Indianerna i Subarktis
subarktis kulturområde
Superscript
subarktis kulturområden
Subarktis indianer i Kanada wiki
Litteratur
Mackenzieområdet
(Öster om Klippiga Bergen)
Cordillerans folk
(British Columbia och Yukon)
alaskafolken
algonkintalande folk i östra subarktis
Cree - Wiki
Ojibwe
Montagnais (Innu) -Naskapi
Algonkinska språk
Anishinaabe
Anishinaabe clan system
Anishinaabe traditional beliefs
SUBARKTIS SOM KULTUROMRÅDE - ALGONKINERNA
Gör man ett försök att dela in det algonkinska området i indianska grupper med bestämda namn, eller ens en bestämd dialekt stöter man på problem. Flera orsaker finns till detta.
Rent språkligt är området ett kontinuum av dialekter snarare än skilda språk. Detta kontinuum har en kärna, men en vag kontur.
Rent generellt finns två språkliga kontinuum. Det ena är Cree-Montagnais-Naskapi, som lätt kan sägas vara variationer på ett tema, snarare än bestämda entiteter. Likadant förhåller det sig med det andra kontinuumet, de åtta Ojibwadialekterna.
”Stamnamn” som dyker upp i texterna indikerar också på klara demarkationslinjer mellan folk, men dessa är också stadda i ständig förändring, såsom de flesta indianska grupper är.
Ibland relaterar dessa stamnamn till språkliga (om än flytande) gränser bland folk som aldrig fokuserade på något annat än betydligt mindre grupper också de stadda i konstant förändring, med alltid föränderliga namn och beteckningar.
För att krångla till saker ytterligare så finner vi dessa språk, Cree och Ojibwa, också inom andra kulturområden, som präriens och det Östra skogslandets.
GENERATIONSDIALEKTER I ETT FLYTANDE SPRÅKKONTINUUM
Distinktionen mellan såväl dialekter inom ett språkområde, som dem emellan var flytande. Idag kan många algonkintalande indianer tala både Cree och Ojibwa (ofta i många dialekter) precis som de kan kommunicera på franska och engelska. I en del samhällen är skillnaden mellan de äldres och de yngres språk sådan att man kan tala om generationsdialekter. (Feest s 74)
INDELNINGEN AV DE ALGONKINSKA GRUPPERNA
På den här sidan gör vi i alla fall en grov indelning av grupper som de studerats i historisk tid. Man skall bara hålla i minnet att varje försök att kartlägga indianfolk bara gäller för en kort historisk tid. Utveckling och anpassning skapade nya allianser och nya grupper. Som vi kan läsa på annat håll så var ju folkens lust att kategorisera snarast vi och dom. D v s den egna gruppen heter ”människor, vi” eller motsvarande. Andra kan sägas med grekernas sätt att se samma sak som barbarer, talare av främmande språk. Ofta fick de geografiska bestämningar som ”de som bor kring sjön Abitibi” eller liknande. Faktum är ju att några år senare kanske en helt annan grupp människor levde där, men kallades för precis samma sak. Eller så börjar man kalla gruppen efter deras ledare. Eller något helt annat. Inte undra på att tidigare tiders forskare blev förvillade. Här fanns många namn för sak.
Om det här kan vi läsa på annan plats. Här nedan några schematiska kartor som illustrerar huvuddragen av hur vi delar in subarktis algonkinindianer. (Beothukfolket på New Foundland för vi till Östra Skogslandets kulturområde).
Schablonartad karta över algonkintalande grupper i Subarktis
Utbredningen av Ojibwatalande folk i Subarktis.
- Utbredningen av Cree-talande folk i Subarktis.
PÄLSHANDEL OCH PÄLSJAKT
I tidernas begynnelse hade folken i subarktis fullt sjå med att överleva för dagen. När de europeerna anlände införde de något helt nytt. Byteshandel. För de norliga folken var det framför allt handeln med bäverskinn som gällde. Det blev det uppslukande intresset för nordlandsjägarna under ett par hundra år. Detta skall vi intressera oss för längre fram.
JAKTOMRÅDEN
Bland forskarna har i anknytning till pälshandeln förts en diskussion om huruvida individuella jaktområden var ursprungliga eller om uppkomsten av sådana var en effekt av pälshandeln. Den diskussionen verkar stuntals lite dogmatisk. Det är som om man glömt att allt är föränderligt och ständigt varierande. För folk som skall överleva torde den funktionella aspekten kunna användas i sammanhanget. Det som var funktionellt här och nu utvecklas och används och det som inte fungerar glöms bort. Säkert kan vi finna den regeln gälla här också i det mest flyktiga av alla kulturområden. Mer om det också längre fram.
