uppskattade tilltag.
…..
Egalitarian societies
Egalitära samhällen (Jämlika, jämställda samhällen, jämliksträvande samhällen) som definierade av antropologen Morton H Fried är inte samhällen där alla är lika. Inte heller är egalitära samhällen grupper där olikheter vad gäller makt, rikedom eller auktoritet inte existerar. De är istället samhällen där förmåga tenderar att räknas mer än arv. Egalitära folk strävar efter konsensus när man fattar beslut, ger så många som möjligt tilllgång till vad resurser som finns, rättvis fördelning vid distribution av tillgångar, och motverkar tillväxt av hierarkiska orättvisor. Detta uppnår man genom att belöna generositet, förlöjliga överdriven stolthet, samt att uppmärksamma förtjänster bland levande snarare än döda, i avsikt att begränsa möjligheterna att överföra makt till efterkommande som saknar förmåga.
Landet Munsees Det fanns såklart inga förbud mot umgänge med andra. Eller rättare . det valde man ju själva. Men liksom gränsen för gruppen var inte statiskt eller låst. Man välkomnade hjälp från andra folk och man gifte in sig bland grupper av andra indianer som man fann lämpliga. Detta sätt att gifta sig utanför den egna gruppen kallas av etnografer exogami. En tidig religionshistoriker Edward B Tyler myntade begreppet ”marry out or die out”. Var man inte nöjd med konsensusbesluten inom gruppen var man självklart fri att flytta sin väg och skapa en egen grupp. Detta skapade förstås möjligheter att stöta på vänner och släktingar i olika Munsee-talande samhällen likaväl som bland andra närboende Östalgonkinska nationer. Bland dessa grupper fanns förstås de folk som talade ett likartat språk. Ett folk som talade ett sådant besläktat Delawarespråk var de som kallats Nordliga Unami som levde söder om Munsees i vad som nu är staten New Jersey och angränsande delar av sydöstra Pennsylvania. I norr stötte man på folk som talade lite mer främmande Östra Algonquianspråk, Mahican och Quiripi. Munsees tillät också ett stort antal av folk som talade Centralalgonquin, t ex Shawneerna som bosatte sig mellan Minisink Island och Delaware Water Gap mellan 1694 och 1727.
Delawarer - kända grupper
Canarsee
Esopus Esopus wars Treaty
Hackensack
Munsees
Raritaner
Siconeser (Siconesse hos Swanton), ett namn för gruppen Unalachtigo Indianer som består av två huvudgrupper, nämligen Big Siconese och Little Siconese (Chiconesseck). I början av 1620- talet bosatte sig de på Sickoneysincks Kill i dagens Delaware . År 1631 förstördes en bosättning av holländska kolonister kallad Swanendael, (dagens Lewes i Delaware) och dödade 32 kolonister
Unalachtigo
Wappinger
Delawarer : Kronologi fram till 1720
Ursprungligen var det som kom att kallas Delawareindianer autonoma band, snarast släktgrupper, ledda av en stark man, snarast släktäldsten. Man levde i vad som ibland kallas ”vattengrupper”, alltså en släktgrupp kring ett visst vattendrag, i en särskild dalgång. Själva kallade de sig för människor (lenape), andra kallade grupperna mest efter deras geografiska relativa placering. Någon större enhet kände man knappast av. De som talade samma språk ansåg man sig befryndade med. När de vita kom förändrades mycket. Till en början uppstod förstås kamp om handeln och grannfolken Susquehannockerna kuvade till en del Delawarerna och ”gjorde dem skattskyldiga”.
När europeerna kom till Delwarefloden möter de indianer som vi kallar Lenaper eller Delawarer och kanske också någon Nanticokeindiansk grupp i sydväst.
1609
Henry Hudson i holländsk tjänst hittar Hudsonfloden och seglar uppför den.
1630-talet
Ungefär 15 år efter att de första holländska skeppen anlände till Lenapewihittuck (Lenapehoking) kom deras relationer att röra sig kring handelsutbyte.
1631 Siconeserna utplånar det hollänska fästet Swanendael.
Holländarna som mest håller till bland Munsees i trakterna av nuvarande New York (då Nya Amsterdam, där en mer permanent bosättning grundades 1624) planerar uppenbarligen att utöka sin handel med indianerna även vid Sydfloden (Delaware). Man skickar en expedition till Cape Henlopen för att anlägga en handelsstation kallad Swanendael på land som man förhandlat sig till av Sickoneysincksindananerna (Siconeserna), den sydligaste av indianbyarna längs Delawarefloden. Det vanliga för holländare var ju just att anlägga en handelsstation, men när indianerna uppfattade holländarnas närvaro som en försök till att anlägga en plantage, så anfaller de och utplånade kolonin. (Omständigheterna till ödeläggelsen är oklara och kommer mest från De Vries. Det mer plausibla är väl som Linderholm anför att man ville hindra holländarna att handla direkt med Susquehannockerna där. Rountree: Eastern Shore Indians: In the late 1620s a Virginia colonist named William Claibourne obtained English financial backing to set up a trading post on the upper Eastern Shore at Kent Island. Claibourne’s main aim was to establish trade relations with the Susquehannocks and do divert their lucrative trade south into the Chesapeake…In 1631 Claibourne set up a permanent trading post and settlement on Kent Island, thereby attempting to monopolize the head-of-the-bay trade….[The] Kent Island post aparently did not attract as many pelts as the other investors in the venture had hoped. s 86). Susquehannockerna hade efterhand med början 1608 spridit sig söderut till Chesapeakevikens norra del, men kring 1630 hade de expanderat och erövrat stora delar av den övre ”östra” kusten (alltså i princip mitt emot Zwaanendael, men på Delmarvahalvöns motsatta sida)( s 89). Susquehannockerna drev undan Wicomissfolket och kring 1650 hade de uppgått bland Siconeserna (hos Roundtree Chicconese). 1668 hade ställt sig under Nantiokernas beskydd. Eftersom Maryland och Virginia inte sålde eldvapen före 1659 till indianerna vände sig förstås Susquehannockerna till svenskarna och till holländarna vid Delawareviken.