PÄRBRODERIER OCH UTSMYCKADE KLÄDER
På många foton av folk från det subarktiska området avbildas indianerna i slitna europeeiska arbetskläder. Man får ibland intrycket av dessa indianer saknar estetiskt tänkande. Men kanske blev det så med det mesta att det gamla indianska ersattes med saker som var enklare att skaffa och det prydliga har man inte till vardags.
Men, av gamla föremål att döma, så var behovet att pryda såväl kvinnor som mäns skinnkläder stort bland nästan alla folk i vår värld som har långa mörka vinterkvällar.
Kanske är det så att det inte fanns så mycket annat att göra under vinterns mörka timmar än att ägna sig åt handarbete vad vi kallar konsthantverk. Alla folk från Dalarna till cirkumpoläraa subarktis tenderar till att ursprungligen varit MYCKET VÄLKLÄDDA med kläder som allt från mockasiner till jaktskjortor ursprungligen varit mycket dekorativt utsmyckade.
Quebecs urbefolkning
Ursprungsbefolkning lämnar in stämningar mot järnmalmsbolag. - Råvarumarknaden. - 2013.
VanStone, James W.
Material Culture of the Davis Inleet and Baren Ground Naskapi: the William Duncan Strong Collection - Chicago, Ill.: Field Museum of Natural History in Chicago. - (Fieldiana ; 7)
Turner, Lucien M. 1848-1909
Ethnology of the Ungava district, Hudson Bay Territory. - 191 s : ill.= Sid 159-350 i: Annual report of the Bureau of American Ethnology to the secretary of the Smithsonian Institution. Washtington : U.S. Bureau of American ethnology, 1894. - (Annual report 1889-1890 pt 2 ; 11)
The indians s. 181-184. The Nenenot or ”Naskopie.” s. 267-350. Utmärkt etnografi
Stonechild, Blair
Buffy Sainte Marie : It,s may way. - Markham, Ont. : Blari Stonechild, 2012. - 282. p. : ill.
Creee, Micmaq.
Gamla tiders målade jaktrock - Innu
Vardagskläder för bärplockerskor, Innu
LÄNKAR
Anishinaabe traditional beliefs
Innu - Montagnais, Naskapi, Mistassini
Beteckningen Montagnais-Naskapi omfattar några algonkinindianska grupper i östra Subarktis och namnen motsvarar geografiska enheter som befolkade skilda vattenområden på Quebec-Labradorhalvön.
Grovt sett kan man säga att Montagnais bodde i avrinningsområdet där floderna går mot St Lawrencefloden, medan Naskapi levde i landet vars floder flyter ut i Ungava Bay och nora Atlanten. En tredje grupp, Mistassinni (Ofta kallade Eastern Cree) finner vi längs floder och sjöar som flyter ut i James- och Hudsons Bays. Alla tre grupperna talar dialekter av språket Östliga Cree och utgör en del av en mycket större algonkinsk språkfamilj. De nordliga Naskapi har goda kontakter med de sydligare grupperna trots sin geografiska och ekologiska bindning till faunan i det nordöstra avrinningsområdet.
Deras ekonomi var i väldigt stor utsträckning baserad på renjakten. Det vanligaste bland de här löst organiserade grupperna är ju en årscykel som baseras på flytt från inlandet till kusten under sommaren då stora grupper kunde samlas i större läger och sedan under vintern spred man sig i små jaktläger i inlandet. För Naskapi var sommarlägren vid kusten inte fullt så nödvändiga då de hade större intressen av att lägga ner mängder av ren vid utvalda jaktplatser och valde i senare tid att gå söderut och handla med släktingarna Montagnais.
Historiskt var emellertid Montagnais och Naskapi skilda grupper. De förstnämnda blev starkt influerade av europeerna redan under tidigt sextonhundratal. Naskapi först under 1800-talet och rent ut sagt demolerade som en etniskt fungerande grupp efter 1950.Se t ex:
VanStone, James W.
Material Culture of the Davis Inleet and Baren Ground Naskapi: the William Duncan Strong Collection - Chicago, Ill.: Field Museum of Natural History in Chicago. - (Fieldiana ; 7)
Speck, Frank G.
Hunting charms of the Montagnais and Mistassini / by Frank G. Speck and Geroge G. Heye. - New York : Museum of the American Indian, Heye foundation, 1921. - 19 p.: ill. - (Indian notes and monographs)
Vanstone, James W.
The Speck collection of Montagnais material culture from the Lower St Lawrence drainage, Quebec. -1982.
Montagnais är en av de indiangrupper som europeerna kom i kontakt med allra tidigaste i Nordamerika. Förutom tidiga sjöresenärers sporadiska berättelser om dem kom de att bli ett av de huvudfigurerande i Jesuiternas berätelser från tidigt 1600-tal.
Nu, sedan 1950-talet har de tyvärr tillsammans med Naskapi mest blivit kända för den fruktansvärda misär som folken drabbats av sedan de lurats överge sin traditionella livsföring och samlas i bofasta byar med sprit, knark och elände som karaktäristiska. Självmordsfrekensen bland några av byarna är högst i världen. Läs t ex: (Här i fulltext online)
Samson, Colin
Canada’s Tibet : the killing of the Innu / written by Collin Samson, James Wilson och Jonathan Mazower. - London, UK : Survival, 1999.
Samson har också skrivit en bok om tragedin:
Samson, Colin
A Way of Life That Does Not Exist : Canada and the Extinguishment of the Innu / Colin Samson. - London : Verso, 2003. - 388 s. : ill.
Äldre texter från området är den viktiga:
Turner, Lucien M. 1848-1909
Ethnology of th4e Ungava district, Hudson Bay Territory. - 191 s : ill.
= Sid 159-350 i: 11th Annual Report of the Bureau of American Ethnology for the years 1889-1890. - Washington : BAE : Smithsonian Institution, 1894.
The indians s. 181-184. The Nenenot or ”Naskopie.” s. 267-350. Utmärkt
etnografi.
Michelson, Truman
Linguistic Classification of Cree and Montagnais-Naskapi dialects. - 27 s.
= Sid 67-95 i: Bureau of American Ethnology // Bulletin 123. - Washington : BAE, 1939. - ( Anthropological papers ; 8)
Forskningshistoria:
En av de modernare forskare som skapat lite reda i kunskaperna om Innufolken var den norske antropologien George Henriksen.
Se:
Waehle, Espen
En humanistisk antropolog - Georg Henriksen interjvuet av Espen Waehle. - (Ur Norsk antropologisk tidskrift // 2008 ; 02-03.
Dansken Kaj Birket-Smith har funderat över indianfolkens vandringar i förhistorisk tid. Han menar att Innu inte är så gamla på Labrador. Se:
Birket-Smith, Kaj
Folk wanderings an cultural drift in Northern North America / Paper read at the 18. Scandinavian naturalist congress. - 32 s.= Sid 1 - 32 i :Journal de la Société des Américanistes // 1930 ; 22.
FÖRSTA KONTAKTER
Biggar, H P
The Early Trading Companies of New France : A contribution to the history of commerce and discovery in North America. - Toronto, 1901.
Cree, eastmain, westmain
Cree - Wikipedia
Woodland Cree
Swampy Cree
Moose Cree, (Moose Cree First Nation)
Atikamekw (Tetes-de-boules) - Language
Plains Cree
Constitution and bylaws of the chippewa cree Rocky boy’s reservation Montana / Approved November 23, 1935. - Washington : Government printing office, 1936.
CREEUPPRORET VID FROG LAKE
WikipediaCanadas first peoples
Cameron, W.B.
The massacree at Frog Lake [Manuskript 4 april 1939] / by W.B. Cameron. - Alberta Folklore and Local History Collection, University of Alberta Libraries.
W B Cameron och Horse Child, Big Bears 12-årige son.
Skinner, Alanson, 1886-1925
Notes on the eastern Cree and northern Saulteaux - New York : Published by the Orders of the trustees, 1911. - 177 s : ill. - (Anthroplogical Papers // Amercian Museum of Natural History ; 9:1) Alt.
Young, Egerton Ryerson, 1840-1909 CanadBio
By canoe and dog-train among the Cree and Salteaux Indians / by Egrerton Ryerson Young ; With an introduction by Mark Guy Pearse - New York : Hunt & Eaton, 1891. - 267 p. : ill.
Santmier, Arthur 1881-1951
Glimpses of the northland; sketches of life among the Cree and Salteaux Indians / by Arthur Santmier. - Chicago : For the Author by S K J Chesbro, 1905. - 64 p. : ill.
Mackenzie, Alexander
Voyages from Montreal through the continent of North America to the frozen and Pacific Oceans in 1789 and 1793 with an account of the rise and state of the fur trade.
Vol 1. (alt) Vol 2. - 1911.