Egentligen hade den lilla kolonin upphandlats av Samuel Blommaert, en av Holländska Västindiska kompaniets grundare och köpet ratifierades av Peter Minuit 1630 (denne Minuit som köpte Manhattan av indianerna och var den holländska kolonins direktör 1626-163).
Det var Blommaert och Minuit som senare övertalar svenskarna att anlägga en koloni i området som kommer till stånd 1638.
Frånsett New York-kolonin kommer nu holländarna att återgå till handel via små handelsposter, eller direkt från fartygen. Lenaperna övervakade nog europeernas försök till kolonisering och satte gränser. Det gäller såväl svenskarnas kolonisering 1638-55 ”Nya Sverige” som Hertigen av Yorks Delawarekoloni 1644-73, 1674-81. Lenaperna behöll viss kontroll över sitt land ända fram till 1680.
Litt:
Narratives of New Netherland, 1609-1664 / edited by Jameson, J. Franklin (John Franklin), 1859-1937. - New York: Charles Scribner’s Sons, 1909. - 478 p. : Index.- (Original Narratives of Early American History)
1638-1655
Nya Sverigekolonin.
När Peter Minuit underhandlar med indianerna om att anlägga en Svensk koloni längs Delawarefloden, ett område som holländarna egentligen övergivit tanken på att exploatera, så lovar lenaperna svenskarna en smal landsträcka lämplig för en handelsstation. Men mer vill man inte att det skall bli.
1644 Lenaperna dödar fyra svenska kolonister
En konflikt uppstår mellan kolonister och lenaper. Indianerna mördar fyra kolonister. Något som en bedömare kallar en lenapisk variant av begränsad krigföring. I själva verket önskade man svenskarna kvar, både för det eventuella handelsutbytet, men också därför att personliga relationer hade utvecklats mellan indianer och svenskar.
Inga krigshandlingar liknande Kieft’s krig i Nya Nederländerna eller våldsamheterna mellan engelsmän och powhatanindianer i Virginien under 1640-talet förekommer över huvud taget i området. Inte heller kommer lenaperna att blanda sig i de fejder som kommer att härja New Englandkolonierna framöver, t ex King Philips krig 1675, eller andra orosfenomen.
Så länge som umgänget med europeerna handlade om ömsesidigt intressanta handelsutbyten och inte om storskaliga åkerbruksplantager, så var allt väl, tycks lenaperna ha menat.
Även om lenaperna utsattes för dödliga epidemier och krig före 1681 så var indianerna mer talrika i området än europeerna. Man tycks också kontrollera de vitas förehavanden. Någon expansion norr om ”The Falls of the Delaware”, nuv Trenton, New Jersy accepterar man inte. Vissa författare liknar förhållanden här mer med den som senare kom att kallas ”The Middle Ground” kring Stora sjöarna, även förhållanden i kustkolonierna i övrigt.
Under 1600-talet, innan William Penn anländer, utvecklas ett fredligt samröre mellan de tidiga kolonisterna och Lenaperna i området. Man föredrog fredliga förhållanden, relgionsfrihet, samnyttjande av landet mm allt för att möjliggöra goda affärsmöjlighter och vinstgivande handel. Ett pidginspråk växer fram som underlättade förståelse och handel.
1660 juni 17
Holländska källor uppger att en del Delawarer börjar lämna sina fädernesbygder. Sju kanoter med krigare, kvinnor och barn färdas nedför Delawarefloden för att bosätta sig bland Susquehannockerna.
1661-63 Smittkoppor bland Minquas som också sprider sig bland Delawarerna.
1663
Weslager uppger att holländska dokument säger att Seneca (=irokeser i alllmähet) attackerade Minquas vid Susquehanna och att ett antal Delawarer ur Armewamexbandet lämnade New Jersey för att hjälpa Minquas med försvaret. Vidare berättas hur irokeserna anfallit delawarer en bit ovanför de svenska nybyggena, ja de hade t o m mördat en gammal svensk farmare och skalperat honom. (Weslager s 133). Sålunda tydliga vittnesbörd om fientligheter mellan irokesförbundet och Delawarerna vid den här tiden.
1664 Den holländska kolonin New Netherlands blir nu brittisk. Karl II av England förlänar kolonin till sin bror James, hertig av York, (Han blir sedemera kung av England under namnet James II). Kolonin kallas alltså nu New York. Med engelsmännen hade Delawarerna svårare att dra jämt.
1674 skickar hertigen av York en ny guvernör till kolonin, major Edmund Andros.
Vid den här tiden pågick fejder mellan Mahikaner och Mohawker kring Albany, Kung Philips krig var på väg att bryta ut i New England (1675) och irokesförbundet terroriserade Susquehannockerna. Andros begrep att irokesförbundet kunde vara en maktfaktor och fann fyndigt på att marknadsföra begreppet ”The covenant Chain”, förbundskedjan, för att skapa förtroende och stöd bland irokeserna. Irokeserna kallade Andros för Corlaer, en term som kom att användas för att titulera en rad senare guverörer. Egentligen var Corlaer en förvrängning av holländaren Arent Van Curlers namn. Curler som var en favorit bland indianerna i den New Netherlands.