Oji-Cree
oji cree stolt mor till trillingar
Mackenzie subarktis (Öster om Klippiga bergen)
MACKENZIEOMRÅDET
(ÖSTER OM KLIPPIGA BERGEN)
Tlicho (Dogrib)
Dogribs, eller Tlicho som man säger nuförtiden är en av de största athapaskiska grupperna i Kanadas nordland, Northwest territories. De bor mellan Stora Slavsjön och Björnsjön. Staden Yellowknife är väl den stad de flesta Tlicho bor i och har inflytande i. Så sent som under 1940-talet levde de i mångt och mycket på gammalt sätt. Talade bara sitt eget språk, utan läkare eller storsamhällets sociala hjälp. Märkligt är att de klarat sig in i 2000-talet utan de bekymmer som de flesta andra indiangrupper konfronterats med, som t ex alkoholism narkotikamissbruk och apati.
Under det sena 2000-talet har funnits en utpräglad vilja att utforska traditionella levnadssätt och gamla tekniker samtidigt som en integration i storsamhälllet i mångt och mycket tycks vara önskvärd och fungera. Som en del i allt detta säljer man sitt konsthantverk och då även via internet och man är mer än mån om att visa sina tankar om sig själva och Tlichos sätt att vara för och nu via t ex YouTube och Vimeo.
och
Tlichos måste vara ett alldeles fenomenalt exempel på hur småfolk, ursprungsfolk kan hantera delaktighet i storsamhället.
Efter andra världkriget införde Kanadensiska staten reformer som hjälpte även Tlichos. En av dessa reformer var barnbidraget. (Family allowance) som kompletterade de gamla inkomsterna från pälsjakten som var hvuudinkomstkällan i Tlichos värld. Utvecklad hälso och medicinsk vård nådde även indiansamhällena i norr och det stärkte dem. Om det var bra eller inte vet inte undertecknad men under 1960-talet ersatte modernare plywoodhus de mer vanliga stockstugorna. De gamla renskinnstälten var hopplöst omoderna redan nu. Barnen gick nu i skolan. Kommunikationer med omvärlden blev goda via Mackenzie highwaylänken till Yellowknife och skapade också kontakter med besläktade indiangrupper ända ner i Alberta.
I slutet av 1960-talet återvände nu engelsktalande ungdomar från Romersk katolska internatskolor med kunskaper om Euro-Kanadensiska begrepp om levnadsstandard och annat. Den här generationen intresserade sig för indianrättsliga och panindianska rörelser. En av bieffekterna av allt detta är en urbaniseringstendens, Tlichos bor nu gärna i Rae, Yellowknife och efter 1970 i Edzo.
I augusti 2003 skrev Tlicho under ett avtal med Kanadensiska staten som tillförsäkrade Tlichos olika band 25.000 kvadratmiles norr om Yellowknife mellan Great Bear Lake och Great Slave Lake i Nordvästterritoriet. Den nya Tlichoregimen får också 152 miljoner dollar som en del i uppgörelsen under 15 år. Fyra lagstiftande institutioner styr regionsamhällena; hövdingarna måste vara Tlicho. Tlicho själva har full kontroll över sitt språk och kultur likväl som skattelagstiftning, resursroyalties, social service, alkohollagstiftning och markfrågor, inkluderande jakt, fiske och industriell utveckling. Kanadensiska regeringen sköter däremot kriminallagstiftning, och de territoriella myndigheterna har hand om sjukvård och utbildningsfrågor.
Litteratur om Tlicho
Helm, June
The nature of Dogrib Socioterritorial groups. - 8 p.
= Sid: 118-125 i: Man The Hunter / Edited by Richard B Lee and Irven DeVore. - 11th printing. - New York : Aldine de Gruyter, 1987. - 415 s. : Index.
TLICHO I LITTERATUR, FILM MM
The Lesser blessed // Spelfilm. - 2012. IMDB Wiki Goodreads
Skriven och regisserad av Anita Doron baserad på en roman med samma namn av Richard van Camp. - Film om livet ur ett tonårsperspektiv och jakten på en identitet som Dogrib indian.
Chipewyan
CHIPEWYAN eller Denésoliné (SvWik)
Storviltjägare i Kanada. Små autonoma band mellan Stora Slavsjön och Hudson Bay. Språk: Dené = Athabaskiska.
Vad som konstituerar Chipewyanerna är i mångt och mycket ett totalt beroende av vildrenen. I motsats till många andra folk, men i likhet med t ex Naskapi, tycks cariboujakten vara av en sådan betydelse att den format folken både mentalt och ekonomiskt/överlevnadsmässigt. Allt kretsade kring vildrenen. Detta gjorde att chipewyan i motsats till många andra indianska grupper aldrig bytte sin storviltsekonomi mot den annars så vanliga inkomstkällan i nordlandet, pälsjakten. Det betyder också att de haft väldigt svårt att ställa om sin livsstil till en sådan som storsamhället velat trycka på dem. Med katastrofala följder.