1675 13 maj
Andros arrangerar en fördragskonferens i New Castle, mellan koloniala styresmän, fyra Delawarer från New Jerseysidan. Dessa Delawarer ansågs mest fientliga till engelmännens närvaro. Andros förklarade sin vänliga inställning till indianerna och skapade till slut uppenbarligen förtroliga förhållanden. Lite i motsats till situationen i Maryland och Virginia. (Det är lustigt f ö. Andros talade av olika skäl såväl danska som svenska obehindrat. Vid fördragets sluförande gav Andros indianerna presenter, fyra rockar och fyra ”lapp-cloathes”. Samedräkter!!?? [Weslager s 146])
Fler och fler nybyggare koloniserade New Jerseysidan av Delawarefloden. Landet hade vederbörligen köpts av indianerna 8 februari 1673. (Weslager s 147) Och fler landköp blev det. Även om de vita inte var många på västsidan av Delawareviken så störde de indianernas jakt och sedvanliga leverne. I söder hade Siconeserna i stort sett försvunnit och andra grupper drog norrut t ex till stamfränderna vid Shackamaxon (nuv Kensington).
Archives of the State of New Jersey lär skall innehålla ett antal referenser till de vitas landköp.
Sjukdomar, sprit och allmänt elände börjar karaktärisera indiansamhällena i allt högre usträckning. Detta skapar förstås spänningar gentemot de vita nybyggarna.
1675 omkring
Susquehannockerna försvinner ur historien som en egen grupp. De uppgår antagligen i irokesförbundet och lär väl till stor del ha utgjort vad som senare kom att kallas Mingos.
Jennings, Francis
Glory, Death, and Transfiguration : The Susquehannock indians in the Seventeenth century. - (Proceedings of the American Philosophical Society ; 1968:1) JSTOR
1677
Lee Sultzman hävdar (Delaware History) att Delawarerna tvingades betala årlig tribut vid Conestoga efter 1677. Lenaperna blev en del av ”förbundskejdan” (Covenant chain), en ickedemokratisk allians där endast irokesförbundet hade makt och hade rätt att tala i rådslag. Allmänt så betraktade irokeserna Delawarerna och andra medlemmar av ”Förbundskedjan” som underlägsna ”De sex nationerna".
1682
Andros efterträds av Thomas Dongan, som var guvernör i New York 1682-1688
1682 15 juli William Penn köper land av Delawarerna
Innan Penn själv kom till Amerika skickade han sin kusin William Markham som ställföreträdare, i avsikt att handskas med administrativa frågor. Markhams första steg var att söka hjälp av en sakkunnig, som i det här fallet var svensken Kapten Lasse Cock, erfaren vad gällde indianfrågor talade han också Delawarespråket flytande och hade ett gott anseende bland indianerna.
Först holländare, sedan svenskar, därefter engelsmän och nu går styret av det gamla Delawarelandet över till Kväkaren William Penn som nu via Markham köper land av Delawarerna. Det gäller ett område som utgörs av hela västra Delawarevikens kust samt landet mellan floden och Lord Baltimore’s Maryland. Territoriet nådde norrut så långt som till 43e breddgraden. (Lands from the falls of the Delaware opposite Trenton extending to Neshaminy Creek in Bucks County, including thee small islands in thre river.) Han har fått landet som förläning (grant) av Charles II och hertigen av York. Det är ett land där de flesta Delawarerna bor. Varför Markham ville åt just den här trakten, säger Weslager, är för att Penn ville ha land för sin privata egendom vid Delawarefloden norr om Philadelphia, och där Pennsbury senare uppstår. Penn betalar bra för landet. Hans hederliga sätt eller enkla auktoritet tycks ha skapat acceptans såväl bland holländare, svenskar och indianer, att nu var landet hans, baserat på engelske kungens förläning.
Innan Penn själv kom till Amerika skickade han sin kusin William Markman som ställföreträdare, i avsikt att handskas med administrativa frågor. Markhams första steg var att söka hjälp av en sakkunnig, som i det här fallet var svensken Kapten Lasse Cock, erfaren vad gällde indianfrågor talade han också Delawarespråket flytande och hade ett gott anseende bland indianerna.
Initialt forsätter det fredliga förhållandet mellan nybyggare och indianer. Det är bara det att nu börjar europeerna bli många.
1683 23 juni. Penn köper mer land av Delawarerna.
Sedermera var Penn personligen närvarande vid andra landköp. Så t ex 23 juni 1683. Nu köps land mellan Neshaminy och Pennypack creeks, ett land som hänger samman med det som Markhams köpt tidigare. En av de säljande hövdingarna är Tamany (Tamanend). Av andra indianer köper Penn samma dag (eller dagen efter) land som sträcker sig längs Neshamin Creek.
1683 2 oktober.
Land som ligger mellan Chester Creek och en flod som indianerna kallade Quing Quingus (nuv Duck Creek, i Delaware). Västgränsen för landköpet angavs till ”så långt som en man kan till häst rida på två dar”. Somliga historiker har antagit att Duck creek var en sydgräns för Delawarelandet, men Penn och hans agenter såg ingen mening i att utsträcka landköpen söderom Duck Creek, då man ansåg att engelmän köpt det landet under Hertigen av York-tiden. Likaså angavs landets norr gräns som belägen så långt bort en man kan gå till fots på två dagar. Detta förebådar i mycket vad som senare skall hända med ”The walking purchase”.
Det köptes mer land, men det viktiga är att Penn systematiskt utökade sina landanspråk längs Delawareflodens västra strand. Alla landköpen utgjorde hjärtat i Penns koloni. Philadelphia, Chester, Marcus hook, Wilmington, New Castle. Många gånger betalade han indianerna en gång till, vad som redan köpts av svenskar eller holländare. Nu var det bara en skillnad: Indianerna förstod mycket väl att de för all tid överlät sitt land till engelsmännen.
Penn hade heller inget intresse av att fördriva indianerna från landet de sålt. Man menade att där indianerna hade sina byar ändå var deras land och detta kunde inte säljas vidare av de vita. Så länge Penn levde, levde han med den uppfattningen att indianer och vita kunde leva i fred och under hans levnad inträffade inga mindre roliga incidenter vad gäller detta.