VILDRENJÄGARE
Det tycks ha existerat tre stora hjordar vildren i norra Canada som spelat en avgörande roll för chipewyanernas utbredning och hemhörighet. En av de tre ursprungliga huvudgrupperna har också kallats just ”Vildrenätarna”. En mycket bra bok om en självupplevd vistelse bland dem finns av norrmannen Helge Ingstad som i början av 1900-talet levde bland dem.
Ingstad, Helge 1899-2001. Sv
Pälsjägarliv bland norra Kanadas indianer / Bemynd. övers. från norskan av Henning Söderhjelm. - Stockholm ; Helsingfors : Schildt, 1932. - 271 s. : ill.
Orig:s titel: Pelsjegerliv blanda Nord-Kanadas indianers. 1931.
Ny uppl. - Stockholm : Skoglund, 1943.
Ny uppl. - Stockholm : Folket i Bild, 1952. - 288 s. : ill. - (FIB:s resor och
äventyr)
Pälsjägarliv här på engelska i fulltext:
Ingstad, Helge
Land Of Feast And Famine / by Helge Ingstad. - London : Victor Gollancz, 1933. - 351 p ?Page 311-329 och 350? is missing.
Gibbs, George 1815-1873
Notes on the Tinneh or Chepewyan Indians of British and Russian America. - [Washington? D.C. : Smithsonian Institution, 1867.
Denesuline i dag
SKJUTNINGARNA I LA LOCHE, SASKATCHEWAN JANUARI 2016
Det verkar vara ett mönster, något som vi känner igen från den ena indianska gruppen efter den andra, men allra mest bland de forna storviltjägarna. Att hopplösheten och livet utan en framtid tar sig drastiska uttryck.
Prärieindianerna förstås, Montagnais-Naskapi (Innu) i all synnerhet, och nu uppmärksammas skjutningarna bland chipewyan i La Loche.
Självmordsfrekvensen tillhör här den högsta i världen, kriminaliteten likaså, precis som drogmissbruk och liknande. Kanske inte så konstigt om du blivit hjärntvättad i internatskolor, kyrkor och av i stort hela det ”vita” storsamhället.
Det du vill och eventuellt kan artikulera, förklaras som värdigt vildar från en svunnen tid. Det du vill passar inte kyrkan, skolan eller någon annan med makt. Kanadensiska regeringens assimilationspolitik har tagit ifrån indianerna deras unikhet och deras rätt till landet. T ex rätten att jaga caribou på tundran. De tubbas genom hot och löften att överge sin otidsenliga nomadiserande livsstil, en livsstil som gjorde dem stolta, självförsörjande och i deras egna ögon välmående. Istället har man tvingas bosätta sig i bostäder tillhandahållna av myndigheter och i utbyte mot jakten har man fått arbetslöshet, apati och missbruk. Internatskolor har hjälpt till att hjärntvätta. När man återvänder till sin by efter några år på internat talar man inte längre samma språk som föräldrar, släkt och vänner. Problemet är för välkänt bland forskare och myndigheter, för att som nu försöka lösas med en smula mer anslag till socialvård. Det har sällan varit brist på pengar och pengarna har sällan hjälpt. Tyvärr tillhör kyrkan, skolan och myndighetsutövarna till dem som inte på något sätt går fria från anklagelser för förödmjukningar, misshandel mentalt och fysiskt och i grunden ansvariga för den hopplösa situation som indianerna står inför än i dag år 2016.
English River First Nation announces more findings in radar search for unmarked graves 29 sep 2013 CBC news.
Further details expected about unmarked graves discovery by English River First Nation Saskatoon Starphoenix 28 sep 2023
Tahltan (Nahane)
« Tsetsaut Cordillerans folk (väster om Klippiga Bergen) Inland Tlingit »
Tahltanindianerna utgör den sydvästra delen av Nahanetalande Athabaskindianer.
Nahane, ”folket i väst” bildar en utpost i väster för athabaskfolken. De vandrade över en avsevärd bit av Britisch Columbia och närliggande delar av Nordvästterritoriet. Från Nassflodens huvudfåra till Mackenzieflodens uppland, en platå mellan Klippiga bergen och kustbergen.
De fyra grupper som utgör Nahane (och som väl kan tänkas varit en grupp i forna tider) talade dialekter av samma språk och kultur även om de kände sig som fyra oberoende folk.
1. Taku (väl att skilja från kustfolket Tlingit Taku) befolkar just Takuflodens dalgång och bifloder.
2 och 3. Kaska kallas de två norra Nahanegrupperna. (På andra sidan vattendelaren och räknas bäst till Mackenziesubarktis)
4. Tahltan är den fjärde Nahanegruppen och deras strövområden korsar
till en del Stikinefloden (men de skall inte förväxlas med Stikine Tlingit).