Mer konkret så hade indianerna vid försäljningen av land 1683 till Penn, landet mellan Christina River och Chester Creek, reserverat för sitt eget bruk land längs Brandywine en engelsk mile på var sida. Detta landet innefattade byn Queonemysing vid Big bend och det gav dem också tillgång till floden för fiske och rätten att jaga i landet som omgav floden.
Mycket av folktraditionen berättar om Penns omsorger om indianerna och om umgänget med dem. Den berättelse som lever kvar längst är den om hans förhandlande med Delawarerna under ett mäktigt almträd vid Shackamaxon, ett helt obekräftat möte som förevigats i den välkända tavlan av Benjamin West. (Nedan).
Fortfarande sålde alltså Delawarerna själva land, utan att fördenskulle irokesförbundet lade sig i processen, eller hindrade den. Redan nu skall emellertid Delawarerna ha betraktas som kvinnor i ”Förbundskedjan”, The Covenant Chain. Mer om detta kring fördraget i Lancaster och sidan om ”Diplomati”.
1718 William Penn dör
Penn vistades bara fyra år i Amerika av tiden mellan 1682 och 1718. Att det var hans personliga auktoritet som skapade mycket av lugnet i kolonin står utom allt tvivel. När Penn inte var där började oroligheter att skymta vid horisonten. Efter hans död blev hans andra hustru Hannah Callowhill ansvarig för hans affärer, och de tre söner Penn hade med henne blev arvtagare till Penns land.
Oro uppstod efter hand bland indianerna. Viltet blev mer sällsynt, marknaden för bäverskinn gick ner i Europa. Efterfrågan på hjortskinn skapade nya jakt och handelsmönster. Män i England, särskilt på landet, bar nu hjortskinnsbyxor och jackor, något som naturligtvis var högst vanligt i de Amerikanska kolonierna. Hjorten var nu sällsynt i Delawaredalen och de indianska jägarna fick bege sig bortåt Elk River och till Susquehanna, vilket tvingade dem att vara hemifrån långa tider.
Många av indianbyarna i Delware och södra New Jersey hade övergivits i takt med att de vita blev allt fler. En mycket decimerad delawarebefolkning hittar vi nu i skilda enklaver längs västra Delawarefloden.
1. Den första var Tulpehocken,
En större by, eller samling av byar låg i övre Schuylkills avrinningsområde i Pennsylvania mellan South Mountains och Blue eller Kittatinny Mountains, i en rik, vacker dal kallad Tulpehocken, efter den största Delawarebyn som låg i trakterna av nuvarande Stouchsburg. Andra små byar finner vi utspridda i dalgången längs Tulpehocken creek som tidigare mest varit delawarernas jaktmarker. Om det sistnämnda se:
Brunner, David B. 1835-1903
The Indians of Berks County, Pa., being a summary of all the tangible records of the aborigines of Berks County, with cuts and descriptions of the varieties of relics found within the County. - Second and revised ed. - Reading, Pa. : Eagle book Print, 1897. - 257 p : ill. Index. + Pl.
Delwarerna som tidigare levt nedströms (bl a Shackamaxon och Passayunkbyarna) kunde inte stå emot inflödet av tusentals Tyskar, Schweizare och Skotsk-irländare som strömmande in i Philadelphia. Engelska och Walesiska kväkare hade redan förvandlad de skogklädda områdena mellan Delaware och Schuylkillfloderna till livliga kommersiella centra med varv, banker, pubar, kyrkor och hundratals bostäder av tegel. Man såg ingen ände på de vitas befolkningstillväxt. 1717 hade de räknats till över 10.000. Philadelphia såg ut att växa till den största staden i de tretton kolonierna.
Du Ponceau, Peter Stephen 1760-1844
A memoir on the history of the celebrated treaty made by William Penn with the Indians under the elm tree at Shackamaxon, in the year 1682. - 1836.
De tidiga nybyggena Wilmington, New Castle och Chester fick Delawarerna att flytta norröver och man samlades kring Schylkill i några små byar. Utvecklingen av staden Philadelphia fick andra att flytta nordväst mot Delawareflodens huvudvatten där de kände sig någorlunda ostörda för en tid. Delawarer från skilda små bosättningar drogs mot Tulpehockenbosättningarna. Bland dem märks Okehocking, vilka övergav landet i Chester County där Penn skapat en reservation åt dem. Prolemen började bli märkbara. Även om delawarerna önskade vara ifred från de vita, så kunde de inte klara sig utan deras varor.
Bland de namn på ledare som nämns bland indianbyarna som börjar uppstå i övre Schuylkill finns Manangy, Skalitchy och Sassoonan (Alumapees eller ibland Olumapies). Skalitchy kan vara en ättling till Tamenund, eller rent utav vara densamme. Manangy figurerar en hel del i gamla koloniala dokument. Han var tidigare ledare för ett av Delawarernas band som bodde när ”the falls of the Delaware” i trakten av Trenton, men när indianerna började samlas åt Tulpehocken till så suddades dessa tidigare små geopolitska bands identitet ut helt och hållet. En del grupper hade förintats av sjukdomar, andra hade reducerats till att endast omfatta en eller ett par famljer.
Även om indianerna bosatta i Tulpehocken kallades Delawarer så börjar begreppet Unamidyka upp i gamla dokument från tiden. Begreppet användes mest för att skilja dem från Munsies.
Myndigheterna i Pennsylvania hade uppenbarligen ett stort behov att ha någon utvald indianledare att förhandla med bland dessa splittrade grupper av Delawarer och de försökte därför göra Sassoonan till titulärhövding över såväl Unami som Munsies.
2. Brandywinedelawarer.
Den andra enklaven bestod av Delawarer som levde i Brandywineflodens dalgång och deras största by kallades Queonemysing och ett antal byar fanns omkring.
Namn på ledare som levt kvar är Oholykon, Peyeashickon och Wililikyona samt en ledare som tycks ha besuttit större inflytande över hela Brandywinegruppen, Checochinican. Så länge som den här gruppen levde kvar kring Brandywine fungerade de som en oberoende politisk grupp, självständiga gentemot Sassoonan och Unamidelawarerna i Tulpehocken.
3. Delawarerna vid "The Forks"
Den tredje gruppen bebodde ett område där Lehigh River, även kallad West Branch, flödade samman med Delawarefloden. Landet kring flodernas sammanflöde, och landet kring de två flodernas sträckning ända bort till Blue Mountains, kallades ”The Forks”. Begreppet kunde utsträckas till att gälla landet norrut från Tohickon creek (Tohiccon) till Kittatinnybergen. Här hade sedan länge varit jaktmarker för Unalimi-Delawarerna, eller ”upstream” people. Området associerades med släkter som leddes av Menakihikon, Tishecunk (Tishcohan), Lappawinzo (2) och Nutimus. De hävdade att landet aldrig sålts till William Penn. Byarna här blev också tillflyktsorter för ett antal indianfamiljer som tvingats lämna New Jersey. Kända är också Tatamyfamiljen och en del andra Delawarer från Minisink som kom dit. Kapten Harris, en uppmärksammad Delaware, tog sin familj med sig över floden för att bosätt sig vid Pocooco. En av hans söner ”Honest John” flyttade också från Trenton till ”The Forks. Han är mer känd som Teedyuskung.
Tishcohan målad av Hesselius, nedan Lapawiwnzo
Dessa Delawarer som levde vid Tulpehocken längs Schulylkil, längs Brandywine och vid ”The Forks” skall man komma ihåg, levde fortfarande på land som tillhört dem så länge någon kunde minnas. William Penn hade lovat att han aldrig skulle tillåta någon att lägga beslag på det. Men nu var han död och Pennsylvanias guvernörer brydde sig inte om påstådda muntliga löften. Dessutom var de beroende av provinsens officiella indianpolitik som involverade relationer till Irokesförbundet ”De fem nationerna”. Och de
spelade roll. Av inte fullt klarlagda skäl hade Delawarerna sedan några år varit helt i Irokesernas händer. Se mer sidan ”Diplomati” och Weslager s 180-181 och nedan 1709.
Buck, William
Lappawinzo och Tishcohan : chiefs of the Lenni Lenape. - 1883. - Jstor
Colonial records of Pennsylvania (Archive)
Minutes of the provincial council of Pennsylvania Vol 3. - 1852.
1709 26 juli
Sachemerna Owechela, Passakassy, Sassoonan och Skalchity träffade guvernör Charles Gookin och hans rådsmedlemmar i Philadelphia. De ville informera guvernören att de tänkte företa en resa i syfte att besöka ”De fem nationerna” och de hade förberett sig med 24 wampumbälten att använda som tribut. Resan ställdes väl in då irokeserna meddelade att de tänkte komma ner till Conestoga för att motta tributen, både från Delawarerna och från Marylandindianerna ”who are all Tributaries to the said five nations.” (Colonial Records 2 s 471)
1712 19 maj
Sassoonan, Skalitchy och elva andra delawareledare mötte guvernör Gookin och hans råd. Skalitchy som talesman för delegationen informerade guvernören att ”many years ago being made Tributaries to the Mingoes or 5 nations & being now about to visit them” och ville visa guvernören de 32 wampumbälten som skulle utgöra tributen. Man visade Gookin också den väldiga fredspipa man fått av irokeserna. Den bestod av ett stort huvud av sten och fjädrar placerade så att de liknade ett par vingar. De hade alltså fått pipan av ”De fem nationerna ”who had subdued them and obliged them to be their tributaries”. Och pipan var ett tecken på deras relation. (Colonial records 5 s 402)
Delawarerna i Öst : Kronologi 1720-
1720-Alleghany plateau
Redan vid 1720-talet började många Delawarer flytta västerut. En del ända in i Ohiolandet. Andra följde efter, senare. Ett flertal orsaker till missnöje bland Delawarerna är tydliga, men det är också klart att de en gång var kuvade av Susquehannockerna (före 1638) som i sin tur tillintetgjordes av irokeserna före 1675. Irokeserna gjorde också anspråk på att ha Ohiolandet som jaktmarker, med hänvisning till krigiska segrar.
Pennsylvanierna fick fler och fler skäl till att suga åt sig mer och mer av Delawarernas land. I Synnerhet efter det att Guvernör Keith lovat bort landet kring Tulpehocken till Palatinertyskar (som först lyckats övertyga Irokeserna om att de skulle bosätta sig vid Mohawkfloden). Landet där var ju aldrig sålt till Pennsylvania eller till någon annan över huvud taget. Guvernör Keiths löften måste på något sätt redas ut. Man låter James Logan, Conrad Weiser och Shickellamy ordna med det. Shickellamy var ju irokesförbundets uppsyningsman (antagligen också ”half king”) här i södern. Av irokeserna kuvade indianska grupper samlade man kring Susquehanna. Pennsylvania som insåg värdet av en fast allians med irokeserna förmår dem, via Conrad Weiser, som ju faktiskt var en Palatinertysk i andra generationen, men uppvuxen bland mohawkerna, att realisera irokesernas självpåtagna makt över Delawarerna och andra underlydande stammar. Man har låtit Delawarerna själva handskas med landavträdelser, men efter fördraget i Lancaster 1744 markerar irokeserna vem som bestämmer. Naturligtvis med engelsmännen som påhejare i bakgrunden. Delawarerna förlorar mer och mer land.