Nahane i litteraturen:
De många och svåridentifierade indianska grupper som befolkar Jack Londons noveller är utöver de nordligaste Tana- och Tlingitgrupperna en del Nahaneband.
Teit, James
Notes on the Tahltan indians of British Columbia. - 12 s : ill. + pl.
= Sid. 337-349 i:
Boas anniversary volume; anthropological papers written in honor of Franz Boas .. New York : Stechert, 1906. - 559 s : ill. (Contents, Index)
Inland Tlingit
Inland Tlingit
Canadian encyclopedia
Teslin
Teslin Tlingit Council
The Inland Tlingit community of Teslin is located on the shores of Teslin Lake in the southern Yukon. The community was first settled in the mid 19th century by Coastal Tlingit traders and explorers who had been travelling inland regularly in earlier times. The village became more permanent during the 1940’s when the Alaska Highway was built through the area. Prior to that time, the village site had been a summer gathering place where the people came to rest and spend time together during the busy annual round of trapping, hunting, and harvesting. The people brought with them their clan system, potlatch tradition, language, songs and dances, and traditions which remain strong today. The Teslin Tlingit Council was originally the Teslin Indian Band, a band under the Indian Act. The Chief and Council were elected by the majority and were responsible for the delivery of Indian Affairs programs. When the movement for a Land Claims settlement began in 1973, the Teslin Tlingit people were active participants in the negotiating process and in 1993 became one of the ‘first four’ First Nations to complete their agreements and to become self-governing.
The Teslin Tlingit Council today operates as a self-governing First Nation with a land base of approximately 938 square miles and a compensation package of $18,655,066 over 15 years. This means that the First Nation is now able to make laws on their lands and on behalf of their membership. The Council is also able to take control over and deliver programs and services for their citizens. As a recognized level of government the Teslin Tlingit Council has a powerful voice in co-management of lands and resources within their traditional territory and along with other self-governing First Nations, within the Yukon Territory.
Today the Teslin Tlingit Council has returned to a traditional form of government which operates through their clan system. The Chief is chosen by the General Assembly and the Elders, as are two deputy Chiefs, one from the Wolf side and one from the Crow moiety. The council is composed of five clan leaders, or spokespersons, who are chosen by their respective clans. As a group, this body provides the leadership for the First Nation and is responsible to the General Assembly, all citizens of the First Nation, which meets on an annual basis. The TTC is closely associated with other Tlingit-speaking nations and are members of the Daak Ka Tlingit Tribal Council which is composed of the Taku River Tlingit First Nation in Atlin, B.C., and the Carcross Tagish First Nation in Carcross and Tagish. The Teslin Tlingit Council is actively involved in the implementation process, attempting to build new ways of becoming self-sufficient in a contemporary world and continuing to prosper in the old traditional ways, retaining the language, culture and laws for future generations.
View Self-Government Agreement (PDF)
Tuchone
Article by
Published Online
January 29, 2007
Last Edited
May 11, 2015
The fluctuating fauna and subarctic climate, with warm summers and very cold winters, required a seminomadic way of life. Families gathered in spring and summer fish camps, at autumn meat camps, and clustered for part of the winter near dried food supplies and at good fish lakes.
These lodges of the subarctic people were quickly assembled with poles covered with bark or skins (artwork by Gordon Miller).
The Tutchone, a First Nation people numbering several thousand, are among the most numerous of the more than 7200 Yukon Aboriginal people of First Nations heritage. Their homeland is the vast plateau dissected by the Alsek and Yukon River headwaters, flanked on the southwest by the Coastal and St Elias mountains and on the northeast by the Selwyn range. The Tutchone hunted caribou, moose, sheep and smaller game, especially marmots, varying hare and ground squirrels. They also took birds and fresh water fish, and some bands had access to annual salmon runs.
The fluctuating fauna and subarctic climate, with warm summers and very cold winters, required a seminomadic way of life. Families gathered in spring and summer fish camps, at autumn meat camps, and clustered for part of the winter near dried food supplies and at good fish lakes. By late winter communities often scattered to find game, however, starvation was a common threat. The 19th-century Fur Trade developed winter trapping and encouraged dispersion of families.
Some 19th-century Tutchone, influenced by the Coast Tlingit with whom they traded, had plank dwellings, but most lived in double lean-tos of brush or domed skin tents. Since dog traction came only with European contact, belongings were limited to those which could be easily carried or made on the spot, such as the snares used to catch animals of all sizes. Much of the technology was quite expendable, but the knowledge of how, where and when to use it made it highly efficient. Some Tutchone had raw copper for making knives and arrowheads; the majority used bone and antler. Women made fine birchbark containers and beautiful tailored skin clothing.