Vid den här tiden är det slut på Delawarernas släktbaserade grupper. Det går allt mer mot lokala byar, ofta sammansatta av flera släkter, ja olika ”stammar”. Nu utkristalliseras också tydliga sachemer, ledare, som i kraft av nödvändigheten blir deras ledare och språkrör. (Möjlig genealogi för Tamenund)
1723 våren
15 familjer från Schoharie, (Palatinertyskarna) som levde i ett tyskt nybygge ca fyrtio miles väster om Albany, flyttar sina bopålar till Pennsylvania. Vid Tulpehocken tar de sig land att bo och odla på utan fråga efter myndigheternas tillstånd och naturligtvis utan att fråga indianerna som faktiskt ansåg att det här landet hade aldrig sålts till några vita. Tvärtom dalen var kärnområdet i Sassoonans (Sassoonan som ju blivit en av de vita utsedd till en slags tituläröverhövding bland delawarerna), flyktingbosättningar, som nu förutom Delawarer bestod av Shawneer som hade flyttat in bland dem. Guvernör Keith, som sökte allianser hade nämligen varit upp i Albany och inviterat Palatinertyskarna till Pennsylvanien, där de snart slog ned sina bopålar. På indianernas mark.
Walton, Joseph S.
Conrad Weiser and the indian policy of colonial Pennsylvania / Joseph S Walton. - Philadelphia : George W Jacobs, 1900. - 420 p. : Index.
1727-1756
Gentemot irokeserna tributskyldiga indianer samlas vid Shamokin (nuv Sunbury). Först anlände troligen Shawneer. Shamokin (2) blev den största och en av de viktigaste indianska bosättningarna i Pennsylvania. Det var inte bara en indiansk stad utan serie av bosättningar på en ö och på båda sidor om floden. 1745 beskrev missionären David Brainard den så och han angav att antalet indianer där var 300, hälften Delawarer och de andra Seneca och Tutelo.
Wyoming, en by ovanför Shamokin på norra grenen av Susquehannafloden (Nuv Wilkes-Barre) med goda jaktmarker var av yttersta vikt för ”De sex nationerna”. Den som dominerade Wyoming hindrade vit expansion norrut från Pennsylvania in i irokesernas kärnland och kontrollerade den vägen för diplomatisk verksamhet mellan Onondaga och Pennsylvania. (Susquehannadalen hade ju ursprungligen tillhört Susquehannockerna, Minquas, Minkesser, Andastes) och som William Penn köpt land av tidigare, men irokeserna hävdade rätt till det landet därför att de hade underkuvat Susquehannockerna efter 1675).
1737 Walking Purchase. Som ett sätt att lösa problemet med att guvernör Keith lovat Palatinertyskarna att bo kvar kring the Forks of the Delaware, tvingar man fram ett nytt landköp, utfört på det mest hänsynslösa sätt. All opposition tystas av irokeserna. Väl att märka är att bland de som skulle lösa problemet fanns ju Conrad Weiser, som var född Palatinertysk, men också uppvuxen bland irokeserna i Mohawkdalen.
När Pennsylvanien och James Logan fått som de ville, med hjälp av Canasatego och irokeserna avsattes tio kvadratmiles vid ”The Forks” of the Delaware som en reservation åt indianerna. Dett mildrade inte indianernas ilska gentemot the Walking Purchase. De vägrade att flytta. Då kallade James Logan återigen in irokeserna. Se 1742.
[Åsikten att The Forks egentligen inte var ett traditionellt område för indiansk bosättning utan en neutral plats för konferenser och överläggningar hittar vi hos Kieffer s. 2 i boken:
Some of the first settlers of ”The Forks of the Delaware” and their decendants / being a translation fro the german of the record books of the First Reformed Church of Easton, Penna. : From 1760 to 1852. / translated and published by Henry Martyn Kieffer. - Pennsylvania : Eastton, 1902. - 404 p. : ill.
Innehåller kyrkböcker typ födda och döda i den kalvinistiska First Reformed Church of Easton. Har sitt uppebara värde, men bara bitvis för indianhistorikern.]
1741 hade de Mähriska bröderna grundat en annan missionsby i Pennsylvania bland Delawarerna (Lenape) kallad Bethlehem. Härifrån utgick ett missionsarbete som etablerade ett antal andra missioner bland indianerna i området. Folket delas mellan mer stridbara traditionalister och fredligare missionsindianer. SE:
1742 En stor kontingent av hövdingar från ”De sex nationerna möttes i Philadelphia 10 juli där alla delawarer tvingades bort från ”The Forks”. De två platser Canasatego hänvisade Delawarerna till var vid Susquehannafloden, där andra tributskyldiga indianska grupper samlades under irokesiskt överinseende. Irokesernas ”half king” eller uppsyningsman här var förstås Shickellamy fram till hans död 1748, och därefter tog hans son John vid. Sassoonan och hans folk flyttade också över till Susquehannaområdet från Tulpehocken, och Sassoonan satte upp sina bopålar i en gammal indianby kallad Paxtang vid mynningen av en flod med samma namn (nära nuv Harrisburg). Han Owechela, Passakassy och Skalitchy var bosatta där 1709. Senare flyttade han och en broder, Lingehanoa till Shamokin med en del följeslagare.
Efter att ha lämnat Brandywineområdet, bosatte sig också Checochinicans band vid Paxtang, där redan en del Shawnee och Conoy bodde. I sinom tid blandade sig Brandywinedelawarerna med Sassoonans folk, som redan blandat sig med Shawneer. William Penn förklarade emellertid Sassoonan som ledare för hela gruppen.