Early Social and Political Organization
Descent is organized through the female line and lineages are grouped into exogamous moieties, Crow and Wolf. Traditionally, there was no formal political organization, but strong chiefs attracted the most followers. Wealth-based rank began to develop in the 19th century as the result of trading and intermarriage with Coast Tlingit seeking furs to sell to Europeans on the coast. Tutchone nearest the coast were incorporated into clans bearing Tlingit names.
Dietary and various social observances marked birth, puberty and death. Children learned early how to maintain good relations with the powerful spirits of animals and other natural phenomena on whose good will the welfare of humans depended. Shamans, especially, enlisted the help of strong spirit powers to locate game and cure illness.
Northern and Southern Tutchone are primarily spoken in northwestern British Columbia and the Yukon; Southern Tutchone is more common and is taught to children in Kluane communities. People expressed their world view in singing, dancing, oratory and extensive oral narrative and are now publishing literature and and orthography has been developed by the Yukon Native Language Centre.
Economic Change
The influx of miners and explorers during the Klondike Gold Rush of the late 1890s and building of the Alaska Highway in 1942 drastically altered Tutchone culture. The Aboriginal people gradually shifted to a dual economy based on wage labour as well as hunting, fishing and trapping.
Land Claims Settlement
Like other Yukon Aboriginal peoples the Tutchone did not sign a treaty (see Treaties) and several Tutchone leaders, such as Elijah Smith (died 1991), Paul Birckel and Harry Allen, through helping to develop the Council for Yukon Indians (now the Council of Yukon First Nations), helped bring about a land claims settlement signed by most Yukon First Nations in 1993. Tutchone were also active in forming the Council of Yukon First Nations, organized in August 1995 with the goal of establishing a Yukon First Nation government to co-exist with the Yukon Territorial and federal governments.
The Northern Tutchone Tribal Council comprises the Nacho Nyak Dun, Selkirk, and Little Salmon Carmacks First Nations. The Nacho Nyak Dun became self-governing in 1993, followed by Selkirk, and Little Salmon Carmacks First Nations in 1997. The Southern Tutchone comprise the Champagne and Aishihik First Nations (CAFN), Kluane, and the Ta'an Kwach'an First Nations. In 1993 the CAFN's and the federal government signed the First Nation's Final Agreement confirming the CAFN's rights to their traditional lands and resources. In 1998, Ta'an Kwach'an Council separated from the Whitehorse Indian Band and became an independent band, recognized by the Aboriginal Affairs and Northern Development. The Ta'an Kwach'an Council gained self-government and rights to the Ta'an Kwach'an lands and resources in 2002, and the Kluane First Nation signed their self-government agreement in 2003.
Tutchone politician Judy Gingell was the first Aboriginal Commissioner of Yukon and served from 1995-2000.
Tutchone - Canadian Encyclopedia
Tutchone language
Northern Tutchone
Southern Tutchone
Kutchin
Gwichin (Kutchin) - wiki
En och annan gammal text om kutchin som fula:
Engraving of two Gwich'in hunters based on a sketch by fur trader Alexander Hunter Murray, 1847-published 1851.
Slobodin, Richard, 1915-2005
Eastern Kutchin Warfare. - University of Alberta library. - 1960. - p [76]-93.
This paper is based upon fieldwork among the Kutchin in 1938-39 and 1946-47, primarily with the Peel River band. The Arctic Red River, Crow River, and Yukon Flats Kutchin were also visited, and the author had some acquaintance among the Mackenzie Eskimo
Some text loss due to tight binding throughout book.
Irregular Pagination
Jonwa, Strachan
Kutchin i:
Gibbs, George 1815-1873
Notes on the Tinneh or Chepewyan Indians of British and Russian America. - [Washington? D.C. : Smithsonian Institution, 1867.
Varför
Gwiching på film - Det viktiga med landet och sättet att leva (och äta)
TANANA ATHABASKER - ett språkligt och kulturellt kontinuum
Tanana athabaskans wiki
Folket som kallas Tanana
Tanana är som så många andra "stam"-benämningar ett mycket vagt begrepp. Här hade man absolut ingen egen benämning på sitt eget folk, ingen "stam"identitet. Här fanns ett antal "band", sociala och geografiska grupper av storfamiljstyp.. Vanligen så kände sig ett antal sådana grupper tillräckligt befryndade genom äktenskap, geografi och gemensamma intressen för att de skulle känna sig som ett regionalt "band". De fem regionala granngrupper som man iakttagit längs Tanana och Yukonfloderna från Tutchone till Ingalik är inte ens de lätta att dela in i kulturella eller språkliga enheter, utan de utgör snarare ett kontinuum av lokala band vars respektive mikrokulturer och dialekter bara skiljer sig en smula från deras närmaste grannar.