Efter rådslaget 1742 flyttade så också Nutimus, Lappawinzo, Tishecunk och flertalet på Canasategos order till Susquehanna. En del bosatte sig vid Shamokin, några till Wyoming, en annan liten grupp anlade en liten by vid mynningen av Nescopeck creek. Den blev känd som Nutimys stad. Dit flyttade en del Shawnee och Mahikaner. Munsies som ju levde norröver inkluderades i ”The Walking Purchase” och de var bosatta på land som irokeserna gjorde anspråk på och behövde inte flytta för tillfället.
1744 Fördraget i Lancaster. Se också ”Diplomati och förhandling"
Vid fördraget i Lancaster för Canasatego sitt berömda yttrande om Delawarerna som ”kvinnor”, alltså ett kuvat folk som på nåder införlivats med irokesernas ”Förbundskedja” (The Covenant Chain). I ett Appendix till Jeffersons ”Notes on the State of Virginia” skrivet av Charles Thompson (vars sympatier var pro-Delaware, säger Weslager, talas om att De Sex Nationerna hade gjort kvinnor av Delawarerna. Thompson hävdar att, som han skriver ”The Lenopi” var så hårt pressade av irokeserna att de tvingas tigga om fred, vilket beviljades dem ”on the condition that they should put themselves under the protection of the Mingoes (Six Nations, säger Weslager. Varför inte Susquehannock/Mingo?) confine themselves to raising corn, hunting for their subsistence of their families, and no longer have the power of making war. This is what the Indians call making them women. And in this condition the Lenopis were when William Penn first arrived and began the settlement of Pensylvania in 1682.”
1747-1752 ”The Delaware Interregnum” enligt Francis Jennings.
Efter Olumpais (Sassanoons) död 1747 träder ingen riktig ledare fram bland delawarerna. Francis Jennings har kallat tiden för ett interregnum. Pisquetomen, Sassanoons son spelade emellertid en viktig roll.
1747. "De sex nationerna” (Haudenosaunee, mestadels allierade med England) skickar två ”uppsyningsmän” (emissarier) ”half kings”, Tanacharison, en Seneca, och Scarouady, en Oneida, som som kall bosätta sig i där.
1749 Pennsylvania stärker banden till Irokesförbundet
Canasatego för irokeserna och andra indiangrupper bl a Delawarer och Naticoker, möter Pennsylvanias styrelse. Ett möte utan tvekan ordnat för att stärka banden mellan Irokeserna och deras lydfolk å ena sidan och Pennsylvania å den andra.
Canasatego tar här ansvar för vissa sydliga grupper som torde tillhöra förbundskedjan. Han hävdar att Maryland förslavar indianer och håller dem fångna så att de inte kan resa norrut till säkra land som irokeserna ansvarar för. Nanticokerna t ex ber Canasatego att lösa den frågan genom ingriande av Pennsylvanien. Se sid (Colonial Records of Pennsylvania 5 s 402).Shawneer och ”Nakna indianer” Twightwee (som senare blev berömda som Miamis) för att söka en fristad längs Susquehannafloden under ”De sex nationernas” överinseende ögon.
Det kan tyckas märkligt, anmärker Weslager, att Pennsylvanias styrelse tar på sig indianproblem genom att låta migrerande främmande folk slå sig ned i provinsen där hetlevrade skotsk-irländska nybyggare, villiga att spilla indianskt blod för minsta sak, och med unga vilsna indiankrigare kringvandrande bland gränsbebyggelsen i jakt på rom och spänning, bredvid pacifisktiska kväkarelement i Pennsylvanias råd som krävde humana åtgärder om spänningar uppstod. Här krävdes diplomatiska snillen för att lösa de uppseglande problemen. En sådan lösning var att förlita sig på ”De sex nationerna” som kunde handskas med indianfrågan och som man insåg kunde bli en viktig partner till Pennsylvania. Det var tre personer som var nyckelfigurer i det skeendet. James Logan, en irländskfödd kväkare utbildad i England som stundtals fungerade som sekreterare i rådet och innehade flera andra viktiga poster fungerade de facto som ”superintendent of Indian Affairs”. Logan hade stöd i en riktig gränsman, Conrad Weiser, indianambassadör och tolk. Den tredje viktiga i sammanhanget var Shickellamy, en intelligent Oneidaindian (ev Susquehannock/Andast/Mingo) som skickades av Onondagairokesernas råd att fungera som en ”resident agent”, d v s att hålla koll på de till Pennsylvania inflyttade indianska grupperna.(se site Mingo)
1755 anföll ickekristna Delawarer missionen vid Gnadenhütten, Pennsylvania (Nuv Lehighton, Pn). Man brände ner byn och dödade flera missionärer. De flesta indianerna lämnade området för att skapa sig en ny hemvist i Ontario, Canada. Än i dag lever de där kända som ”Moravian on the Thames” (2)
Mähriska bröderna inleder missionsarbete bland Lenape efter 1740. Folket delas mellan mer stridbara traditionalister och fredligare missionsindianer. SE:
Kvinnliga go betweens
Agnew, Daniel 1809-1902
Logstown, on the Ohio : a historical sketch. - Historic Pittsburgh General Text Collection. Table of contents
Darlington, Mary Carson 1824-1915
History of Colonel Henry Bouquet and the western frontiers of Pennsylvania, 1747-1764 / collected and edited by Mary Carson Darlington. - Privatedly printed : ca 1920. - 224 p. : Index. Contents.
1753 Fort Le Boeuf
1754 Fort Duquesne
Thomson, Charles 1729-1824
Causes of the alienation of the Delaware and Shawanese Indians from the British interest. - 1867
1755 Braddock expedition
1755
Anfallet på missionsstationen Gnadenhütten (I).
Klyftan mellan traditionalister och missionsindianer leder till att indianer och fransmän under 7-årskriget anfaller missionsbyn Gnadenhütten (I) och dödar 11 missionärer. De flesta indianerna flyr emellertid till Ontario, Candada där de blir kända som ”Moravian of the Thames”. (När man talar om Gnadenhütten-massakern är det emellertid den som utspelas under Amerikanska frihetskriget
som vanligen menar. Byn låg då inte längre i Pennsylvania utan i Ohio.
1758 Fort Stanwix
1758 Fort Ligionier
1758 Fort Bedford
1759 Fort Pitt
1760 Fort Venango
1761-1763 Fort Sandusky
1763 Pontiacs war Page Pontiacs rebellion
1761-1763 Fort Sandusky
1769 Daniel Boone At the treaty of Fort Stanwix, the Iroquois but not the Shawnee, had ceded their claim to Kentucky to the British. In spite of this, or without knowingh that, Boone began a two-year hunting expedition in Kentucky On May 11, 1769. 1773 on September 25,Boone packed up his family and, with a group of about 50 emigrants, began the first attempt by British colonists to establish a settlement in Kentucky. Following the Treaty of Fort Stanwix, American Indians in the region had been debating what to do about the influx of settlers. This group had decided, in the words of historian John Mack Faragher, "to send a message of their opposition to settlement…." James Boone and William Russell's son Henry were captured and gruesomely tortured to death. The brutality of the killings sent shock waves along the frontier, and Boone's party abandoned its expedition. The massacre was one of the first events in what became known as Dunmore's war.
1771 Delawarerna i New Jersey
Längre fram när det börjar uppstå konflikter och bekymmer drar somliga Delawarer västerut. De flesta Delawarer i New Jersey bryr sig emellertid inte om de västligt boende gruppernas anmodan om att de skall flytta till dem bortom bergen 1771, alltså till Ohiodalen. De flesta stannar i New Jersey också när Brothertonindianerna (missionär John Brainerd) flyttar till New York 1802. I någon mån hade de assimilerat en europeisk livssti. Trots regleringar, rasism, krig och landförluster så erbjöd Delawaredalen resurser och familjeband som gjorde det till deras hem. (Soderlund s 11)
1772-1782
Årtionden tidigare hade många Lenape utvandrat västerut till Ohio för att slippa kolonisternas förtryck och pressen från irokeserna i New York. Många av Lenapernas band samlade sig kring huvudbyn Coshocton vid Muskingum River. Här fanns ett antal missionsbyar kallade Schoenbrunn (1772), Gnadenhütten (II) grundad av David Zeisberger (2) och Salem vid Tuscarawas River. Det var här den grymma Massakern vid Gnadenhütten 1782 utspelade sig. (2)
1774 Lord Dunmore's war
1775-1783 American Revolutionary war
1780 Brotherton Indians
- Christian Munsee
- Gnadenhütten 1782 in Ohio. Archive.org
1785-1795 North West Indian War (Little Turtles war)
Fördrag och landöverträdelser
Keyser, Charles S. (Charles Shearer), 1825-1904
Penn's treaty with the Indians. - Philadelphia : D McKay, 1882. - 99 s. : ill.
Walton, Joseph Solomon, d 1912
Conrad Weiser and the Indian policy of colonial Pennsylvania ..- Philadelphia : G.W. Jacobs & co, 1900. - 418 s.
Treaty of Lancaster 1744 s. 93ff
Thomson, Charles 1729-1824
Causes of the alienation of the Delaware and Shawanese Indians from the British interest. - 1867
Nya Sverige
Johnson, Amandus
The Swedish Settlements on the Delaware 1638-1664. - 1911. - Vol 1 Vol 2
Acrelius, Israel
Beskrifning om de Swenska Församingars forn och närwarande tilstånd uti dest så kallade Nya Sverige, sedan Nya Nederland….1759.
Acrelius, Israel
A history of New Sweden ; or The settlements on the River Delaware. - 1874. 2
Ahnlund
Nya Sverige. - Ymer 1937.
Arfwedson, Carl David, 1806-1881
A brief history of the colony of New Sweden (Volume 18) - In Pennsylvania-German Society. Proceedings and addresses ... Dec. 8, 1907. vol. 18
Campanius, Johannes
[Luther, Martin]
Lutheri Catechismus : ofwersatt på American-Virginiske språket. - Stockholm : Burchardi, 1696. - 160 s. Alt digitalisering. Om katekesen.
Donck, Adriaen van der, 1620-1655
A Description of the New Netherlands. - 1649
Holm, Thomas Campanius
Kort beskrifning om provincien Nya Sverige uti Amerika, som nu förtiden af the Engelske kallas Pensylvania… / utsirad af Thomas Campanius Holm. - Stockholm : Tryckt uti Kongl. Hoftr…., 1702. - 190 s. : ill.
Holm, Thomas Campanius
Description of the province of New Sweden : Now called, by the English, Pennsylvania, in America. - 1834. - Philadelphia : M’Carty & Davis, 1834. - 166 s. : ill.
Jacobowsky,
Litteraturen om Nya Sverige
Odhner, C. T.
Kolonien Nya Sveriges Grundläggning 1637-1642. - Historiskt bibliotek : Tredje delen.
Kalm, Pehr
Pehr Kalms Resa Till Norra Amerika…: Tredje delen. - 1915. (Vol 1-2)
Norberg, Otto
Svenska kyrkans mission vid Delaware i Nord-Amerika : (i F D kolonien Nya Sverige). - 1893.
Narratives of early Pennsylvania, West New Jersey and Delaware 1630-1707 / by Myers, Albert Cook 1874-1960 ed.
Jameson, John Franklin
Willem Usselinx: Founder of the Dutch and Swedish West India Companies. - G. P. Putnam's Sons, 1887. - 234 p. - (Papers / American historical association ; 11:3)
Jameson, John Franklin
Willem Usselinx: Founder of the Dutch and Swedish West India Companies. - New York : G P Putnam’s sons, 1887. - 234 p. - (Papers / of the American Historical Association ; Vol II:3)
Index.