Alaska Native Language Center använder termen Tanana i en speciell mening, och begränsar dem till de tre språk som talades av vad mana kallat Upper Tanana, Tanacross och Tanana (Lower Tanana).
Landet de levde i, längs med Tananafloden.Tanafloden är en större biflod till Yukon. Här fanns Caribou som också var den huvudsakliga födokällan för indianerna i området. Älg fanns i dalgångar och bergsgetter förekom. liksom förstås björn och därutöver småvilt fisk och fågel. Vid tiden för kontakten med de vita sträckte sig deras land längs Tananafloden inte riktigt ända fram till Yukon i väst.
Traditionellt, i äldre tider, var deras klädedräkt, vilket absolut inte var ovanligt i nordlandet, välsydd och utsmyckad med pärlbroderier och liknande. Man får intrycket att nordlandet inbjöd till hemslöjd under långa mörka vinterkvällar.
Bland ceremoniella ting märks Potlatch (gåvoceremonin) som vi mest känner från Nordvästktens indianer.
Viktigaste källan:
Allen , Henry Tureman 1859-
Report of an expedition to the Copper, Tananá, and Kóyukuk rivers, in the territory of Alaska, in the year 1885, "for the purpose of obtaining all information which will be valuable and important, especially to the military branch of the government." Made under the direction of General Nelson A. Miles, commanding the Department of the Columbia. - Washington : Government printing office, 1887. - 172 p. : ill.
Sniffen, Matthew K
The Indians of the Yukon and Tanana valleys, Alaska / by Matthew K Sniffen and Thos. Spees Carrington. - Philadelphia : Indian Rights Association, 1914. - 34 p. : ill.
Sniffen, Matthew K
The Indians of the Yukon and Tanana valleys, Alaska / by Matthew K Sniffen and Thos. Spees Carrington. - Philadelphia : Indian Rights Association, 1914. - 34 p. : ill.
Huslia - nutida by
McNeeley, Shannon Michele
Seasons out of balance climate change impacts, vulnerability, and sustainable adaptation in Interior Alaska. - Fairbanks, Alaska, August 2009 PDF
Tryckt litteratur:
Nelson, Richard K
Make Prayers to the Raven : A Koyukon View of the Northern Forest / Richard K. Nelson. - Chicago : The University of Chicago Press, 1983. - 292 s. : ill.
Språk: Dené–Yeniseian? : Na-Dené : Athabaskan : Northern Athabaskan : Koyukon
Swanton HodgeKoyukons hemtrakter är ett vidsträckt land i det inre av västra Alaska ungefär vid polcirkeln. Namnet härstammar från Yukon och Koyukufloderna, där deras byar ligger. De talar förstås ett Athapaskspråk och på sitt eget språk kallas de Tleeyagga Hutaaninh, ett ord som innefattar andra athabaskfolk också.
VanStone, James W
Historic Ingalik settlements along the Yukon, Innoko, and Anvik Rivers, Alaska. - Chicago : Field Museum of Natural History, 1979. - (Fieldiana Anthropology ; 72) (Publication 1296)Nelson, Edward William, 1855-1934
E. W. Nelson's notes on the Indians of the Yukon and Innoko Rivers, Alaska / Edward William Nelson. - Chicago : Field Museum of Natural History, 1978. - (Fieldiana Anthroplogy ; 70)VanStone, James W
Ingalik contact ecology : an ethnohistory of the lower-middle Yukon, 1790-1935 / James W VanStone. - Chicago : Field Museum of Natural History, 1979. - (Fieldiana Anthroplogy ; 71) (Publication 1295)
VanStone, James W
The Cherry collection of Deg Hit'an (Ingalik) material culture / James W VanStone. - Chicago, Ill. : Field Museum of Natural History, 1996. - (Fieldiana, Anthropology ; 27)
The collections of the Field Museum of Natural History contain 128 ethnographic objects collected among the Deg Hit'an (Ingalik) Indians at Anvik, Alaska, in 1890-1892. Marcus O. Cherry assembled the collection for the World's Columbian Exposition in 1893. The artifacts in this collection are described and illustrated. For comparative purposes, information is included from a previous study of Deg Hit'an material culture by Cornelius Osgood (1940) and from other relevant sources.
Tanaina
Tanaina athabaskans wiki
Funktion 2
Lägg till mer information om funktionen, såsom fördelar eller betydelse
Funktion 3
Lägg till mer information om funktionen, såsom fördelar eller betydelse